Ni vet, Sven Teglund - den eminente bloggaren Promenader och utflykter - han som bor i Luleå, jo, hans son Lars har sammanställt en liten bok med Dagens Ris-insändare till Norrbottens-Kuriren och den boken beställde jag hos Adlibris och jag läser och ler.
Jominsann, det är mycket vi människor retar upp oss på.
Den här sista känner jag igen ..., det händer mer än en gång att man ser kunder äta godis från sina ännu-inte-betalda-påsar och deras kinder putar åt alla håll, och det gäller att skynda sig att tugga innan man ska prata med kassörskan ..., och påsen, där godiset en gång låg, den är nästan tom.
Jag undrar hur insändarsidorna ser ut numera?
Kanske blir det ett inlägg på någon facebooksida?
Och jag förundras också över att så många inte verkar säga till när dom ser nånting som dom retar sig omåttligt på.
Ja, jag tyckte i alla fall att det var kul och ganska tänkvärt att läsa dom här insändarna.
På torsdagkväll är det s.k. releaseparty här i Luleå. Där ska jag närvara.
SvaraRaderaMen Bert då! Det heter väl boksläppsfest?! :-)
SvaraRaderahttps://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3926111
Jo, Rexxie. Men då hade bara du förstått, förstår du väl.
RaderaRexxie: det var ju tur att han hade "s.k" framför ,-)
SvaraRaderaBert Bodin: hälsa och tacka för rolig läsning. (Och aningen deprimerande. Är norrbottningar så gnälliga ...?)
Ja. De gnälliga norrbottningarna liknar i mångt och mycket de gnälliga hallänningarna.
RaderaSkämt åsido. Boken reflekterar ju just gnälliga insändare under 7 år. På den tiden fanns ju heller inte t.ex. FB.
Korrigering. 5 års samling ska det vara.
RaderaBert Bodin: nej, nu gnäller vi av oss på FB. Jag har just gjort det, det gällde bilbränderna.
SvaraRaderaOtroligt kul! Den kvinnan med burrigt hår behöver roligare karlar :)
SvaraRaderaSteel City Anna: visst är det! Och herr Danson som inte vill bli uppbjuden när det är herrarnas, han fick minsann svar på tal ,-)
SvaraRaderaHahahaha, tänk vad människor klagar på oväsentligheter (jodå jag också). Kan ju erkänna att något litet godis har jag stoppat i munnen innan kassan, inte ofta men någon gång.
SvaraRaderaEvss blogg: i en av butikerna där jag arbetade i, i Ystad, där var det en äldre man som konsekvent åt upp det mesta av godiset innan han kom till kassan. Ofta hade han så mycket godis i munnen, så där så han knappt kunde hälsa. En gång slog jag in ett betydligt dyrare kilopris på godiset än vad det egentligen var och han blev upprörd och sa att "men du har ju slagit in fel pris"! Inte alls, sa jag, jag har lagt till för bara en liten del av det du har ätit upp!
SvaraRaderaBra gjort!
SvaraRadera