Elisabet

Junikväll och junidag ...

Först kvällen.
Och stranden i Haverdal (som är otroligt bred och lång) och ett hav så ljummet så man kan tro att man simmar i Medelhavet. Den halvlånge från Tyresö och lill-Karin - som doppar sig först av oss alla! - går med långt ut och vi står på händer och gör kullerbyttor i vattnet (då slår kristallerna till och jag blir hel-yr där under ytan, nåt så gräsligt obehagligt!) men det går över direkt och några fler kullerbyttor blir det inte för min del.
Att stå på händer vållar däremot inga problem.
Minns Emil och Emma som hur många gånger som helst brukade simma mellan mina ben och hur jag själv fick krångla mig mellan deras. 

På stranden, rejält utspridda, sitter här och där sällskap av vad jag tror är haverdalsbor .., några grillar .., andra vadar omkring i vattenbrynet .., en kvinna gruvar sig för att bada.
En gång i världen hade Halland den högsta genomsnittliga levnadsåldern i vårt land.
Man kan fråga sig vad sånt beror på?
Allmänt välstånd?
När Emma och hennes kompisar var här i fjolsomras var dom så förvånade över att alla människor tycktes cykla överallt.
Ja, man kan fundera och numera är det kanske helt annorlunda?
Måhända har något annat landskap tagit över det här

Vi blir bjudna på en vanvettigt god kycklinggryta med massor av schalottenlök, därtill ris och så Evas sallad som hon är specialist på (med bland annat kokt ägg som hackats i små, små bitar).
Och där, bakom kvisten av schersmin, (eller jasmin, jag blir säkert rättad) sitter pv och berättar om hur det var på Vätternrundan, ja, värdparets son som är född 1971 debuterade i samma lopp och har meddelat att detta var första och sista gången. Definitivt den sista.

Och här hemma?
Nu är det inte långt kvar förrän allt är utblommat.
Men rosbusken vid äppelträdet har äntligen vuxit på höjden (och jag har bundit upp den) och är otroligt knoppig, mer än någonsin tidigare!
Det är den rosen som jag egentligen inte är så förtjust i, men jag måtte ju ha varit det när den inhandlades? Bolltisteln väntar på sin tur också .., och kanske kommer lövkojorna att visa sig, men den rabatten är överdådig i år och jag vet inte riktigt hur dom ska synas.
Det får nog bli som i psalm 265 .., där man sjunger att "ja, här gäller tränga sig fram, tränga sig fram, annars är himlen förlorad!"
Och är inte himlen förlorad, så är chansen att visa upp för fröknarna Lövkoja, också förlorad.

 

Så här ser i alla fall rosen ut utslagen.., den är liksom polkagrisrandig.
Ja, lite fin är den allt.

Nu ska pv skjutsa mig till Haverdal där jag ska slå mig ner på stranden och kanske vill Lill-Karin bada med mig säkerligen kommer även Eva och den halvlånge maken, han som för övrigt är lika badtokig som jag själv.

Nybakade kanelbullar (med kardemumma i, till pv:s och friherrinnans bedrövelse) ska få följa med, plus Mariekex, saft och kaffe.