Elisabet

Vad ett litet kvitto kan ställa till med ...

I trädgården. Bara den värd ett besök.

Ibland är tillvaron finurlig .., ja, på grund av felaktigt utlämnat kassakvitto har jag legat vaken mest hela natten och nu på morgonen åkte jag raka spåret till affären och letade där det kunde tänkas ha hamnat, men så slog det mig att det där kvittot - som butiken ska behålla - det fick nog den som handlade. Nu visste jag vem det var, så jag slog helt enkelt en signal och jodå, mycket riktigt ., i det huset var det ordning och reda och det var bara att komma och hämta kvittot om jag ville.

Det ville jag.

Valde fel väg i trevägskorsningen och hamnade helt galet - men att köra vilse är ju bara perfekt, för så outsägligt vackert där var (vad det nu hette?) och jag kom in "bakvägen" i Harplinge och så iväg till affären där jag köpte en bukett tulpaner och så iväg igen och nu hamnade jag rätt.

Det var till Britta Rendahl - Ljusterdahl och hennes man jag skulle.
Britta är nittio år fyllda och nåt så otroligt vacker.
Hon har ekorrpigga ögon.
Är Lejon.
Och storasyster.
Nu är det ju inte det viktigaste här i livet - detta att vara vacker - men det är hon likafullt.
Visst påminner hon lite om Lilian Craig, prins Bertils hustru?

Denna Britta har i alla fall varit en väverska av rang och här syns hon framför skapelsen "Dekorativa skärmar" i Nämndhuset i Uppsala.
Bilden är från 1965.

 Och här "Lovely is the earth" (Härlig är jorden, alltså) i Burträsk kyrka, också ett alster av Britta.

Och ett skissförslag till röllakansmatta till S:t Pers kyrka.
Året är 1967.

Ett skissförslag till ett draperi .., även det Brittas.

En stola tillhörande Uppsala Domkyrka, komponerad av Britta.
Foto: Olle Norling.

Och en sån len och kvinnlig hand har hon!
(Ja, tro det eller ej, hon har två .., händer, alltså).

Britta och hennes makes hem är det mest personliga hem jag någonsin har besökt.
Inte pråligt .., inte hysteriskt välansat .., men just personligt!
En gång tidigare har jag varit där på besök, då tillsammans med friherrinnan som är en älskad vän till herr och frun i huset.

"Du måste hälsa Lena och ge henne en kram!" sa Britta när jag gjorde mig redo att köra hem igen.

När jag letade på nätet .., nånting matnyttigt om Britta, hittade jag det här .., skrivet av Thomas dotter Hilda. Det får det bli!(Glöm inte att klicka på bilderna i artikeln!)