Tio kvar nu.
Det närmar sig.
Och på facebooksidan för oss som fått knäprotes(-er), läser jag om en kvinna som bytt protes sex gånger och som berättar om hur svullet och varmt hennes knä är och att försäkringskassan uppmanat henne att söka nytt arbete; ett stillasittande arbete.
Om ni bara visste hur lycklig jag är, ja, över beslutet att gå några månader i förtid!
Att enbart sitta i kassan är hopplöst, då vi hela tiden har post, - eller spelärenden, det blir ett enda hoppande upp och ner.
Att vara på golvet innebär tunga lyft - särskilt frukten och mejeriet - och så har vi ju alla postpaketen.
Varje kväll när jag kommer hem efter jobbet och har vilat en stund på soffan, är jag så stel i benen att jag knappt tar mig till köket.
Och nu ..., bara tio veckor kvar.
Fem arbetshelger.
Så fort det har gått!
Oj, ja tiden går verkligen fort! 10 veckor är ju inte mycket.
SvaraRaderaJobbdag för mig med idag. Torsdag och det betyder torsdagsträff och det är veckans roligaste dag på jobbet. Då kommer alla "mina" tanter och farbröder och vi lyssnar på musik (levande) och fikar och det är så många fina möten. Det är nog också det enda sammanhanget i vilket man blir kallad "tös" när man snart fyller 47, haha. :)
Jag inledde just denna torsdag med att träffa en ny läkare, som verkar BRA. En som faktiskt vet vad EDS är. Jag är nästan i chock. :-D
Härligt!
SvaraRaderaBenke vinner. Redan om fyra veckor är vi ett pensionärshem till 100%.
SvaraRadera