När man befinner sig i annorlundalivet, då kan man, bara så där helt apropå, bestämma sig för en utflykt söderut - faktiskt utomlands - till landet Skåne. Vi bor ju i södra Halland och har alltså inte långt till skånegränsen, den går ju vid Hallandsåsen. Båstad hör till Skåne, om nån nu hade glömt det.
Vi som utflyktar oss är Sonja, friherrinnan och jag själv.
Från oss till Ängelholm (det är målet, ja, närmare bestämt Åkersholm, där antikkulan säljer allt möjligt, mycket från 50 och 60-tal, men även det som är ännu mera ålderstiget) är det ungefär sju mil, men det mesta är motorväg och för en gångs skulle kommer vi rätt, precis på en gång!
Det var öppningspremiär förra helgen, men även nu var det ovanligt många besökare som strosade runt i den gamla ombyggda lagården - eller om det kanske har varit ett stall -.
Det finns många ställen som säljer gamla saker, men jag vet få som är så duktiga på att få det så fint. Terese som tar bilderna till hemsidan på såväl bloggen som på instagram (antikkulan), är så påhittig när det gäller att få fram dom rätta grejerna .., och lilla apan som florerar på nästan varje bild, har blivit ett signum.
Här är han, apan, som är så flitigt förekommande på hemsidans bilder.
I taket hänger gamla slalomskidor ..., på ett runt bord ligger olika hållare till lampor.
Pv skulle ha blivit lycklig .., här och där finns lampetter!
På några hyllor ligger mängder med manglade lakan eller örngott .., och handdukar!
Tänk, så fint det blir med ett litet rött snöre runt lakanen!
Det här blev mitt.
Och friherrinnan blir sugen på en fin kaffeburk, men väljer till sist den hon först tittade på.
Den här ramen med stilig ung man, blir min.
Om honom blir det lite prat .., ja, vad han kunde tänkas ha haft för namn (jag gissar på Åke eller Tryggve .., nån annan på Karl-Axel), hur gammal eller ung han var den där dagen när han gick till fotografen (han har nästan ingen skäggväxt, han måste vara rätt ung, tror Terese som tar betalt ...), ja, lite sånt funderar vi på.
Nu står Åke eller Tryggve på byrån i hallen, men så småningom ska väl fotografiet bytas ut.
En fin påskduk köper jag också. Fyrtio kronor kostade den, stor och kvadratisk .., den blir fin till påskmiddagen!
Tre rum finns det och det är prylar precis överallt.
Där är stora och mindre skåp, en massa stolar, porslin, lådor, lampor, bestick, korgar, termosar, nallar, ja, allt möjligt!! Bonader med text också (en hade jag tänkt köpa, men jag vet inte var jag ska ha den).
Kanske ringer jag och ber att få betala och lägga undan den.
En alldeles underbar liten flamskvävnad blir också min.
Femtio kronor kostade den.
Bästa fyndet blir ändå den här vepan, med fyra runda hållare på baksidan.
Den är sydd 1817 och jag tänkte att om den som gjorde denna .., om hon eller han (jag gissar på en kvinna) var tjugofem år när hon satt med den här, kanske i sitt knä .., då var året omkring 1792!
Om hon möjligen var fyrtio år då den gjordes, då hamnar på vi 1772! Det är ju helt ofattbart!
Priset? Etthundrafemtio kronor!!
Kanske får det bli en kudde av det hela, men då nöts den ju mera än om den hänger på väggen.
Ja, jag får se.
Baksidan ser ut så här.
Tänk, om en vepa kunde tala!!
Och tänk .., om sömmerskan visste att nu, mer än tvåhundra år senare, visas den på en blogg.
Härliga termosar ..., och nu har jag ju en termos i plåt, men ändå, nog är dom här bra mycket finare.
En annorlunda lampa .., en sänglampa, kanske?
Efter besöket hos antikkulan, ja, då kör vi till Båstad och slåross ned vid småbåtshamn, alldeles vid hamnkontoret .., och där dukar vi (friherrinnan har såklart med sig fin duk) upp lunchen och sen blir det kaffe och Sonjas hembakade bullar.
Ost och druvor har vi också, ja, det här blir en picknick som heter duga!
När jag väl kommer hem, ja, då är pv i Björnekulla med kammarkören och har konsert och grannen ringer och säger att han vid tjugo i två hade hittat harry lös nere på vägen och när han gått uppför backen med honom och sedan stått i hallen och roooopat på Thomas, så får han inget svar och han stänger dörren och går hemåt med sina hundar. Såååå bussigt att ta hand om harry.
När Lasse berättar om det här, är min första tanke att det här är precis som när exet hade inbrott i Bjäresjö och någon tagit sig in och släppt ut deras labbe Meja. Eller har pv fått spader och lämnat ytterdörren öppen och hunden ute vind för våg?
Inga lådor är utdragna, det finns inte minsta tecken på att någon varit här inne, men jag får ändå inte ihop det.
Det hela är en lång historia och jag säger bara .., tack friherrinnan som kom och hjälpte mig att kolla övervåningen .., och tack L:s fru som hade så bra koll på tiden och på så sätt redde ut det hela, jaha, då förstod vi .., pv var verkligen hemma just då när Lasse kom med harry, men han stod uppe i duschen på övervåningen och hörde ingenting.
Nu är det måndag.
Att ta bort talgkörteln på ryggen, hade gått bra, sa pv.
Idag blir det båtjobb för hans del.
Jag har städat övervåningen och slängt en matta i maskinen.
Solen flödar!
Åh vilket härligt ställe. Jag älskar att gå på loppisar där man kan fynda historia. Och den där bilden hade jag nog haft svårt att plocka ur ramen. Lite grann som att gå på kyrkogården och fundera runt gravarna... Än om jag såklart förstår att man kanske hellre har ett känt ansikte än en främmande Tryggve på hallbordet ;)
SvaraRaderaTUR att det inte hade varit inbrott!
Nej Åke, föresten. Jag tror absolut mer på Åke!
SvaraRaderamossfolk: jag tror också på Åke och jag har verkligen funderat på att ha honom kvar i ramen! Han passar liksom där. Och det känns som att hedra honom lite.
SvaraRaderaskönt att ni inte haft inbrott och utflykten lät alldeles underbar Babsan
SvaraRaderaCSI Ugglarp. ;-)
SvaraRaderaBabsan och Bert Bodin: eftersom det i Bjäresjö hände precis det här, tjuvar tog sig in .., släppte ut Meja och roffade åt sig det som fanns att ta, hade jag det i åtanke. Tack och lov att det inte var på det viset!
SvaraRaderaDet var alltså detta utredningsarbete jag tänkte på:
Radera"...tack friherrinnan som kom och hjälpte mig att kolla övervåningen .., och tack L:s fru som hade så bra koll på tiden och på så sätt redde ut det hela, jaha, då förstod vi .., pv var verkligen hemma just då när Lasse kom med harry, men han stod uppe i duschen på övervåningen och hörde ingenting."
Ja, det var en gedigen utredning Bert! Har man varit gift med en polis och har en son som har samma yrke, borde man kanske ..., men det var Christina som gav oss lösningen på gåtan!
RaderaPhu, vilken tur att det inte var inbrott. En sån där loppistur skulle jag gladeligen följt med på. Älskar att titta runt på loppisar. Just nu har jag loppisköpstopp då jag har en hel del jag tagit hand om efter mamma, det får räcka just nu.
SvaraRaderaJag älskar vepan! Och det gör mig så glad när sådana alster räddas och får nytt liv hemma hos någon.
SvaraRaderaEvas blogg: jag älskar såna här små utflykter! Föreslog damerna att senare i vår göra mig sällskap till Ystad - en dagsutflykt - . Dom svarade ja.
SvaraRaderaUlrika: och femtio kronor!! Vad blir timpenningen?!
Så fascinerande med vepan som bör vara sydd för så längesedan! Tror vi hade en liknande som framsida på ett kuddfodral i mitt barndomshem. Men vad menar du med att den har "fyra runda hållare på baksidan"?
SvaraRaderaLite sorgligt med det okända fotot i ramen som är ute på vift i okänd miljö. Vi har väl alla en massa inramade foton på äldre släktingar och förfäder man knappt vet namnet på. Frågan är väl vad man ska göra med dem alla till slut.
/Biggan
Biggan: jag hoppas att du såg att jag tagit en bild av baksidan och ringarna, men längre upp på bloggen ,-)
SvaraRadera