Elisabet

Lugn helg i landet Halland ...

Ja, så blev det då för ovanlighetens skull ett arbetspass i affären igår.
Jag undrar om människor som inte har arbetat i butik, ens i sin vildaste fantasi kan förstå hur tungt det kan vara, ja, i alla fall när det gäller livsmedel.

Så här såg det ut när butikschefen Joakim tog sig an all läsk igår.
Det är såååå tungt och först så ska då varorna lyftas från pallen, därefter lastas på en vagn och så ska förpackningen befrias från plasten och sättas på respektive hylla, men FÖRST måste man ta bort dom som redan står där, så nyast datum kommer längst in, annars blir det hopplöst att hålla koll så att inget utgånget passerar kassan.
Så här i sommartider är det ju enorma mängder med petflaskor som ska in och jag undrar vad den totala summan vikt blir - enbart på den biten - per leverans? Och tänk då allt som ska placeras på dom övre hyllorna!
Inte är det underligt att axlar, nacke och rygg (och händer också) tar stryk efter många år i butik!
Ja, vi kan nog räkna in knän också.

Det var Johanna och jag som tog passet från tolv till sju, med hjälp av Elin, Hanna och David, som alla gick hem lite pö om pö. Men vi två var kvar till slutet.
Johanna är den som har varit längst i butiken, ja, sedan friherrinnan slutade (hon har varit fyrtio år hos samma arbetsgivare, eller inom samma familj) och kan det mesta. Lugn och trygg. Alltid så otroligt vänlig mot kunderna; ett föredöme för kassörskor, helt enkelt.
Och så här lockigt hår hon och hennes yngsta dotter är i princip en kopia av sin mamma och det gäller även håret.

Mycket folk var det, men m e s t  jobb hade dom som pinnat på sedan halv sju på morgonen! Klockan sju när dörrarna öppnades och fram till tolv, hade det i princip varit extremt mycket att göra och när jag tittade in hos delipersonalen innan jag stämplade in mig, såg jag hur slut på dom var.
Tre timmar senare stängdes den avdelningen.

Trevliga kunder mest hela tiden.
Många holländare (alltid så vänliga!), några tyskar och så norrmän förstås.
Allra mest glad blev jag nog ändå när Maja, Ted och lill-Karin kom till kassan och lämnade den här totalt underbara buketten med vildblommor och den fick följa med hem!! Maja är lika rar och omtänksam som sina föräldrar och jag kan tänka mig hur omtyckt hon måtte vara i sitt arbete som sjuksköterska bland småttingar. Sååå glad blev jag!

Nu är det midsommardag och vi ska strax åka till båten.
Det blir ett annorlunda seglatsupplägg den här sommaren, eftersom vi ska ta oss så mycket längre hemifrån. Tanken är Ystad (med diverse mellanlandningar), men pv inleder seglatsen och så är jag hemma tills friherrinnan återvänt från Dalarna (katt, - och trädgårdsvakt), då tar jag harry och bilen och ansluter någonstans. Vi får se hur det blir.

Alltså ska pv nu packa allt och göra klart och jag ska testa peken ...(harry tyckte det var otäckt igår och det tog tid att våga sig till land, via den, men det gick, till slut) och slå mig ned på stranden i solstolen och bara ha det bra.
En sväng till affären blir det också. Vad händer med alla klädnypor? Försvinner dom i tomma intet?