Efteråt ... avsnitt 913
"Men vad i all världens dagar ..., ni har väl inte slängt bort bilden av Gunilla med lilla skylten!?" sa jag när jag tog en femminuters kaffepaus på jobbet och upptäckte att Gunilla inte längre stod i sin ram i fönstret.
Jo, Gunilla var borta.
Men nu ska jag skriva ut den här bilden och sätta på anslagstavlan .., eller i omklädningsrummet.
Så klart att Gunilla ska vara med oss, även om vi just nu inte är många som varit med om henne.
Det var planerat jobb från nio till tolv och i sms:et stod det "eventuellt längre" och det blev ytterligare en timme. Och från att ha haft tämligen lugnt dom första timmarna, så där så man hann ta emot såväl Arlas som Wapnös leverans, fylla in och göra fint, så exploderade det hela vid halv tolv och jag fick hämta kassa 3 och öppna den och ändå växte sig köerna långa.
Som vanligt rara kunder och många som önskade God Jul och ett härligt gäng att arbeta med.
Stackars Pernilla kände sig risig och borde nog ha varit hemma, men nästan alla - inklusive jag själv -verkar vara mer eller mindre förkylda, så det är väl nåt sånt, förstås.
Bråttom hem blev det, då jag tänkte att Harry nog var kissnödig.
Det var han i n t e .., han tog verkligt god tid på sig för att lyfta på benet och till slut lät jag honom lulla på här i backen bäst han ville .., och fick till sist locka med lite prinskorv .., ja, då kom han in!
Nu ligger han och sover på soffan.
Det är kyligt här inomhus.
Sexton, sjutton grader kanske?
Bäst att börja elda .., och tänka på soliga dagar i Holland, då, när vi åkte till en enormt bred strand och där, på filten, plockade släta stenar som sedan hamnade på den limegröna fleecefilten.
Det var verkligen en härlig dag.
I morse hittade pv det här i postlådan och det känns ju mindre bra.
Pv har väl aldrig någonsin brytt sig i att låsa dörren till pannrummet och även om vi verkligen inte har nånting dyrbart i huset - jag äger en enda ring och den är av silver - har bara billiga örhängen .., ja, det som finns här är endast av affektionsvärde, men det skulle ju aldrig en tjuv inbilla sig, men se, i morse skedde undret: pv låste dörren!
En sen kväll när jag absolut inte klarade av att fixa låset (under min tid i Ystad hade vi inbrott i lilla huset och ännu ett inbrott har det varit där sedan dess) i pannrummet, ja, då arrangerade jag typ snubbeltråd och en hop med ved fanns i en låda att snava över och jag räknade med att en eventuell tjuv skulle dråsa i golvet under buller och bång (heja!)och då skulle i alla fall jag som är lättväckt vakna. Lite senare på natten tänkte jag att .. men kanske pv inte tänder lampan tidigt på morgonen när han ska göra upp eld ..., och så blir det han som faller handlöst i backen! Det gjorde han inte, men han kunde inte begripa hur det kunnat bli så tjorvigt i pannrummet!
"Du tror möjligen inte att en inbrottstjuv har ficklampa med sig ..?" sa pv.
Nej, det hade jag inte tänkt på, jag är ju inte så hemma på det där med brottslig verksamhet.
Nu tänker ni kanske att jag är en hård typ som inte har förbarmande över tjuvar?
Ni har så rätt.
Det har jag inte.
Noll medkänsla.
När min moped stals i Ystad hade jag nog kunnat begå - om inte mord, så spö - om jag kommit på tjuven
Nu går vi till hallen och jag säger det först av allt .. ja, jag vet att det inte är rätt ordning på ramarna på väggen, men det ska det bli vad det lider. Det blev för trångt och ramarna var olika stora, jag ska fixa det (det finns många vänner av ordning i bloggvärlden och jag anar att ni redan vid första anblicken drabbas av olust, jag tycker själv inte om att det blir så här oredigt!)
I sommar ska väggarna i hallen målas om (det kommer sot från pannrummet och förstör) och då ska allt hamna rätt.
Men nu var det ju detta att lille Edvin kom upp på väggen igår, ja, som var det viktiga! Till höger om honom syns hans mamma Hilda som liten flicka och med en katt i famnen .., och längst ner till höger syns hunden Ivar och hans matte, det var i Sjömanskyrkan i Skagen och var en härlig stund.
Jag glömmer det aldrig.
Nu ska jag ägna mig åt att få upp värmen här i huset!
Mot pannrummet, alltså!
Vilken gladvägg! :-)
SvaraRaderaUlrika: ja, jag älskar den! Hade redan i Malå en vägg med bilder, från hallen och så följde den trappan upp till övervåningen! Vi har här uppe också, mest familjebilder .., bröllop och annat.
SvaraRaderaJa jag hade så i trappen upp när jag bodde i Ställberg. Man blir så glad. Kära ansikten, fina minnen.
SvaraRaderaHar också en vägg med bilder på barnbarnen mest, i hallen, bilder som sitter huller om buller och så med hjärtan av olika slag lite här och där emellan bilderna. Alltså lite som jag är, lite hit och dit 😄
SvaraRaderaBilder som gör mej varm och glad i själen.
Ulrika och Lena i Östersund: man blir verkligen glad av bilder!!
SvaraRadera