Elisabet

Pling i min mobil ....!

Det var just före sju i morse och jag hade precis frågat pv om han hade något inhopp på gång, då det plingade i min mobil. Jag förstod genast vad det handlade om.

Klockan åtta var jag på plats .., mötte hemköpsbilen med dubbelsläp och det kändes nästan som en vintermorgon, sååå mörkt var det.

Och det är den där länken jag ofta tänker på .., eller den där kedjan, egentligen.
Från odlare/fabrikör till lager till chaufför till butik och sist av allt till kunden.
Alla är vi lika viktiga.

Chauffören sa - smajlande - att han skulle ha kortbyxor ( i alla fall den här varianten) fram tills november tar sin början och jag log också.
Dessa trevliga chaufförer som gör ett sånt bra jobb!

Sen blev det kassatjänst till klockan tre och det var trivsamt mest hela tiden.
När man hoppar in så här bara ibland, är kunderna så otroligt vänliga och hälsar en välkommen, tänk, tänk, vilken förmån att ha ett sånt arbete!

Cornelia Andersson hade kassa 2 och hon är så fin.
Alltid tjänstvillig och omtänksam, mjuk och go.

Kom hem till en dagledig sambo som varit energisk värre.
Han hade knäskurat golvet i hallen, köket, badrummet och dessutom röjt och städat (och gjort så fint!) i tvättstugan.

Sen fick jag veta att han tittat på ett boende i Bohuslän, mellan Kungshamn och Hunnebostrand.
Kunde jag tänka mig två övernattningar nästa vecka?
Och han hade redan frågat .., jo, Harry kunde följa med.

Ja, det var ju liksom inget att tveka på.
Nu är det vandrarhem som gäller, så vi får göra något gott och ta med oss .., kanske nån paj eller ja, det ordnar sig och så frukost förstås.
Och det är klart, bästa tiden är förstås vår, sommar och höst, men det är ju roligt att göra nånting annat också.

Roligt ska det också bli att hälsa på före detta grannen Leina hemifrån Malå.
Hon gifte sig min klasskamrat och bästa kompis Bosse (vars föräldrar var vår närmaste granne, så småningom köpte  Bosse och Leina Bosses föräldrahem .., dom är nu skilda, men båda bor här nere). Leina har nyligen fått ny höftprotes, så det blir bara lite kaffe och säga hej och hur mår du, mer orkar hon nog inte, jag minns hur trött jag själv var efter att ha fått knäproteserna.