Så där ja, nu är det slut på tredagarsledigheten, nu ska det strax bära av till jobbet.
Lördag, söndag, måndag, tisdag, torsdag och fredag, så ser passet ut.
Torsdagspasset arbetar jag förmiddag.
Det här har varit tre mer än ljuvliga dagar .., soligt och fint .., promenader med harry .., rensning av ogräs och lite annat i växthuset .., ja, det har enbart varit trivsamt.
Och igår eftermiddag körde jag till affären och var med på avtackningen av Anne-Marie som nu går i pension, ja, först flera veckors semester, men hon är i alla fall inte schemalagd längre.
Nu är det bara jag själv kvar av vi som är
Först tackade friherrinnan för sig, därefter dog Gunilla, så slutade Carina (gick i pension i förtid), igår Anne-Marie och om en månad jag själv.
Det är sannerligen inte många arbetskamrater i livsmedelsbutik som arbetat till 65-årsdagen; inte kvinnor i alla fall. Oavsett om du kämpar på i mejeriet, i charken eller i kassan, så är det tungt och ofta stressigt. (Och himla roligt!)
På olika instagramkonton eller på facebook vimlar det av odlingsglada människor.
Och bland mina kusiner och kusinbarn inte minst!
Här är vi mera måttliga.
Lite sallad .., mangold som jag älskar .., potatis, tomater och nån gurka ., chili ., ja, och så rabarbern då som sköter sig själv. l
Det händer att jag känner mig lätt oduglig på det här området, men var och en blir ju salig på sitt och jag blir mest salig på blommor.
Ajöken, sa fröken!
Så här tänker jag om att odla. Vi har så liten plats och måste vattna med kranvatten (allt regn kommer vintertid och har man 100 kvm är det svårt att ha bevattningsdamm! Det är fullt av människor som tjänar sitt levebröd på att sälja grönsaker men bara jag som kan odla blomsterprakt i min närhet. Och de som säljer på torget ska leva de också!
SvaraRaderaAnnannan: du låter som vore du dotter till min mamma! Hon skulle ha uttryckt sig exakt så. Jag tycker dessutom att det låter bra.
SvaraRaderaJag som skulle satsa enbart på ätbart håller för fullt på att utöka mina blomsterrabatter... Vad hände?!
SvaraRaderaFast i pallkragarna och så småningom i krukorna här utanför blir det grönsaker och rotfrukter :)
mossfolk: jag kan känna lätt ångest inför alla andra blogg/instagramvänner och inte minst min släkt, där alla tycks vara i det närmaste självförsörjande på grönsaker. När jag berättade hur mycket kirskål som finns i jordgubbslandet, skrev mitt kusinbarn Lotha (dotter till den evigt vävande kusinen Barbro) att då kunde jag ju ju göra pesto! Tänk, så mycket pesto vi kunde få! Javisst, men vi äter inte särskilt mycket pesto och ..., nja, då får det vara ,-) Och så får jag dåligt samvete och känner mig som den uschliga husmor jag är.
SvaraRaderaDu får väl sälja peston då. Till folk som inte ens har kirskål.
Radera