torsdag 15 februari 2018

Resumé .....


Om tillvaron är en slags seglats på livets ocean, så har det varit nästan storm på havet idag.
Först en natt sprängfylld av värk, så iväg till jobbet och ett par oerhört lugna timmar då jag tänkte att förmiddagspass ju är rena semestern, i alla fall om man har kassatjänst och det inte kommer några veckotidningar.

Men så  började jag inventera lådorna med rekommenderade brev och andra paket och hur jag än bar mig åt, fick jag det aldrig att stämma. I lådan där det skulle vara sex paket, där fanns det sju och när jag scannade dom sju paketen, ja, då visade det sig att alla sju verkligen skulle ligga i just den lådan.
Men hur kunde då scannern visa på ett paket mindre??
Till slut höll jag på att bli  g a l e n!

Och när det tjorvat till sig tillräckligt mycket, ja, då kändes det som om det hade slagit slint i huvudet!
Och medan jag försökte reda ut det här med paketen och lite annat, ja, då började det bli lunchdags och många kunder skulle ha lunch (massor av tunna spjäll såldes)  och plötsligt skulle kassorna räknas och där var en kund som hade vunnit på Triss och skulle ha lika många lotter tillbaka som vinstsumman och jag tog fram två lotter, nej, det var omöjligt ska kunden .., det var bara EN lott hen skulle ha .., och jag sa att "men du har ju vunnit sextio kronor, ska du ändå ha en lott?", nej, kunden sa att hen minsann hade vunnit bara trettio kronor och jag fick visa upp vinstkvittot där det tydligt stod  s e x t i o  och jaha, ja, ja, då tar jag en till då, sa kunden och packade i sina varor.

Och där var andra kunder som kommit från Mölnlycke och hade med sig sportlvslediga barn; nu skulle dom tillbringa veckan i sommarhuset som någon av föräldrarna hade ägt i många år och där var Ingvar som i många år samlat på gamla femkronor som hans brorson sparade på och där var kvinnan som alltid har ett så varmt leende och arbetar inom Svenskt Näringsliv och när arbetsdagen var tillända och jag skulle köra hem, då gick jag in i kontoret och tackade Erik för att han alltid är så hjälpsam och vänlig och rara Pernilla ropade från charken att jag inte skulle glömma receptet på lammfärsbiffar, det som jag lovat henne.



Sist av allt körde jag hem en kasse med varor till ett äldre par som numera är tämligen sjukliga.
När mannen öppnade dörren skymtade jag OS-sändningar från Sydkorea och jag tackade för mig och körde hemåt.

Harry och Nelly mötte mig - hysteriskt lyckliga - och Nelly susade ut genom dörren-  som skjuten från en kanon - och kissade bums på gräsmattan innan jag ens hunnit in i hallen och hon var så sprallglad och skuttade som en kanin runt, runt och hoppade över stenterappan och in i Gunnars Rum och ut igen och in i köket och över den ganska höga tröskeln!

Vilket välkomnande!

Och nu inväntar jag pv som cyklar hem från stan och ikväll är det viktig match, då Östersund spelar mot Arsenal och det blir nog spännande.
Och ett silver och ett OS-guld idag!!
Kvinnor kan!!


7 kommentarer:

  1. Jamen, du kan väl inte bara berätta en historia utan slut?!

    Hur gick det med scannern och de sex eller sju rekommenderade breven??

    SvaraRadera
  2. Rexxie: scannern är en liten handdator mer som .., ingen vanlig scanner.
    Jo, det löste sig, men jag begriper inte hur, men jag fick till det. Men fy, så stressad jag hann bli.

    SvaraRadera
  3. ......och anknytning till Piteå båda två 🤗🤣😂🤣

    SvaraRadera
  4. Du har just berättat om varför jag inte jobbar i affär! Siffror gör mig knottrig i hjärnan.

    Jag får nog ta mig samman och blogga om en dag på mitt jobb - det är bara 3x60 min med raster mellan, men ack så mycket förberedelser och efterarbete (som jag visserligen får högre timlön för). Ovan som jag är att ha 18 18-åringar som skiftar i ambition och kunskap, så tar det ganska många timmar. Att jag sen hittar på grejer som tar extra lång tid att fixa, kan jag inte skylla någon för.

    Men, jag har så roligt på tisdagarna! Det är värt allt jobb.

    SvaraRadera
  5. Babsan: Kalla också?

    Bloggblad: ja, i mitt nästa liv - om det nu blir nåt fler liv - ska jag i alla fall inte ha ett arbete som har med pengar att göra!

    SvaraRadera
  6. Jag blir nervös bara av att tänka på att handskas med andras pengar. Numera har jag svårt att hålla reda på papper också, jag kan slarva bort ett papper medan jag håller i det...

    Så i nästa liv... vet inte alls vad jag ska välja då. Designer, kanske? Jag är så lycklig när jag leker med tygbitar.

    SvaraRadera