Sextiofem år ...
Ja, vad blev det av den där lilla madamen med lockigt hår och snedbena, det som hennes pappa - men bara han - tyckte var så fint. Och nötta skor och strumpor som hasade ner och klänningen som grannfrun tant Rut hade stickat. Fotot taget hos Burwalls i Malå, av farbror Åke.
Ja, vad blev det av henne, den där lilla fröken med dom nötta skorna?
Hon växte upp och blev stor .., träffade Tommy från Lycksele, flyttade till Stockholm och fick tre barn, två töser och en pojke. Hon flyttade till Ystad och efter ett antal år där, ja, då blev hon ensamseglare och hamnade så småningom i ett gult hus på en kulle i landet Halland.
Vad tycker hon om sitt liv .,. om dom här sextiofem åren på jorden?
Jo, tack, hon tycker att det har varit ett bra liv.
Inget särskilt spännande eller på andra vis exotiskt liv, men ett bra liv.
Hon har trivts alldeles utomordentligt med sitt arbete som kassörska och har, mellan varven, tyckt att det nu var det bästa tänkbara jobb man kunnat tänka sig.
Hon är ganska förnöjsam av sig; behöver inte så mycket för att bli lycklig.
Fågelkvitter .., några ekorrar som var morgon kommer och norpar solrosfrön .., en hund eller två och nån katt .., och kanske mest av allt: det här att känna sig älskad av dom allra närmaste.
Att duga, trots alla fel och brister.
Och glädjen i att ha trogna vänner som hör av sig med hälsningar - med vykort eller brev eller sms eller på messenger eller facebook -.
Instagramvänner.
Och nu är hon - som är jag - sextiofem år och pensionär på riktigt.
I morse kände jag mig som etthundrafem, just nu som ..., tja, sextiofem.
Kvinnan jag möter i spegeln påminner om min mamma och håret om min mormor.
Nej, det blir inte fint silvrigt grått, det blir mer som granit.
Det har tillkommit rynkor och valkar- ögonbrynen har tackat för sig och låren är sladdriga, precis som hon en gång drömde om att dom skulle bli, då, när hon som väldigt ung tittade i sin storasysters album från tandsköterskeskolan i Umeå och där en av systerns klasskamrater fotograferats vid nån maskerad och där denna - då unga tandsköterskeelev - drog upp kjolen lite längs låren och det var då jag tänkte att ..., ååå, såna lår vill jag också ha!
Nu är jag bönhörd.
Och nu ska jag ta bilen och köra till friherrinnan och dricka elvakaffe.
Tack alla ni som förgyller mitt liv med och på många sätt har blivit som de allra finaste vänner!
Nu hoppas jag på fler år!
Dom allra varmaste gratulationerna får du här från mig. Hoppas din dag blir helt underbar.
SvaraRaderaKram/Anne i Mantorp
Ur led är tiden, jättegrattis från mig som just nu är i NY men snart hemma igen. Grattis grattis! // Catarina
SvaraRaderaGrattis till världens bästa Elisabet! Hoppas dagen och de kommande åren blir fina. Tandsköterskeskolan i Umeå, där gick jag också.
SvaraRaderaAnne i Mantorp: ja, det har varit en alldeles vanlig ovanlig sextiofemårsdag! Nåt man inte varit med om tidigare! Kram på dig!
SvaraRaderaCatarina: njut av NY! Och tack att jag fick låna fönstret! (Tack för grattishälsningen förstås).
Eva på Frösön:"Vilken fin duk som ligger på köksbordet!" sa pv nyss.
Det tycker jag med. Tack!
Tycker att det blivit något alldeles utomordentligt klokt, bra och varmhjärtat av den här 65-åringen. Tack innerligt att vi hittade varandra ute i cybervärlden!
SvaraRaderaStort grattis på dig!!!!
Turtlan: jag säger precis samma sak!! Vilken glädje!
SvaraRaderaGrattis! för jag förstår att det är din födelsedag. Jag skriver under på vad du säger, livet är i det lilla och dom vi har omkring oss. Hurra för dej!
SvaraRaderaVarmt och glatt grattis!
SvaraRaderaÅse: det är väl tur att vi alla är olika; hade jag varit ledare för världens befolkning hade det nog inte blivit nån större utveckling, vi hade väl suttit och stirrat på småfåglar mest hela tiden ,-)
SvaraRaderaCecilia N: tack! Nu mot sängen!
Varmt Grattis på din dag!
SvaraRaderaMen åh, GRATTIS i efterskott!
SvaraRaderaGrattis Elisabet!
SvaraRaderaTycker nog att vi är i en härlig ålder 🥂
Christel
Grattis, grattis i efterskott!
SvaraRaderaCecilia i Houston, mossfolk, Christel och Lena i Östersund: tack snälla!
SvaraRaderaOch Christel .., så är det verkligen!