onsdag 23 maj 2018

Tillsammans ....
(Sonja, friherrinnan, pv och jag själv ...)


Så blev det en eftermiddag tillsammans uppe vid skogsbrynet i Steninge, med havet framför oss och vid sidan om. Trädgårdsstolar hade vi tagit med och så var det havskräftor (en åt oss var, dom är dyra som skrutt), färska räkor från Falkenberg (jättegoda!), två sallader, baguette i skivor, tzatziki, aioli med limesmak, Brieost och en bytta med heta korvar i bitar.
Till dessert bjöd friherrinnan på sin chokladkaka med vispad grädde och svenska jordgubbar.

Det visade sig att Sonja igår fyllde åttiofem år, men för att vi inte skulle känna att vi glömt hennes födelsedag, sa hon först att det var åttiotvå hon firade. Sonja ., denna kvinna som alltid sätter sig själv sist .., och som berättade om när hon föll i den branta trappan i England där yngsta dottern då bodde och hur Sonja var alldeles på vippen att kunna bli förlamad och så flygresan hem ..."ja, ja, stackars Gösta!" sa Sonja.

"Stackars Gösta? Det var ju dig det var synd om!" sa vi unisont.

Nej, men tänk Gösta, vilket elände med en reskamrat som hade så ont, menade Sonja.
Hon tog en Alvedon för att klara flygresan hem och sen, när hon väl kom till sjukhuset i Halmstad, sa en ung "glad läkare" att de inte var några problem alls, nej, ingen röntgen behövdes, det kunde anstå till dagen därpå.
När den väl var avklarad hade en ny läkare sagt till Sonja att hon på inga omständigheter alls fick röra sig det minsta lilla, sååååå nära var det att kunde ha slutat med en katastrof; att hon kunnat bli förlamad.
"Säg det till den glada läkaren du ...", hade Sonja svarat.
Resultatet blev gipsvagga/korsett under tre månaders tid.

Sonja, ingift moster till pv.

Om det pratar vi en stund.
Men vi pratar också om detta med hur enkelt det är att skjuta upp saker och ting.
Först tackade Sonja ja till allt detta ikväll, sen ringde hon och ångrade sig, ja, för i morgon ska hon ha före detta distriktsköterskekollegor på besök och nu måste hon ju städa och ha fint.
Jag sa att kollegorna nog inte kommer med anteckningsblock för att notera varje dammkorn; det är ju så att Sonja är så underbar och alla som känner henne vet att hennes köksbord ofta svämmar över av tidningar, kokböcker och recept, men vad spelar det för roll?
Och då sa Sonja ja.
(Sonja har inte kommit på det här med dukar .., att lägga dukar över, som jag gör ,-).

Så vi satt där framför båthuset i dryga två timmar och det kändes bra.
Varmt och skönt.
Pv som kommit cyklande direkt från jobbet, tog ett dopp i havet.
Han har ju balans som en bergsget och vinglar inte omkring på stenskravlet.
Själv väntade jag med doppet tills allt var avklarat och då gick jag i från piren .., nej, det där nya stället må vara bra för en hund som behöver svalka, men det är fullkomligt livsfarligt att ta sig ut till vattnet, så nej, vi kanske kan mötas på halva vägen.

En gång i början av åttiotalet - under några månader - delade pv och Sonja lägenhet i Göteborg, det var när Sonja läste till distriktssköterska och pv körde buss ute i förorterna .., Mölnlycke, Kungsbacka, Floda, Jonsered osv.
Det märks att dom tycker om varandra.
Och så här låter hon. 

Nu mot sängen.
Förmiddagspass i morgon, sen stranden.
Det lär ska bli upp mot trettio grader varmt på fredag .., å, vilken fasa, då arbetar jag kväll.
Jag tycker faktiskt att det är hemskt det här .., allt är förtorkat, snart slokar björklöven och om inget regn kommer, ja, då får vi väl bevattningsförbud, vilket i sig inte är det värsta, men tänk på konsekvenserna. Och kanske är det här allaredan konsekvenser vi ser av det ändrade klimatet?
Och jag tänker också på min syster i Skåne som har egen brunn.
Hu, så nervöst.






2 kommentarer:

  1. Vilken lyxpicknick! Gud så gott!

    SvaraRadera
  2. Steel City Anna: ja, så kändes det nästan. Ack, om det ville bli REA på havskräftor ...

    SvaraRadera