Borta ....
Varannan torsdag på 60-talet (kanske senare också, men då hade jag flyttat söderut) träffades mamma, pappa och pappas bäste kompis Mauritz Brännström och hans fru Gunborg, ja, det vill säga om mamma inte jobbade. Ena gången hos oss, nästa hos Brännströms på Uddvägen.
Det var en träff så där i all enkelhet .., kaffe och nån kaka .., och hos Gunborg och Mauritz fanns alltid gråhundar (användes till älgjakt) och där fanns även två söner - betydligt äldre än jag själv - och ovanför den öppna spisen i vardagsrummet hängde lagerkransen som Mauritz fått om sin hals, då, när han en gång vunnit Vasaloppet.
På övervåningen hade bröderna sitt rum och där fanns en grammofon och en sån hade vi inte hemma hos oss. Och tänk, jag minns så väl när jag bland skivorna upptäckte det här konvolutet (bilden) och jag minns också när skivan spelades!
Och nu finns inte Lill-Babs längre.
Det tycks som om precis varenda en av ens ungdoms ..., ja, idoler är kanske fel ord, för Lill-Babs var inte min idol på det viset, men det känns som om varenda känd artist som man växte upp med, nu är borta. Den ene efter den andre tackar för sig.
Vad minns jag av Lill-Babs?
Jo, förstås "Här är ditt liv" där många av hennes män kom in på rad ..., jag minns hennes till synes outtröttliga energi och alla dinglande örhängen och hur hon liksom ofta halvgapade med munnen.
Att hon var en så bra skådespelerska, det hade jag ingen aning om, inte förrän vi såg henne i "Bonusfamiljen"!
I åttio år fick hon leva ., det är inte allom givet, men nog känns det som en bit av Det Svenska Folkhemmet har försvunnit.
♥
SvaraRaderaHon tillhörde väl inte heller min idolskara. Men visst är det tråkigt. Jag, som till och med upplevt och kommer ihåg hennes genombrott kan ju betrakta henne som en stor del av mitt liv, på ett sätt.
SvaraRaderaWalkaboutsweden: just det ,-)
SvaraRaderaBert Bodin: ja, precis så. Det är ungefär som Thore Skogman .., inte var jag nån fantast av hans låtar, men han var ju en sån som alltid hade funnits.
och Jerry williams
SvaraRadera