Elisabet

Dagvill ....

I måndags gav sig dom här två herrarna ut på nattsegling och tjugo timmar senare kom dom fram till danska ön Anholt, mitt mellan Jylland och Halland. Och så två övernattningar på den  här ön som dom inte har ord nog att berätta om .., och så en fem timmar snabbare överfart hem till Sverige igen och gästplats i Lerkils båthamn, inte långt från Kungsbacka (söder om Göteborg om nån inte har full koll).

Tommy ska åka hem till Ystad och bygga på basturummet och väntar en leverans klinker, så jag lovar att hämta dem tidigt nu på morgonen, men vi har missförstått varandra och jag kommer vid sjutiden och då är det inte långt ifrån att seglarkompisarna ligger och sover.
Det blir till att tömma båten på livsmedel och lite annat och förtöjs den bättre och medan de solbrända (solskyddkrämen glömdes hemma) herrarna ägnar sig åt detta, småpratar jag med båtgrannarna som är från Berlin och nu kommer gående på piren.

Kvinnan heter Angelica och mannen Knut och hon är sextiosju år och så rar och fin.
En bra stund står vid där och surrar och hon (dom) kan ingen engelska och min tyska är under all kritik (bättre då med pv:s), men vi fattar ändå. Det är som när min pappa sommaren 1960 åkte med goda vänner till Mallorca och pappa var den ende som inte hade läst engelska, men enligt reskamraterna var han den som pratade mest med spanjorerna, hur det nu gick till.

Angelica frågar om jag har semester och jag säger att nä, jag har gått i pension och då får jag en sån varm kram och jag blir så glad och tänker att små eller större möten kan finnas på andra ställen än i affären och självklart, det har jag alltid vetat, men inte att det var sååå enkelt.
Det är väl annars det jag kommer att sakna mest av ett icke-arbetsliv.

Sen hemåt.
Jag sitter i baksätet och tittar ut över landskapet som susar förbi ..., tänker att jag tycker om att åka bil .., och inte minst att köra bil och väl hemkomna blir hundarna hysteriskt lyckliga och jag berättar för Tommy om när Meja igårkväll kröp in under altanen och inte tog sig ut .., hur rädda vi blev (Eva och hennes Långe Man och jag), men hur det löste sig .., och sen blir det kaffe och frukost ute under parasollet och Tommy håller litet tal till pv innan han åker sin väg .., han säger att nattseglingen till Tyskland för två eller tre år sedan, det var allt en femma (maxbetyg) i upplevelser och nu har det varit ännu en femma, det är den där nattseglatsen som är så underbar med fullmånen och tystnaden och hela alltet.

Hamnen i Lerkil .., långt ute till höger låg sjömännen ...

Och nu är det fredag (jag fick fråga) och vi ska in en sväng till stan och på måndag ska bilen repareras och hämtas och sen ska väl familjen Göransson/Nilsson med Harry i släptåg, äntra båten och ge sig av norrut.
Spännande!

Nu ska jag röja lite här hemma.
Lyssnar till detta och tycker att livet känns bra.