Flugor och ännu mera flugor och Ester Blenda.

Snart har jag varit friherrinna i en veckas tid.
Det känns mer än underbart.

Och pv sände igår in sin pensionsansökan till därför avsedd myndighet och då blev det liksom på riktigt även för hans del. Nej, vi firade inte på något särskilt sätt .., vi satt länge och tittade på filmen om Ester Blenda Nordström; det var ju om den wallraffande journalisten jag fick en bok från madamen i Portugal - annannan - och nu satt vi som ljus och följde hennes levnadsöde som sannerligen inte gick av för hackor.
Jo, den kan man rekommendera å det varmaste!
Den kan ses t.om den 29:e juli.

Idag har det varit en ovanlig lördag.
Jag körde till affären för att handla, men hjälpte till med att forsla bort korgar och lämnat ut ett paket och hyra ut en släpvagn, då det var full fart i alla tre kassorna och mannen med paketet - tillika släpvagnen - hade brutit lårbenet och gick på kryckor och då är det inte alldeles enkelt att stå i en lång kassakö.

Sen hemåt.
Pv har grävt upp gräsmatta (eller äng) nere vid vägen, på sin tomt, och där ska nästa år bli ett potatisland. Grannen Ecke har många gånger sagt att "där ska ni veta, där växte det otroligt med grönsaker förr i världen, jorden måste vara jättebra!", så det är gjort.
Och så har han sågat upp gammalt virke ., klippt gräset och nu är det fotboll som gäller.

Själv har jag skickat postens vykort (väldigt ansträngande) som tack för snällord och annat .,. jag har lagat en gryta på fläskytterfilé och svamp som ska bli till middag .., rensat i kylskåpet .., vikt ihop tvätt och tidigare på morgonen fixat frukost på semestervis (äggröra, bacon, stekta tomater och några korvar) , vattnat blommor och grönsaker och just nu väntar jag på potatisen som är i ugnen.

Jag har helt enkelt gjort det jag har känt för.

Ååå, detta ljuvliga liv!
(För övrigt översvämmas vi av flugor! Överallt ligger fluglik på lit-de-parade; på rumsbordet, här där jag sitter ..., och det underliga är, att först ser dom ut att vara stendöda, men sen, när man ska slänga dem, då börjar dom sprattla lite och så får man smälla ännu en gång.
Pv berättade att mitt ute på havet kom plötsligt en HORD med ettriga flugor och dom tog sig in i ruffen och ingen flugsmälla fanns med, ja, det var ett elände!
Men se .., på måndag ska där packas ned minst två flugsmällor.

Lördagmorgon ....

Vaknar vid halv fyra och hostar mig nästan fördärvad.
Går ner och hämtar halstabletter och tar en Treo.
Slänger ett öga på den digitala termometern.
Tjugo grader inomhus, men bara ÅTTA ute!!

Åtta grader!
Helt ofattbart .., efter en dag med dallrande hetta!

Och när pv stiger upp vid halv åtta, säger han att .., jo, han fick stiga upp och stänga fönstret på morgonkvisten, det blev för kyligt i rummet annars.

På tisdag lär det ska komma upp i trettio grader här på västkusten.
Då är vi - hopefully - ute på båten.
Hur varmt ska det inte bli att sova i det lilla utrymmet då?

Dagens fönster ...
(Och en liten Emil .., en loppisfåtölj, en bordsfläkt, en nedfallen vattenkanna och lite till ...).

Ja, det var då det, då Emil hade sovit över hos mormor i sin lilla etta och nu på morgonen gått för att köpa färskt bröd på Möllers bageri.

Det var varmt i den lägenheten, det kommer jag ihåg nu .., solen låg på hela dagarna, det var väl därför jag alltid ha fönsterna öppna?

Och på dörren hänger en prickig häst, där bara baksidan syns.

Dagvill ....

I måndags gav sig dom här två herrarna ut på nattsegling och tjugo timmar senare kom dom fram till danska ön Anholt, mitt mellan Jylland och Halland. Och så två övernattningar på den  här ön som dom inte har ord nog att berätta om .., och så en fem timmar snabbare överfart hem till Sverige igen och gästplats i Lerkils båthamn, inte långt från Kungsbacka (söder om Göteborg om nån inte har full koll).

Tommy ska åka hem till Ystad och bygga på basturummet och väntar en leverans klinker, så jag lovar att hämta dem tidigt nu på morgonen, men vi har missförstått varandra och jag kommer vid sjutiden och då är det inte långt ifrån att seglarkompisarna ligger och sover.
Det blir till att tömma båten på livsmedel och lite annat och förtöjs den bättre och medan de solbrända (solskyddkrämen glömdes hemma) herrarna ägnar sig åt detta, småpratar jag med båtgrannarna som är från Berlin och nu kommer gående på piren.

Kvinnan heter Angelica och mannen Knut och hon är sextiosju år och så rar och fin.
En bra stund står vid där och surrar och hon (dom) kan ingen engelska och min tyska är under all kritik (bättre då med pv:s), men vi fattar ändå. Det är som när min pappa sommaren 1960 åkte med goda vänner till Mallorca och pappa var den ende som inte hade läst engelska, men enligt reskamraterna var han den som pratade mest med spanjorerna, hur det nu gick till.

Angelica frågar om jag har semester och jag säger att nä, jag har gått i pension och då får jag en sån varm kram och jag blir så glad och tänker att små eller större möten kan finnas på andra ställen än i affären och självklart, det har jag alltid vetat, men inte att det var sååå enkelt.
Det är väl annars det jag kommer att sakna mest av ett icke-arbetsliv.

Sen hemåt.
Jag sitter i baksätet och tittar ut över landskapet som susar förbi ..., tänker att jag tycker om att åka bil .., och inte minst att köra bil och väl hemkomna blir hundarna hysteriskt lyckliga och jag berättar för Tommy om när Meja igårkväll kröp in under altanen och inte tog sig ut .., hur rädda vi blev (Eva och hennes Långe Man och jag), men hur det löste sig .., och sen blir det kaffe och frukost ute under parasollet och Tommy håller litet tal till pv innan han åker sin väg .., han säger att nattseglingen till Tyskland för två eller tre år sedan, det var allt en femma (maxbetyg) i upplevelser och nu har det varit ännu en femma, det är den där nattseglatsen som är så underbar med fullmånen och tystnaden och hela alltet.

Hamnen i Lerkil .., långt ute till höger låg sjömännen ...

Och nu är det fredag (jag fick fråga) och vi ska in en sväng till stan och på måndag ska bilen repareras och hämtas och sen ska väl familjen Göransson/Nilsson med Harry i släptåg, äntra båten och ge sig av norrut.
Spännande!

Nu ska jag röja lite här hemma.
Lyssnar till detta och tycker att livet känns bra.

Och känslor ....

Ja, jag vet .., jag är inte den första människan på jordklotet som går i pension, men för mig är det debut. Och känslan är alldeles överväldigande! S o m  jag njuter!

Vaknar tidigt som alltid .., ligger under täcket och tittar mig omkring.
Meja på golvet ..., en svans som viftar lite försynt när hon hör att jag är vaken.
Harry intill mig i sängen, men inte för nära.
Trött.

Och jag lyssnar till uteljuden.
Helt ofattbart är det att en koltrast ännu flöjtar .., kanske fick den aldrig någon fru?

Vid halv tre kanske kommer friherrinnan förbi.
Hon har varit på sjukhuset och gjort ett arbets-ekg och är trött och slut på.
Egentligen hade vi pratat om att ta ett dopp, men jag tänker att hon kanske är  f ö r  trött och kanske är hon hungrig, så en makrillfilé steks och så blir det lite sallad till och en alkoholfri öl också.
Hon blir glad och jag känner mig också glad .., hon är alltid så omtänksam mot mig - och andra - och såg verkligen dötrött ut när hon parkerade bilen och slog sig ned på altanen.

Och ikväll kommer Eva från Tyresö och hennes man och ska äta fisksoppa - enligt önskemål -, ja, fisksoppan, alltså.

Bäst av allt var ändå vinsten över Mexico igår .,. ja, det var så underbart så det kändes som om hjärtat skulle gå i bitar av glädje! Skadeglädje är ju ingen trevlig grej att drabbas av .., eller att känna, men det var precis vad jag gjorde .., jag kände glädje över att tyskarna åkte ut ur gruppen och blev sist.
Jo, jo .., så kan det gå om man är för stöddig.

Over and out.

Sommarprat ...

I sommar, när jag verkligen har  t i d, har jag föresatt mig att så ofta som det är möjligt, lyssna till sommarpratarna. Likväl har jag missat några; det är ju helt galet.

Bianca Ingrosso låg jag i sängen och lyssnade till (4/10 ...) och den livstidsdömde och sedan helt friade Kaj Linna, honom hörde jag i bilen, på väg hem från Toyotas verkstad i Falkenberg. Hur intressant som helst .., omöjligt att sätta ett betyg, men högt blir det! Vad minns jag mest? Jo, hur hon berättade om vilda fester i hemmet när mamma Pernilla var ute på jobb. Stackars grannar, tänkte jag.



Och så fastnade den här låten.
Den sitter som gjuten i huvudet, vare sig jag vill eller inte.

Missade Claes Månsson, honom ska jag ta mig an idag som repris och missade även läkaren Mouna Esmaeilzadeh (svårstavat). Repris, repris!

Vaknade vid femtiden i morse och lyssnade till paret Mandelmann.
Har inte sett mer än något enstaka av deras så populära program - kanske blir det för puttenuttigt - men sommarprogrammet kändes .., ja, ganska bra. Det är tur att Marie M är med .., hon blir en bra balans till sin make, så känns det för mig. Mest intressant att lyssna till är deras olika uppväxt och bakgrund.
Tyckte om musiken.



Så här kunde det låta.

Dagens fönster ....

... kanske från hotellrummet i Gent i Belgien?

Tack snälla Micke!

Onsdag ....

... känns som ledig dag och är det, men på ett annat sätt. 

Vaknar dunderförkyld och hängig.

Ont i halsen.

Det är väl kanske pv.s "manliga förkylning" som slagit till.

"Kalaspuff" - aka Pernilla i Skåne - med sambo skulle titta förbi på sin väg till Bohuslän, men vi flyttar mötet tills det är dags för hemresa för dem. 

Inget bad blir det. 

Fram på dagen handlar jag i affären. 

Städpersonalen är i full gång, men oj, så svårt det måtte vara att städa när det är fullt med kunder och personal i affären. Blir stoppad vid entrén av en kund som vill att jag ska vidarebefordra ett önskemål till någon i affären. 

Utanför butiken står fiskbilen, som den gör alla onsdagar. 

Köper en koljafilé och två citroner. 

Och två makrillfiléer, som ska bli till middag till mig själv.

Hem igen.

Går på korta promenader med hunderna. 

Duschar dem innan vi ger oss av, ändå plågas dom av värmen, det märks. 

Inte en enda snigel har jag sett på länge. 

Och koltrasten flöjtar ännu. 

Den sitter uppe i slänten, högst upp i en vindpinad till.

Det knackade på dörren i morse ...

... hundarna vrålade som galna och en när jag öppnade stod ett förskräckt blomsterbud där utanför.
Med detta.

Hjärtat värmdes till hundra grader!

Annorlundalivet ...

Natten mot idag sover jag i pv:s rum (det som vi kallar för Gunnars Rum) och har fönstret på vid gavel. Harry bakom mig, Meja på golvet. Vid tre, halv fyra vaknar jag av ett våldsamt brölande; det måste vara två råbockar som gör sig märkvärdiga mot varandra och jag tar mobilen med mig, går ut i bara särken och barfota (daggigt gräs, på gränsen till dimma) för att försöka se kombatanterna, men icke.
In igen.
Somnar om.
Det är trångt i sängen.

På förmiddan ringer friherrinnan och frågar om vi ska träffas på stranden i Särdal?
Hon tar lunchmacka med sig till oss båda, jag tar kaffe och tilltugg.
I dryga två timmar blir vi där.
Det är överdjävulskt hett och havet är nästan ljummet.
Vi badar flera gånger.

På kylskåpsdörren ....

Tidigare på dagen har jag sms-pratat med Eva från Tyresö som berättat att hon har dom där fågelböckerna hos sig nu - här i Haverdal - och det bestäms att jag kommer och hämtar dem ikväll.
Så kommer ännu ett sms? Kanske middag hos dem? Matjessill och potatis?
Jag tackar ja.

Det ligger flera sommarhus - exakt likadana - på rad när man kommer till Eva och hennes Långe Man, men det är enkelt att veta vilket som är deras, ty där vimlar det alltid av småfåglar.
Vår och tidig sommar matar Eva dem med små brödsmulor eller ost, ja, osten får talgoxen, den som nästan är tam och till och med jag känner igen den. Lite luggsliten är den och närapå helt orädd.
På byrån, just innanför altanens skjutdörrar, har 'Eva lagt några ostbitar till talgoxen och vips flyger den helt oförfärat in och hämtar lite middagsmat.

Vi sitter ute och äter.
I stället för enbart gräslök till gräddfilen, har Eva finhackat purjolök, rödlök, gräslök och den gröna "stjälken" till färsk lök i knippe. Hjälp, så gott!! Det serveras för sig, i en liten skål.

Och sen blir det en liten promenad ner till havet - det tar kanske tre minuter - och vi badar länge, medan Eva står kvar på stranden och håller lite koll. Eller bara står där. Det är ganska långgrunt i Haverdal och långt ute där jag är, ser jag Eva på stranden .., hon ser ut som en liten flicka, så tunn och så fin!

Tre böcker har hon som jag får låna.
En är den här, av Eva Staaf och med Emma Aldbåge som illustratör.
Jo, jag tycker om att läsa såna här böcker och jag älskar fina illustrationer, eller påhittiga såna!

Och så är det ju den här, den som Eva berättade så lyriskt om för en tid sedan, ja, det visade sig att flera instagram/bloggvänner hade läst den och alla var så förtjusta.
Den ska jag läsa ikväll.

Ja, det här har varit en sån himla bra dag.
Jag har lärt mig att köra Tommy och Karins underbara Kia Sportage som känns som värsta drömbilen i jämförelse med vår lilla Toyota, fast jag tog den inte till stranden i Särdal där vägen är smal och grusig.

Klockan tre natten mot idag hörde pv av sig; då hade han vakenpasset på båten.
Tjugo timmar efter att dom lämnat hamnen i Skallkroken kom dom fram till Anholt; fem timmar senare än beräknat, men det hade varit bedrövligt med vind.

Så här såg det i alla fall ut idag och det är seglarkompisen Tommy E. som tagit bilden av självaste kaptenen.

Senare ikväll såg dom VM-fotboll - det var ju Danmark som spelade - och herrarna lät glada och ystra. Jo, dom har det nog trivsamt.

Och själv ..?
Ja, hade jag inte - för nio månader sedan - beslutat mig för att hoppa av karusellen ett halvår i förväg, så hade jag åkt till jobbet vid halv två eller halv tre och arbetat till kvart över nio och kommit hem halv tio. Jag hade säkerligen varit totalt döfärdig och fått börja med att ta ut hundarna.

Men nu är det inte så.
Jag har enbart njutit av den här dagen.

Tisdagsfönstret ...

Ett fönster från madame Hedgren i Trelleborg .., "fönster mot midsommarkvällen", skriver hon.
Ja, nu är ju midsommaren över, men fönstret är kvar.

Tack du rara Kerstin!

Slut i rutan ...

Jo, men det var en märklig känsla det här att veta att nu är det den sista ordinarie arbetsdagen i ens yrkesliv. Fyrtiosju år i butik. Många frågar vad jag ska göra? Det är som att man måste ha ett schema; en planläggning för framtiden. Men helt ärligt är jag så trött efter dom här stressiga åren, att jag tänker ägna första tiden åt att bara  n j u t a.

Sitta ute och titta på familjen Skata som har så roligt i solstolen och åker kana upp och ner .., åka till stranden i Särdal och simma länge i havet, utan att behöva titta på mobilen för att se hur mycket klockar är .., är det snart dags att åka hem och göra sig klar för ett kvällspass?
Sånt.

Och det blir en fin dag på jobbet, den där sista ordinarie.
Kunder kommer och kramar och säger tack för dom här åren ., en kollega till pv som skojat om att han minsann ska komma med en blåsorkester och med plakat och han ska skandera "Vi vill ha, Bettan kvar! Vi vill ha, Bettan kvar!", han dyker upp senare på eftermiddagen när jag redan har gått med och har med sig en fin orkidé och en avlång lapp där det står att någon banderoll blev det inte, men väl detta.
Så underbart snällt och roligt!
Och påhittigt.
(Lika många tänker nog precis tvärtom, för så är det, att man kan aldrig vara alla till lags).
Det absolut sista jag gör på jobbet ä ratt diska tången till wienerbröd och munkar och annat smått och gott.

Sen kommer fina Cornelia och säger att nu måste jag gå ut på lagret och där står Madde och Annika och överräcker den bästa av presenter (jo, jag hade gett dem en liten hint ifall det skulle bli insamling, så som det alltid blir när någon slutar) och jag blev så innerligt glad och tacksam .., nu har det pytsats iväg mer än två tusen kronor till barnhemmet i Ghana, vilket ska bli till inköp av nya lakan, myggnät och till cykelreparationer!
Mitt favoritläppstift följde också med i presenteriet och jag log .., dom kommer förstås ihåg hur ofta jag har sprungit och letat mitt läppstift som ofta lagts lite här och där. 

Och så var det då över.
Pv kom och hämtade utanför jobbet och tillsammans med Sonja och friherrinnan samlades vi på Göstas Café i Steninge, där pv generöst bjöd oss alla lunch/middag. Solen flödade. Där var mängder med människor och livet kändes så härligt.

Och presenter även på Göstas. 
Rara ord och välkommen-till-det-ljuva-livet + bidrag till barnhemmet från Friherrinnan och Sonja har slagit in ett vackert kort i folie och knutit en rosett om och på kortet står det att hon bjuder oss på räkfrossa på Skepparstugan när det passar och om hon får, så vill hon gärna göra oss sällskap.
Vänskap. 
Så mycket känslor! 

Och Sonja slår följe med oss hem .., sitter nån timme i uterummet och vi pratar om allt möjligt och jag säger att jag så våldsamt ångrar köpet av den så kallade lounge-möbeln, framför allt soffan, den som är så stel och obekväm så det är inte sant! Ja, fåtöljerna är väl inte heller något under av bekvämlighet. 

När Sonja har åkt hem till Harplinge, får jag ett sms i mobilen.
Det är min chefs fru (som har hand om schemat) som nu är i nästan-panik och undrar om jag möjligen kan tänka mig att arbeta ett pass idag, från halv tre till kvart över nio. 
Nej, jag vill inte. 
Jag vill verkligen inte .., men säger att jag kan ta halv tre till halv sju, men inte längre.
Tack och lov löser det sig; den som skulle vara hemma och vabba, ber sin mamma att ställa upp och jag drar en lättnadens suck. 
Ååå, så skönt att det ordnade sig! 

Går och lägger mig. 
Lyssnar till Bianca Ingrosso som sommarpratar och berättar om sin något stökiga uppväxt, om föräldrarnas skilsmässa och allt hat ., om bulimi och dålig självkänsla .., ja, det är ingen trevlig historia och att ha kända föräldrar eller själv bli kändis är uppenbarligen inget att stå efter. 
Somnar ifrån. 

Vaknar som vanligt vid halv fem. 
Harry vid mina fötter. 
Lyssnar till fågelkvitter (men nu är det inte mycket till sång) och ser hur solen lyser på eken. 
Väljer att lyssna till Ingmar Bergmans "Laterna magica", i uppläsning av Sten Ljunggren, men I.B. skriver så nedlåtande om kollegor - inte dom mest kända - men såna som ändå behövs för att det ska bli bra teater och dom är "inkompetenta" och allmänt odugliga och jag tycker att det hela är olustigt och har ingen lust att lyssna mera. Och ingen chans att försvara sig har dom heller. 
Slutar att lyssna. 
Tänker att Ingmar Bergman mellan varven är en sprätt. 
En översittare.

Foto: T. Eikedahl

Och så har dagen gått, denna den första helt lediga måndagen på länge. 
Pv har ägnat timmar åt att packa och göra i ordning båten .., och ikväll vid halv åtta gav sig så mina barns pappa och pv sig iväg .., ut ur hamnen och med kompassen inställd på ön Anholt, ute i Kattegatt. 
Om kritvita stränder och hur underbart där är, har pv vittnat om flera gånger. 
Han verkar omåttligt lycklig!
Båda två vinkar glatt .. hejdå .., hälsa alla! hojtar dom. 

Nu väntar nattsegling; totalt femton timmar räknar dom med att det tar, om vindarna står dem bi.
Man får sova i omgångar; en vid rodret, den andre sover. (Tommy tog bilden).

Ååå, lycka till pv och Tommy! säger jag och känner sån värme över deras glädje.

Nu ligger Meja (deras labrador) och Harry i var sin del av soffan Ektorp .., jag har klippt mig rejält och fått slingor i håret (blev bra, tycker jag själv) och ska snart lägga mig och lyssna klart till Kaj Linna som var dagens sommarpratare, han som satt i många, många år i fängelse, oskyldigt dömd dessutom. Hörde spridda delar av programmet när jag körde hem från bilverkstan i Falkenberg och det var intressant.



Här en film från hamnen i Anholt.

Dagens fönster ...

Från ellem i Skellefteå kommer dagens bidrag; eller egentligen midsommardagens.
Så här skriver hon: "Väggen är nymålad, men runt fönstren är kvar att måla. Måste bara vila lite först ....".

Och jag ser lupiner och en soffa och randiga tapeter - om det nu är tapeter?
Och hög tallar och björkar.

Hemifrån.
Från Västerbotten.

Tack ellem!