tisdag 11 december 2018

När marken gungar ....


Kanske var klockan kring nio i morse, när ett sms plingade till i min mobil.
Jag tänkte att det i alla fall inte kunde vara från affären, då jag redan igår meddelade att jag på inga villkors vis skulle gå ut extra idag, nej, det var nobelfestligheter som gällde.

Men det var från jobbet.
Det var B som sköter bokföringen som undrade vad som hänt med en bunt Jul-triss-lotter? Åttio stycken var aktiverade och därefter returnerade, men vad hade hänt med lotterna? Var fanns dom?
(Man aktiverar alltid lottbuntarna innan dom säljs och det görs i datorn, en streckkod som man läser in helt enkelt).

Meddelandet hade gått som ett upprop till alla som arbetar i kassan, men ingen visste nånting.
Ja, men hur kunde åttio lotter bara försvinna?
Och vi i kassan som aldrig returnerar trisslotter, ja, men hur kunde det hela ha gått till?
Åttio lotter gånger 40 kronor .., det blir 3200 kronor det.

Någon föreslog B att kolla vem som varit inloggad (vi loggar in med fingeravtryck) i svenska-spel-maskinen, då skulle det ju enkelt visa sig vem som gjort vad.

I flera timmar mådde jag illa!
Jag kollade schemat hur jag hade arbetat och vilka tider .., och försökte tänka efter .., hade jag haft nånting att göra med trisslotternas aktivering? Hade jag öht hämtat nån bunt med lotter? Hade jag kanske aktiverat en bunt och därefter råkat nudda vid tangenten för returer, den som är belägen intill aktiveringstangenten?

Tänk om det var jag ..., hade jag börjat bli dement?
Visste jag inte längre vad jag sysslade med?

På promenaden med harry bad jag till den gud jag nästan aldrig tillber och tänkte att det nog ändå torde vara meningslöst, inte behöver nån gud bry sig i böner från den som enbart hör av sig när det är nöd!
Och jag tänkte mera .., skulle det vara mitt fel, då är det bara att kontakta sjukhuset för ett demenstest. Då får jag väl helt enkelt säga tack och hej till extrajobb.

I sms:et som jag läste hundra gånger och där alla skrev att "nej, jag har ingen aning" eller "några såna lotter har jag inte sett till" och värst av allt "kolla vem som loggat in sig!", stod att B nu skulle kontakta Svenska Spel och höra om dom kunde reda ut vad som hänt.


Mina barns pappa sa alltid att jag var så snabb på att ta på mig skulden; att jag så ofta trodde att det var mitt fel när nånting hände, även om det inte alls var så.


Så många gånger har jag funderat över vad sånt beror på?
Kan det ha varit den där vansinnigt stränga fröken vi hade i lågstadiet, hon som kunde bli så arg och vifta med pekpinnen.
Hon som fick mig att sudda sönder bladen i räkneboken, för tänk om det hade blivit fel?
Hon, som var så barsk så somliga kissade på sig av skräck när fröken blev arg, och andra hade ont i magen innan skolan började för dagen.

Så kan det ha varit - att sånt bidrar - men inte enbart.

Mamma sa alltid att "Eliza är ett sånt litet harhjärta .., hon blir så lätt förskräckt!"
Hon sa att jag var "strykrädd",  fast jag aldrig fått stryk.
"Med henne behöver man knappt höja rösten ...".
Sånt.

Ja, så är det verkligen.

Nåja.
Vid tolvtiden, kanske halv ett, kom ett nytt sms från B.
Sms:et innehöll en kopia på ett mejl från Svenska Spel där det stod att det var dom som hade felat; att nånting hade gått snett och vänliga hälsningar och så vidare.

Om jag hade vunnit 1 miljon, hade jag inte blivit gladare.

Sen - efter en stund - tänkte jag på den stackaren på Svenska Spel som kanske gjort fel - om det nu var den mänskliga faktorn - och nu gick omkring med samma ångest som jag själv hade.
Och så tänkte jag att .., jag förlåter den människan.

5 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Huuva ..förstår din känsla.Hatar kassajobb med kontanter som vi har i en reception på sjukhuset.Vi har bara betalkort hos oss som tur är.När jag jobbade på en annan mottagning för många år sedan kunde det slå fel på en tjuga vid dagsavslutet ....då la jag dit en.Det höll inte i längden 🤣🤣🤣🤣

    SvaraRadera
  3. Så jobbigt!

    Vilken tur att det löste sig så att du kunde släppa det.

    ♥ ♥

    SvaraRadera
  4. Walkaboutsweden: jag har ofta sagt att i mitt nästa liv - om det blir nåt nästa - ska jag INTE ha ett arbete som har med pengar att göra. Eftersom vi är många som sitter i samma kassa, vet man aldrig vem som gjort fel och det är ännu värre.

    SvaraRadera
  5. Babsan: det har hänt mig också. Nu, när man kan bara blippa sina kort, är det lätt hänt att kunderna tackar för sig i brådrasket och man får ropa tillbaka dem. Men om du då har annat som väntar ..., är det lätt att man tror att köpet gått igenom.

    SvaraRadera