måndag 18 februari 2019

En vanlig måndag ....


Och pv har tid för undersökning på vårdcentralen i Getinge (vi har valt olika vårdcentraler, han i Getinge och jag i Slöinge) och det är så himla trivsamt i väntrummet (som inte är det minsta inbjudande) med pratglada hallänningar och alla hälsar på den som kommer in genom dörren.

En hel del surr blir det; mest om olika läkare och jag tänker att hu, så hemskt att bli bedömd på det viset, men det blir vi väl alla kanske, ja, i våra yrken?
Den läkare som jag en gång tyckte så bra om, den tycker någon annan är hemsk, ja, blev rent av osams med .., och jag tänker att det kanske handlar om personkemi, så är det säkert.


Efteråt åker vi till Slöinge där jag hämtar ett paket på Matöppet och därefter svänger vi förbi Solhaga bageri och eftersom jag idag får påfyllning på mitt bankkonto (halleluja pension!)  så bjuder jag pv på en dundersemla med dunderpris.

I vanliga fall köper han semlorna från Ankaret där jag arbetar; dom kostar femton kronor styck (och har haft samma pris i minst tio år!); den här är tjugotre kronor dyrare, men han säger - när vi väl är hemma och han sitter ute i solskenet och kalasar på semlan och dricker kaffe - att den var nånting i hästväg, ja, så läcker! Framför allt är det mandelmassan som drar upp betyget.


Utanför bageriet blommar krokus.
Så fina!


På väg hem svänger vi förbi gårdsbutiken i Ullarp.
Där köper vi ägg (eller rättare sagt: där köper JAG ägg, pv brukar köpa från hönseriet tvärs över kustvägen). Ett flak kostar 55:- och det är bruna ägg och jättefina! (Hönsen går ute).
Där finns även grönsaker, potatis, honung och lite annat.
Tre flak ägg får göra oss sällskap hem (två har äldsta dottern beställt) och ett flak får följa med till Sälen.


Det är som den allra bästa vårdag ute.
Vi drar ihop grenar och kvistar (dom senare ska eldas upp när det torkat lite), jag räfsar nere vid vägen ..., och det blir bra mycket finare.
Så kommer Christina och Lasse med sina hundar och efter en stunds prat frågar jag om dom inte vill ha lite kaffe och pv:s uppvärmda gifflar .., ja, dom är svårflirtade, men si .., det ordnar sig och sedan sitter vi ute i solen och hundarna är lika matglada allihopa (vill gärna smaka lite, lite av gifflarna) men allra mest sugen är förstås labben Alice.
Säg den labrador som inte vill ha mat!
Är den labben född?


Och så här fint kan man sitta när man vet att Christina alltid har hundgodis i sina fickor ....

Nu är det eftermiddag och pv sitter vid pianot i Gunnars rum och övar inför kören ikväll.
Någon version av Dona Nobis Pacem står på programmet och det verkar svettigt värre.
Jag minns att vår musiklärare i högstadiet - William Holmgren - valde just denna sång för oss att öva och traggla på och där försvann sångglädjen för mig!
Nästa måndagsövning är han inte hemma och när vi kommer hem från Sälen är det konsert några dagar senare.

Ja, så har det varit idag.
Ajöken, sa fröken.

3 kommentarer:

  1. Den där semlan såg helt underbar ut!

    SvaraRadera
  2. Evas blogg: det är väl så, att man får vad man betalar för .., särskilt mandelmassan var gudomlig!

    SvaraRadera
  3. Förstår det, hemgjord mandelmassa är så mycket godare.

    SvaraRadera