Elisabet

I kassan ....

Fyra personer från Boston i USA vilka nu - i tio dagar - reser runt lite planlöst.
Först Köpenhamn, sen färjan till Helsingborg och nu här, i affären.
Dom säger sig ska övernatta i en "small town" med bara en pizzeria att gå till, 1 mil ungefär från affären ..,  och jag tänker att det väl måste vara i Harplinge.
Möjligen Slöinge.
Problemet är, att där dom ska övernatta, finns ingen internet.
Jag skriver vår adress på baksidan av ett kvitto och säger att om dom vill, så kan dom komma hit i morgon och använda vår dator eller vårt wifi, vilket som.

Och där är mängder med okända kunder .., och ungdomar som lånar nån släktings sommarhus och ska umgås ikväll .., chips och godis, coca cola, schweppes, mera chips .., pizzakit!
"Ha en fin kväll!" säger en av pojkarna som kanske är i artonårsåldern.
Dagens ungdom som många klagar på, är alltid så trevliga.

En annan kund frågar om vi säljer öronproppar, ja, hans grannar spelar musik på så hög volym.
Och jag träffar lille Augusts kusiner .., och Joakim och jag själv arbetar nonstop .., det är knappt att jag hinner fylla på bärkassar och tobak.
Några askar Iprén och tio rör Treo kommer på plats.

Tio minuters paus hinns med.
Stekt lax och stuvad dillpotatis värms upp.
Kollar familjechatten, ler åt sånt som skickats.
Till den sidan har jag bifogat en liten videosnutt där jag filmar hur harry gräver just intill jordgubbslandet och jag hetsar honom lite - på låtsas - säger "ser du nån råtta ...?" och så zoomar jag in hur han gräver och plötsligt har han verkligen en mus i munnen och jag skriker till och filmen tar slut.
"Mamma, du borde skicka in den till Mitt i naturen!", skriver Anders.
Så diskar jag bort det som lämnats i fikarummet .,. kaffemuggar, bestick, glas och nån tallrik ., jag torkar bordet och tänker att den dagen jag slutar, vem ska då göra allt detta?
Nej, jag beklagar mig inte, jag tycker om att diska och hålla rent i fikarummet.

Sen till kassan igen.
I ett huj växer sig kassakön hur lång som helst!
Jag ropar på hjälp via snabbtelefonen.
Och på långt håll hör jag när Joakim kommer .., skramlet av nyckelknippan mot hans höft.
En bra arbetskamrat är han, lugn och trygg, lång och stilig.

När klockan är åtta är jag totalt slut på.
Eller i alla fall slut på. 
Det är Joakim också.
Han är trettio år och säger att han ska försöka hålla sig vaken lite när han kommer hem.

Det är ännu nästan-ljust ute när jag kör hem.
Från växthuset kommer sigge jaaaamande och pv har fixat fruktsallad .., jag lyssnar till sagolika Maria Callas som sjunger så där så man nästan svimmar .., därefter blir det "Gomorra" - den italienska serien - men den vågar jag inte titta på.