Elisabet

Eftermiddag ....

Ledig helg.
Och ikväll personalfest på O´Learys i Halmstad och jag vaknar och mår urrisigt .., fryser, "hurvas" .., har sprängande huvudvärk .., och tillbringar hela förmiddagen på soffan Ektorp.
I bakgrunden hörs skidrefererat från Falun.
Kalla, Andersson, Björgen och hon finskan Pärmäkoski, men i svensk tv säger man Parmakoski.
Vaknar av att jag är alltför högljudd i mitt sovande.

Sigge är hungrig, trots att han fått kokt alaska-pollock till frukost.
Färsk fisk vägrar han att äta; inte laxbitar heller och absolut inte kolja.
Alaska-pollock ska det vara.

Och pv räknar på sin kommande pension.
H u r  ska han göra?
Han frågar om jag har kollat upp min?
Vet jag hur mycket jag får, så där exakt?
Jag säger att det vet jag inte och det spelar heller ingen roll, för jag har redan bestämt mig.
Alltid ordnar det sig.

Vad säger du om fläskpannkaka till middag? frågar han också.
Det blir bra.
Till detta har pv lingonsylt och jag själv hjortronsylt.

Han ska ta elcykeln till affären; testa hur den går ., jag tyckte i höstas att den tappat styrfarten, trots nyladdat batteri.
Och så ska han kolla "tjääädjan".
Så säger han och andra som är från Småland och jag hade en halländska i kassan igår som uttalade ordet kedja på samma sätt: tjääädja, med ä:et som i tjäder eller väder.
Och Lisa Syrén i Ring-så-spelar-vi sa Nepp-tun om ordet Neptun, men det är kanske jag som har sagt fel jämt? Eller kanske finns det två olika sorters uttal?

Mellan sovperioderna på soffan Ektorp läser jag Svenska Dagbladet.
Fem veckors prenumeration för femtio kronor!!
Ser en annons med en ursnygg lounge-soffa (ja, jag vet .., trädgårdssoffa då ..) till priset av nästan tjugosex tusen kronor. Ljusa dynor. Jag tänker på harry och sigge och charlie som kommer på besök.
Tur det, så behöver man inte gräma sig över att den är så dyr, soffan.
Ännu har jag inte vant mig vid Sv.D:s korsord.

Igår eftermiddag, vid halv tre, såg jag med egna ögon vårens första Tofsvipa; det var på åkern på höger sida vid Särdal och åååå, så glad jag blev! Trots isvindar, så finns det alltså hopp om vår!
Här kan man läsa om tofsvipan och även höra hur den låter. 

Sist av allt hittar jag en bild från en kväll för flera år sedan när pv hämtade mig vid affären; på baksidan. Där går Peter som arbetade i charken och var så oerhört omtyckt av alla damer som handlade (och som sedan började arbeta på Hemköp inne i Halmstad och så småningom blev säljare)  och titta där på lastbryggan .., ser ni rumpan på en liten hund ...?
Jo, det var Nelly som brukade ta emot mig med glatt viftande svans och jag var alltid så orolig att hon skulle ramla ner! Harry, han hoppar upp och ner som ingenting, ja från bryggan, alltså.

Nu ska jag sätta mig i solen och lapa D-vitaminer.