Och ett kvällsfönster från Göteborg ...

Hej!

Ett fönster som blev fotat. Sen en spegling bidrar att ett fönster till kom med.

Allt fångat från restaurangen på favorithotellet i goa Göteborg en fin aprilkväll. 

Nu susar det iväg till landet Halland från ett tåg som rullar mot Värmland en annan aprilkväll.

Turtlan


//Vilket underbart fönster! säger jag, som älskar speglingar.

Veckans bästa för Barbro i Brämhult ...

Hej.

Ja det är lätt att välja denna vecka.

Bemötande är A och O för mig och i mitt letande efter det rätta gymmet (för att fortsätta min rehabträning på) så har jag nu varit med om både botten och toppen.

Nej botten är ett alldeles för starkt ord, men det lät bra. ;)

På det andra stället som jag besökte så träffade jag helt rätt. 

Först ringde jag och beställde tid hos innehavaren tillika tränare och inspiratör. Berättade lite kort om mina problem. Ta med dig träningskläder så kan du passa på att träna lite också, första gången - sa han.

Sagt och gjort. Vid första besöket gick vi igenom min (o)hälsostatus lite mer ingående och han fick genast idéer om vilka träningsmaskiner som skulle passa mina problemområden.

Sen följde han med mig under hela det program som han tyckte att jag skulle starta med.

Väääldigt försiktigt men med genomgång av hela kroppen.

Det som jag uppskattade mycket var bemötandet av alla som tränade där. En blick, ett Hej - som gjorde att jag kände mig välkommen.

Efter andra besöket så lämnade jag in mina uppgifter för autogirobetalning och fick ett medlemskort i handen. Det kan jag också använda om jag vill träna då receptionen är obemannad.

Nöjd & Glad!

Barbro/walkaboutsweden

Här en bild från det fräscha omklädningsrummet.

Har man inget annat för sig ...

... kan man ägna en dryg lördagstimme åt att sitta på en solvarm trätrappa och titta på när trädfällaren Niklas Persson tar sig an grannens sedan länge stendöda alm.
Som ett landmärke har den varit, men nu är den borta.

Hur intressant som helst är det!

Först detta att backa in en lastbil med container på en trång infart .., därefter - bit för bit - kapa grenar och pytsa dem i containern .., och så slutligen hela knastertorra stammen.

Inte långt från tomtgränsen där trädet stod, finns hästhagen.
Var gång det såg ut som längst till höger på collagebilden, rusade hästarna fram och tillbaka och grannen sa, att lilla fågeln som satt i trädet och flöjtade så fint i morse, nog lär bli aningen förvånad, när allt som återstår av trädet är lite spån på marken.

Medan träden blev allt kortare, frågade jag trädkaparmannen om han alltid brukar ha åskådare.
Jodå, nästan alltid och i alla åldrar.

Mot slutet såg det ut så här.
Den biten sågades i två delar och sen var det tomt.
Ingen alm.

Dagens fönster ...

Elvakaffe i uterummet och citrontimjan i en lerkruka och prat med nere-på-gatan-grannen Birgitta.

I nästan sextio år var Birgitta gift med Bengt-Åke, men nu är hon sedan något tillbaka änka och just idag är hon på besök i sommarhuset (som en gång var arbetarbostad, precis som pv:s hus), ty idag ska det enormt höga och döda trädet som står på deras tomt tas ner.

Birgitta är Vädur och storasyster - äldst av fyra syskon -, har arbetat med administration och när jag ber henne beskriva sig själv med ett ord .., tänker hon efter en stund.

"Jag skulle kanske säga att jag är  s t r u k t u r e r a d, ja, jag tycker inte om kaos", säger hon.

När hon är på väg att gå hem igen, passerar vi busken som står vid växthuset - rosenripsen - och jag drar med händerna över bladen och säger "känn, så gott det doftar!" och då berättar Birgitta om dagarna i Spanien för en tid sedan och hur ljuvligt gott det doftade av apelsinträden!

Så var det idag.

Tre stycken ....

Igår lade jag in ett collage av vänsterhänder på mitt instagramkonto och plötsligt fylldes jag av sån glädje .., såå många härliga människor som låtit mig ta fram kameran och som så generöst ställt upp med handen!

Här är tre av dem ..., fångade i flykten.

1. En cyklande organist från London som hamnar vid ett stort fikabord på en inglasad altan i Fallnaveka, utanför Ljungby. Vi satt där och drack kaffe, när Kajsa plötsligt upptäckte den här mannen som cyklade nere på vägen och hon lämnade sin kaffekopp och ruuuusade ner .., hojtande till honom att komma och göra oss sällskap.

2. Min storasyster Birgittas vänstra hand.
Hon är tio år äldre än sin lillasyster och jag tyckte alltid att hon hade så vackra händer, då, när jag var yngre. Det tycker jag fortfarande. Alltid nagellack. Artros i sina leder. Skorpion. Orädd. Gapskrattar ofta. Ärlig. Drömde om att bli modetecknerska, men det blev sekreterare i stället. (Åt en irländare).
Flyttade till Stockholm i början av 60-talet och bor sedan fyrtio år tillbaka i Australien.

3. Gösta Pehrsons händer. Höger som vänster.
Bilden tog jag när vi råkade hamna mitt emot varandra på pv:s brors bröllop i Skåne.
Gösta som jag kom att tycka så alldeles oerhört mycket om. 
Entreprenör .., målmedveten, snäll.

Dagens fönster ....

"Ett vårmorgonfönster ...", skriver madamen som hade håven redo.
Ulrika, alltså.

Tack snälla!

"I samarbete med ...."

Bilden har inget att göra med texten ....

Allt oftare ser jag - på instagramkonton som jag följer - att den första meningen i inlägget är: "I samarbete med bla-bla-bla ..." och så kommer ett företagsnamn och därefter en text som vittnar om hur gott det är med just det företagets soppa eller hur fantastiskt bra man mår vid användandet av just den bäddmadrassen.

Tror jag på det?

Nej

Källan ....

"Tankar för dagen" .., lite drygt fyra minuters morgonprat .., är en verklig källa till glädje, i alla fall för mig.

Som .., den 25:e mars (man får skrolla ner) på min pappas och Barbro i Brämhults födelsedag, då pratar Tomas Sjödin i några minuter och jag hittar såå mycket igenkänning i hans prat.

Eller den 21:a mars, då Carl-Otto Werkelid talar om gråt.

I vanliga fall är jag ingen gråterska av rang.
Jag har lätt för att bli rörd, men gråter sällan hejdlöst.
Inte förrän nu, sedan Nelly dog.
Då sitter gråten liksom på lur i hjärtat och det behövs så lite för att den ska blomma ut. 
Oftast, eller nästan alltid, när jag är ensam hemma. 
När jag passerar hundkorgen som är tom eller ser hennes matskål.
Och jag minns en gång när jag tog tåget från Helsingborg till Ystad och grät helt öppet där jag satt på sätet i vagnen. Inte så att jag hulkade, men tårarna rann och jag brydde mig inte det minsta. 
Eller när jag cyklade från min lilla 1:a till mammas gruppboende, det var morgonen efter att mamma hade dött och jag slängde mig på cykeln, grät högt hela vägen till Ejdern (Ejdern, där också ...? Nu bor jag ju på Ejdervägen!) och jag slängde mig på mammas säng där gropen i kudden där hon legat,  ännu fanns kvar!

Camilla Lif - präst i Katarina församling - pratar i 4 minuter och 45 sekunder om orsakssamband och jag älskar hennes krumeluriga tankar! Det var torsdagen den 5:e april.

Dagens fönster ...

... finns på två dörrar och är det inte vackert?

Tack Turtlan, som fångade dessa under långfredagens konstrunda!

Resumé .....

Kapten på livets ocean - om man nu kan vara det -.

Ååå, sicken underbar dag det här blev på jobbet!
Åkte dit så jag skulle ha en halvtimme tillgodo innan ordinarie arbetstid, allt för att få kassan klar och i ordning (dra ut apelsiner, blommor, vedvagnen etc), men så sa Erik att "Men Bettan, du har ju mejeriet idag ,,,". 

Det var länge sedan sist!
Men hjälp, så roligt!
Att varor kommer via auto-order (dvs, datorn känner av när det börjar bli slut på t.ex filmjölk och då beställs automatiskt den varan hem) är suveränt, i alla fall när det fungerar ,-)
Fyra burar kom och nästan allt kunde jag bara rakt av fylla in i hyllorna.
S o m  jag älskar att arbeta rent fysiskt!

När allt det var klart, då tog jag datumkoll igen .., jag fixade gott fika till frukosten, gjorde brödvagnen, rengjorde pantmaskinen, räknade kassorna och löste av Emma till fikat och sen var det bara en timme kvar innan det var dags att åka hem. Då blev det kassajobb och Emma fyllde in varor och gjorde det med den äran.
Snabbt och effektivt!

"Har du barn, Bettan ..?" frågade hon.

Jag sa att det har jag.
Tre stycken.
Maria, Anna och Anders.
Den äldsta blir 46, AP 42 och ättapjötten 32.

Men hur i all världens dagar kunde dom vara så pass gamla .., när fick jag barn egentligen?

Och bli mormor vid 44 års ålder ...

Ja, tänk, att man fixar att få barn vid arton års ålder!
Och vara tvåbarnsmamma fyra år senare och allt går bra.
Tio år senare har man tre ätteläggar!
Vilken oändlig gåva.

I fikarummet blev det prat om demensboende och hur man vill att ett sånt ska vara utformat.
Och vikten av  r e s p e k t  för den som har hamnat där.
Jag sa att i stället för att åldringar ofta får titta på barnfilmer, tänk, om man kunde visa filmer som skildrar patienternas (ja, jag skriver patienterna) tidigare liv!
(Ja, jag vet, jag har skrivit om det hur många gånger som helst, men om man har bloggat i tretton år blir det oundvikligen upprepningar).
Filmer från slåtterdagar .., höhässjning .., fiskafänge till havs (om man bott vid kusten) .., ja, helt enkelt igenkänningsljud. Men det är klart, patienter numera är kanske inte - i alla fall inte i majoritet - födda på 20-talet .., det kanske är helt andra filmer än vad jag tänker mig som man kunde visa.

Den dagen vi själva hamnar på ett boende och såna filmer ska visas, ja, då är det väl mobiltelefonerna som kommer på skärmen. Eller charterresor till bortre Indien eller Aruba.

Nu är det middagsdags.
Solstrålar fladdrar mot bordsduken där jag sitter .., pv har tagit johansson-rundan med harry .., själv har jag krattat upp ett par kilo skal från fåglarnas solrosfrön.

Och det lär ska bli fint ute även i morgon.

Sen stundar ledig helg.
Nu har jag bara fem helger kvar att arbeta.

Almanackan ...

Innan jag åker till jobbet, räknar jag veckorna.
Tio kvar nu.
Det närmar sig.

Och på facebooksidan för oss som fått knäprotes(-er), läser jag om en kvinna som bytt protes sex gånger och som berättar om hur svullet och varmt hennes knä är och att försäkringskassan uppmanat henne att söka nytt arbete; ett stillasittande arbete.

Om ni bara visste hur lycklig jag är, ja, över beslutet att gå några månader i förtid!
Att enbart sitta i kassan är hopplöst, då vi hela tiden har post, - eller spelärenden, det blir ett enda hoppande upp och ner.
Att vara på golvet innebär tunga lyft - särskilt frukten och mejeriet - och så har vi ju alla postpaketen.

Varje kväll när jag kommer hem efter jobbet och har vilat en stund på soffan, är jag så stel i benen att jag knappt tar mig till köket.

Och nu ..., bara tio veckor kvar.
Fem arbetshelger.

Så fort det har gått!

Dagens fönster ...

"Plötsligt blev jag inspirerad till att skicka dig några fönster ...", skriver den rara madamen i Brämhult. Alltså Barbro.

(Den här bilden hade också kunnat vara fångad av Guy i Arvidsjaur).

U n d e r b a r!
Tack snälla! säger jag.

Onsdag ...

Ledig dag, som alltid.
Rensar lite i rabatterna och i drivbänken, den där myntan växer, den som ger oss så otroligt gott te.
Och sitter sedan ute på altanen i blåsten, men med ansiktet mot solen.
Då ringer friherrinnan och frågar om hon ska hämta mig? Hon har lä på sin altan.
Så likt färdtjänst kommer hon som på beställning och sedan sitter vi någon timme eller kanske mera på hennes veranda, allt medan en liten blåmes kommer flygande och inspekterar vad som pågår.
Tänk, vilket ljuvligt boende hon fick, friherrinnan!

Sen hemåt igen.
Äntligen har takrengöraren hos grannen slutat för dagen och jag tänker att arma människor som bor i såna miljöer där det aldrig är tyst. Men ännu är det inte klart .., det återstår nog ett par dagar med högtryckstvätt modell turbo och hörselkåpor och ett oljud som hörs vida omkring.

Små krokusar bryr sig nog inte om sånt.
Som dom sprider glädje!

Och grannens trollhassel ser ut så här idag.
Nu är det bara att invänta husets herre, det vill säga, herr pensionatsvärden.

Förmiddag i landet Halland ...

Kaffe i älsklingsmuggen (jag håller på att ha många såna nu) och det goda brödet från Börjes bageri i Harplinge .., harry på soffan och sigge i pannrummet - nöjd efter att ha fått alaska-pollock till frukost -. Och ute i lilla eken har ekorren dykt upp.

Varje förmiddag vid niotiden samma sak; en eller två och ibland tre ekorrar som ogenerat tar för sig från fågelbordet, det som ju egentligen är ett litet hus med fyra öppningar .
När ekorrarna är där, då väntar fåglarna på sin tur.

Och pv ringde vid åttatiden.
Bilen besiktigad och klar (u.a) och idag ska han hämta ut den symaskin jag har köpt (om den finns i lager) på Ica Maxi. 995:- för en Singer symaskin, ja, men det är den nog värd. Här ska sys klänningar i parti och minut - mest parti - och jag har beställt tyg från Olssons tyger i Umeå.
Det blir spännande det här!

Med utsikt mot Kilsbergen ...

Ja, jag tror att vi klämmer till med ännu ett onsdagsfönster .., bara för att det så väl symboliserar min lediga dag. Det är Ulrika som ställde fönstret på glänt och därmed kunde lyssna till koltrastesn flöjtande - finns där nånting vackrare egentligen -? 7

Tack Ulrika!

Dagens fönster .....

Hej!

Lite sent omsider så kommer ett härligt fönster från vår påskutflykt på långfredagen. Konstrunda var temat och här hos en härlig dam som sålde glaskonst.

Ett härlig fönster med mycket grönt (!) i både tyger och pynt. Precis i min smak.

Turtlan

Samma dag som det meddelades ....

... vilket datum prins Harry av England och hans fästmö Meghan Markle skulle slå till (den nittonde maj), lade jag in om en semesterdag.

Och ja, det är ju egentligen underligt att en som i grund och botten tycker att monarki är vansinne (detta att ärva ett ämbete, det är det som jag finner vansinnigt) och därtill aldrig i livet själv ville delta i ett sånt spektakel som stort bröllop som tv-sänds och absolut inte vill ha eleganta kläder och kanske en tiara .., visst är det förunderligt att samma människa formligen  ä l s k a r  att titta på såna här tv-sända bröllop!



Prins William och hans Kate - visst -, jag tittade!
Kronpris Haakon och Mette-Marit i Norge: självklart .., och jag grät floder, så rörd var jag!



Prins Joachim av Danmark och hans första hustru: jodå, jag grät där också, vilket tal han höll!



Hans bror Fredrik och Mary från down under .., det också!
Här var det kronprinsen som rördes till tårar i väntan på sin brud.




Och så förstås Victoria och Daniel (filmen är från kvällen innan bröllopet), Madeleine och Chris och Carl-Philip och Sofia! Det sistnämnda såg jag i soffan i Accra, hos AP och Micke.

Kungen och Silvia förstås!! (Då grät min pappa av rörelse!)
Och Charles och Diana!

Ja, ni ser själva, det har varit många bröllop jag bevittnat.

När nu det här senaste datumet meddelades, kontaktade jag bums SVT: s kundtjänst för att höra om vigseln skulle direktsändas i svensk tv. Nej, det fanns det inga planer på.
Men kanske ändå att det var fler än jag själv som frågat, för igår hade jag ett mejl i min inkorg.
Så här lyder det:

"Hej igen Elisabeth,

Jag tänkte meddela dig lite goda nyheter. SVT kommer sända prins Harrys och Meghans bröllop den 19 maj! Hoppas du tittar.

Ha en fin dag!

Vänligen,

Nicki."

Ååå, hjälpas, så roligt det ska bli!!

Ikväll i kassan ....

Lillkillen Sebastian vinkar glatt när han kommer till kassan.
Mer än så .., han strålar med hela ansiktet.

Och så får jag veta att hans mamma kommer från en helt annan kommun,
jo, det är precis så han säger, åttaåringen som snart bli nio.

"Hon kommer från Östersunds kommun", förklarar han.

Då berättar jag att jodå, jag kommer också från en annan kommun, från Malå, långt ovanför Östersund.

Sebastians lillasyster är rödhårig och fräknig och säger att hon ska fylla fem nästa år.

Skämskudden ....

Helt ärligt tycker jag att det är för bedrövligt, det som nu händer i Svenska Akademien.
Så fruktansvärt bedrövligt.
Skamligt! som min pappa skulle ha sagt.

Att vuxna människor som troligtvis anser sig vara bildade och kulturella, kan uppföra sig så eländigt, det övergår mitt förstånd.

Nej, jag vet, man behöver inte skämmas å andras vägnar, men det är precis vad jag gör.

// AP skriver i en kommentar om Denise Rudbergs inlägg på instagram.
Det kan man läsa här.

Tisdagmorgon ....

Helt slut fågelfrö och jag hade ju bestämt mig för att nu får det var nog .., men jag klarar inte att se mängder med småfåglar komma till ett helt tomt fågelbord, så jag tar harry och bilen (möter sotaren just som vi ska åka och harry reser ragg och närmar sig ytterst försiktigt den där svarte typen) och kör till Harplinge, bara nån mil kanske härifrån, till Lantmännen.

Det är så himla trevlig personal i den butiken (som är jättestor och där finns i princip allting!) och efteråt, när jag lagt in ännu en tjugokilossäck med solrosfrön i baksätet, svänger jag förbi Börjes bageri och köper mig ett nästan ljummet bröd och så hemåt.

Just när jag svängt ut på vägen mot Särdal, ser det ut så här.

Och i bilen, på väg hem, tänker jag på gårdagskvällen på jobbet och på alla vänliga kunder. Jag tänkte på när vi pratade om vad vi heter - det var Katarina Lucia och där var Henrik Valdemar - och jag tänkte också på pratet om olika yrken .., hon som är lärare och vars föräldrar också har varit lärare och hur hon vittnade om att hennes mamma hade varit den verkligt pådrivande vad gällde barnens utbildning.

Och så, när jag körde hemåt, tänkte jag på hur det var i vår familj.
Pappa som gått 6-årig folkskola och som så småningom gjorde nån slags mindre klassresa, nej, han nämnde aldrig nånting om vikten av att läsa vidare. Eller kanske minns jag inte?
Jo, han ville att det skulle gå bra på prov, det kommer jag ihåg nu.
Skrev jag en fyra på fysiken, frågade han vem som hade fått en femma.
Och pappa tyckte att matematik var viktigt - ett ämne som han själv var intresserad av -.

Mamma hade också vuxit upp under knapra förhållanden, men med en stark familjesammanhållning som nog gav en hel del inuti-styrka och hon läste själv vidare och gick ut som kursetta i Umeå, då, färdig sjuksköterska.
Ändå minns jag mest att hon inte brydde sig i betyg och sånt.
"Gunnar Sträng, finansministern, ja, han var väl underkänd i matte och klarade sig bra ändå!" sa hon alltid.
Att vifta med aldrig så fina betyg (eller titlar), nej, det bekom henne inte.
Det var liksom inte det som var väsentligt.

Sånt tänkte jag på under hemvägen.
I Särdal upptäckte jag det som syns på bilden!
Åååå, så vackert det var och kvinnan hade tidigare på kvällen handlat i affären och försökt berätta var hon bodde, ja, men nu förstod jag ju!

Och nu är det tisdag förmiddag.
Det blåser isiga vindar, men solen lär ska visa sig senare idag.
Vaknade vid femtiden i morse av en sån härlig dröm; ja, aldrig blir jag klok på hur man - i drömmar - kan se människor så klart framför sig, människor som man aldrig har träffat och genast kan känna att man tycker om! Det är ju helt sanslöst! Jag såg till och med händerna helt klart och tänkte - i drömmen - att hur är det möjligt?

Det är såna gånger jag tror att vi människor lever nån slags parallella liv.

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Ett fönster på en av "fiskeludorna" nedanför reningsverket.

Är det nåt att ha? 

Vårliga hälsningar

Solbritt

//Elisabet skriver: ja, tänk att det kan det verkligen vara! Och så roligt med ett fönster från Ystad! Tack Solbritt!

Kaffekoppen ....

Från Naturbokhandeln i Ottenby kom dom  här tre kopparna idag.
Härligt!
Nu får jag drickakaffe tillsammans med antingen strandskatan, kustsnäppan eller herr och fru ejder.

Vi bor ju på Ejdervägen och här fanns förut mängder med ejdrar, det gör det inte längre och jag kan sakna deras alldeles speciella läte; ett slags gurglande nästan.

Visst var dom fina, kopparna?

Jo, men det blev en massa glädje! 

Vad handlade det om den här gången .., ja, men det visade sig bli en blandad kompott.

Anna-Lena (förut i Tumba), men nu i Lönsås, hon kände glädje över att maken John nu blivit friherre och på heltid kan sköta om det där underbara huset som dom köpte tillsammans! Själv får hon pinna på och arbeta lite till. Det är utsikten från ett av fönstren som skymtar längst uppe till vänster.

ellem i Skellefteå hade varit på textilfest och lärt sig "kroka", lägg därtill att hon träffat en massa trevliga människor som givit henne såväl glädje som energi. Mindre roligt var det här bältrosen.

Barbro i Brämhult skriver så här:

På annandag påsk besökte vi Brämhults gård, som ligger alldeles i närheten.

En stor svinalänga från 1950-talet som gjorts om till en fantastiskt fin lokal. 

Den passar till en massa olika tillställningar t.ex ; fest, bröllop, föredrag, sång och musik, olika typer av träning och inte minst som lokal för en konstutställning.

Perfekt.Allt blev så lyckat. Vädret var strålande, konsten tilltalade mig verkligen, fina fräscha lokaler och trevligt café.

Å så fick jag chans att utöva min hobby - fotografering = NÖJD!

 

AP och Micke tillbringade delar av påsken i landet Halland. Efter all mat och all godis var det dags för gym och hon kände glädje över att bli så väl bemött på gymet, ja, dom kände sig välkomna och behövde inte ens betala! Det var där hon testade detta att hoppa över en häck, så där som hennes förebild Sanna Kallur. Hela 40 cm hoppade AP! Det tar sig!

Ulrika skriver så här:

Så jag har tillbringat helgen i Sörmland och lyssnat på favoritmusik och eldsprak och huggit ved och skrattat och sovit med en katt på magen och suttit i lä mot en ladugårdsvägg och känt solen mot ansiktet. Det är jag så tacksam för.

 

Barbro i Uppsala .., hon hade fått ett kärleksfullt bevis av sin S, ja, på att våren är på gång .., två små gula tussilago! Glädje!

Friherrinnan har haft besök av finaste väninnan Anne-Marie (ja, hon är verkligen såååå rar och go och omtänksam, det kan jag intyga och Shejken får gå på evighetslånga promenader flera gånger om dagen, ja, nästan mitt i natten ,-) ..,. hon har tagit sig ett kärringadopp i havet (igår) och hon har varit på ultraljud av hjärtat och det verkade inte alltför eländigt .., och sist av allt besök av Göran och Jenny.

Kerstin i Dalarna har varit trött och orkeslös en längre tid, men nu, äntligen hade hon i alla fall återfått lusten att SY! En fin väst till barnbarnet blev resultatet!

Och slutligen min egen glädje handlade om påskbesöket (dotter och bonusdotter med respektive) ., det var den supergoda middagen hos Eva och hennes Långe Man .., det var boken om fotografen/konstnären Severin Nilson (med 1 s) och det var värmen som kom och gårdagens dopp i havet.

Dagens fönster ...

Hej!

Det finns olika typer av fönster. Stora och små. Långt borta eller nära. Ja en massa olika bjuds det på här på bloggen.

Men det här fönstret, ett skyltfönster är väldigt speciellt för mig.

I lördags, den 7 april på årsdagen,  la vi några rosor när vi gick förbi.
När vi sen gick förbi där senare på kvällen var de borta... Hoppas de gav glädje till någon annan. Det sa vi då och log lite. Skyltfönstret det fanns kvar och det fanns för mig för ett år sedan också. .

Men nu ska jag lägga allt detta om detta åt sidan framöver, för jag har blivit mätt och överdoserad efter den senaste tiden. Nu ska jag vara vanlig igen och framförallt tacksam!

Turtlan på hemväg

// Elisabet skriver: men Turtlan .., ska jag inte lägga in den där fina bilden där ni står, du och din namne och ....?

Ni vet, han Severin Nilson med ett s ...

Visst är det väl ändå rätt lyckat, att Rexxie i födelsedagspresent till sig själv, köpte en tavla, målad av just Severin Nilson, mannen jag skrev om i gårdagens inlägg!

igenkänning 

vi möts utanför affären
hon är kanske jämngammal med min äldsta syster
kanske äldre

varje gång kvinnan och hennes man kommer till landet halland
och till affären
brukar hon skoja lite om att ...
"ja, vi är ju västerbottningar båda två"

förra veckan tänkte jag
att nånting inte var som vanligt
hon gick med pyttesteg
krumryggig
dröjande
och hela tiden hade maken ögonen på henne
hämtade henne från glassdisken
sa att
nu ska vi betala

och jag tänkte genast på min mamma

så idag ...
då blev det ännu mer märkbart
och jag gick fram till henne
- la armen om hennes axel -
och sa det där med att vi ju nästan är hemifrångrannar
båda från Västerbotten

hon tittade på mig
med häpen blick
men log så varmt
och sa att ...
det kom hon ju ihåg
ja, precis så var det!
kanske ville jag ha en kram?

jag sa att det ville jag

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Bältrosbilder finns det gott om, men jag tar min egen rosvariant .., hälsar Elisabet.

I lördags var jag på en Textilfest. Ett jättetrevligt arrangemang!
Massor av fina garner, fårskinn, vävt, stickat och annat att köpa. Olika tekniker att prova på. Jag lärde mig kroka.  Massor av trevliga människor att prata med och inspireras av, och mycket vacker bara att njuta av. En tillställning som ger energi och glädje! Det är andra året nu och då borde det ju vara en tradition! 😀

Det som är mindre bra är att jag fått bältros. Jag känner mer av biverkningarna av medicinen än själva sjukdomen. Förhoppningsvis är det över när det är slutmedicinerat om fyra dagar. 

ellem

Det bästa för friherrinnan ....

Jag vet inte vad jag ska börja med riktigt, det har varit så mycket de här två veckorna

Snälla, härliga Anne-Marie som varit här nästan i två veckor och den här gången har hon fått koppla av, till skillnad från i höstas när hon kom som en räddande ängel och hjälpte mig att packa och flytta.

Denna gången har vi bara haft det bra. 

Igår åkte hon med mig till sjukhuset, jag skulle in på ultraljudsundersökning av hjärtat. 

Det slår lite fort, det är något. Ska få svar i veckan hoppas jag.

Idag åkte A-M hem till snön i Ställdalen.

Elisabet och jag tog vårt premiärdopp i havet. Svalt och underbart gott efteråt. 

Mitt så kallade kärringadopp. 

Väldigt lågt vatten idag, då är det lite jobbigare och doppa sig.

Sen blev det fika på stranden tillsammans med Pv och Shejken.
Senare på dagen kom Göran och Jenny. Deras första tur på motorcykel för året.

Friherrinnan

Det bästa före Ulrika i Närke ...

Ja, även jag får arbeta lite för att hitta glädjen just nu, men nog finns det stunder.

Mycket elände kan jag ta men det att bli hotad och inte längre känna sig trygg på sin arbetsplats, det tycker jag är svårt att hantera.

 

 

Då är det fantastiskt fint med vänner som säger Kom hit!

 

 

Så jag har tillbringat helgen i Sörmland och lyssnat på favoritmusik och eldsprak och huggit ved och skrattat och sovit med en katt på magen och suttit i lä mot en ladugårdsvägg och känt solen mot ansiktet. 

 

Det är jag så tacksam för.

Så var det då dags ....

Och det blev det som friherrinnan kallar för ett "kärringadopp", det vill säga, ingen simtur.
Vanvettigt iskallt, men som alltid .., gudomligt efteråt!

Vi hade med oss kaffe och fika och apelsinklyftor i tom glassbytta .., Shejken gjorde oss sällskap och även pv. (Innan vi gav oss av till Steninge skulle jag ta med mig vatten och upptäckte den orangefärgade plastflaskan som pv har när han är ute och tränar. Den flaskan hade jag även när vi åkte hem från Sälen; ja, det är en liten pip längst uppe och med den försökte jag ge Nelly lite vätska, då, dom där sista timmarna hon var i livet. Nu, när jag såg flaskan på diskbänken, översköljdes jag av saknade efter henne och kunde omöjligen hålla tårarna tillbaka).

Det är alltid lika roligt att upptäcka hur olika vi människor är.
Så här lyder dopp-i-havet-kommentarerna på Instagram:

1. Ojoj (mrkludd)
2. Tokfior (Babsan - gub001)
3. Never in my life (lifelivingitnow - kerstin i dalarna)
4. Friskusar! (mianf)
5. Ni är tokiga! (hedgrenskan)
6. Hjälp - typ ... emoj - (kattis)
7. Åh! Hade jag bara bott närmre hade jag hoppat i tillsammans med er - hver gang -. (annika i kävlinge)
8. Applåder! (solupp i ystad)
9. Heja er! (tsnj55 i Göteborg)
10. Ja, ja, vi ser ju ut i alla fall ..(Lotha i Ångermanland, nästan insnöad)
11.Underbart skönt efteråt! (friherrinnan)
12. Huvaligen! Jag tror att mitt hjärta skulle stanna om jag ens doppade foten! (yvve 55)

Men pv frös förstås ...., låg under fleecefilten och tyckte att vi borde åka hemåt.
(Inget dopp).

I ena hörnan av tomten, där har små krokusar bestämt sig för att bo tillsammans.
Planterar jag krokusar, ja, då vill det sig sällan, men får dom bestämma själva ..., ja, då ser det ut så här.

Nu är vi hemmavid och om en timme är det dags att åka till affären.
Tvätt hänger på strecket .., jag har sett rödhakar pipa in och ut genom gärdsgårdspinnarna; jag tror att dom har ett bo i grannen Ingers kompost eller bakom den .., och pv målar fönsterfoder och ny omgång tvätt snurrar i maskinen.

Litet meddelande till Turtlan ...

Du har en hälsning här ...

Apropå söndagsfönstret ....



Här kan man - sittandes vid sin dator/mobil/Ipad  - ta sig en åktur i Lissabon.

Varsågoda, stig ombord!

Ett söndagsfönster från ....

... ja, var tror ni?
Jo, från Lissabon!

"Det här är en stad som jag tror att du skulle tycka om!" skriver Bodil, som är gift med min chef.

Och vackra trottoarer finns där också!

Tack Bodil! (Jag bad även Mange att ta lite bilder .., från butiker och ja, sånt, så vi skulle få se när dom sen kommer hem).