Bild från i juni ... |
Riktigt trevligt var det att arbeta igen efter två veckors hel ledighet. Ja, det är ju inte mer än hur det är i vanliga fall när man har haft semester, men ändå, lite annorlunda kändes det. Nu är man ju ändå borta från det ordinarie schemat.
Efter ynka två veckors frånvaro hade jag "deletat" en hel del plu-nummer från hjärnkontoret, men dom kom snabbt tillbaka och sen var förstås allt som vanligt. Det blev mest kassajobb och jag visade sommarjobbarna hur det här med porto och skrymmande brev och olika vikter fungerar och Viktor fick lära sig att ta emot dagens leverans av postpaket, scanna in dem och fördela på hyllorna och så blev en sväng i frukten och mejeriet och rengöra pantmaskinen och få kramar av vänliga kunder och lite sånt. Arbetade sista två timmarna tillsammans med rara, fina Johanna - butikens klippa -!
En kvinna; hon är från Oslo är - och har varit nån slags teaterchef där - (alltid klädd i blått) frågade mig om jag var intresserad av att komma och titta på teater i hennes kök i sommarhuset.
Jag förstod ingenting!
Jo, det visade sig att hon tydligen ska spela hela rubbet själv och det är "Shirley Valentine" som jag bara sett som film och som jag ä l s k a d e!
Jag tackade genast ja och skrev upp mitt telefonnummer på en kvittoremsa! Så roligt!
(Underbara Pauline Collins spelade huvudrollen och bar upp hela filmen! Den var underbar!)
Annat trevligt ..., jo, såklart att träffa Liv, 7 år och en av älsklingskunderna och när jag fyllde in bananer sa en kvinna plötsligt att hon har en väninna i Lund som troget läser den här bloggen (arma kvinna, det är ju så enjängt här!) och kvinnan heter Gunilla och nu vinkar jag lite till dig Gunilla i Lund .., för oj, så glad jag blev!
I våras när Marie kämpade med semesterschemat, frågade hon om jag kunde tänka mig att hjälpa till med vecka 29, som var ett problem att få ihop. Jodå, det går bra, sa jag. Nu är det snart vecka 29.
Då blir det jobb tisdag, onsdag (förmiddagspass båda två) och så tre kvällspass: torsdag, lördag och söndag. Jo, men det ska nog gå bra.
I det förra inlägget blev det lite diskussion angående det här med att arbeta efter att man sagt upp sig och Monet menade att det var gräsligt att känna ett tvång att arbeta extra för att få ihop ekonomin, eller att man i så fall borde byta inriktning helt.
Så ser jag inte alls det!
Jag har ingen annan än mig själv att skylla på att min pension blir väldigt låg. Det är svårt, nästan hopplöst, att få en heltidstjänst i en livsmedelsbutik (i alla fall i dom butiker där jag har arbetat), men jag har också själv v a l t att i n t e ha heltid, så mycket har jag värderat detta att ha en extra dag ledig per vecka. Jag har också själv valt att arbeta i butik och med löner som inte är nånting att hurra för, men jag har ju verkligen älskat jobbet.
Och nej, jag har inte pensionssparat heller, ja, då får jag acceptera att det blir sex tusen kronor mindre per månad och även om vi är två, vill jag inte leva på pv och då är det perfekt att kunna ställa upp om man blir tillfrågad. Det är ju en ren ynnest!
Och ja, jag kommer säkerligen att vara dödens slut på nästa söndagkväll, men det kan jag köpa när det rör sig om bara en enda veckas heltid; det är ju ingenting .., det finns barn runt om i världen som har det långt mycket värre!
Apropå ingenting, så råkade jag nu på morgonen lyssna till dom här unga männen som intervjuades i Morgonstudion. (Ja, jag är väl snart den enda människan - förutom Rexxie - som tittar på SVT:s morgonprogram) och som gör så - i mitt tycke - roliga youtubefilmer.
Här är en!
Nu frukost, tillsammans med pv (som ju för övrigt också tackar för sig och slutar kring den andra september och har erbjudit sig att arbeta som vikarie).
Det blir nog bra, får vi hoppas.
Det är väl himla bra att vi är olika och tar olika beslut i samma frågeställning!
SvaraRaderaSen finns det alltid människor som inte har förmågan att se, att det finns fler lösningar än just hans/hennes.
Härligt att läsa om din egen övertygelse Elisabet och att du står fast när den/det blir ifrågasatt. Bra där!
Anna-Karin
Intressant att höra hur det är :) generellt har folk en bättre balans här än i England iallafall tycker jag mellan jobb o fritid men väldigt trötta verkar många vara ändå redan innan man nått ens halvvägs till pensionen ;) det borde vara en av de stora valfrågorna, hur folk mår och har det.
SvaraRaderaInstämmer med vad Anna-Karin skrivit i sin kommentar.
SvaraRaderaÖdmjukhet och inlevelseförmåga är inte allom givet (heter det så i skrift, "allom givet"? finns säkert någon språkpolis som vet besked ;))
PS Elisabet jag tänker ofta på scenen ur "Raskens", "jag går väl för fan vilket håll jag vill".
I min lilla favoritbok med små ordspråk så står det ”- man får ta folk ör vad de är. Inte som man vill att ritningarna ska se ut”.
SvaraRaderaDen tolkar jag att vi är alla olika o gör olika o så får det vara.
Anna-Karin, Steel City Anna, Turtlan och bettan: ja, jag hoppas på den här lösningen .., inte för mycket extrajobb, då blir det inte bra, men så där lagom .., om nu nånting kan bli lagom.
SvaraRaderaOch bra är det att vi alla kan f ö r s ö k a forma våra liv som det passar oss. Det är ju inte heller "allom givet"; somliga har haft så tunga och stressiga yrken så det finns kanske ingen kraft kvar när det är dags.