Elisabet

Resumé ....

Så här ser ett av väntrummen ut på Ögonmottagningen i Halmstad.
Jag väntade i kanske en halvtimme (ja, är alltid ute i alldeles för god tid, men jag tycker om väntrum) och satt länge och funderade över hur inredaren tänkt sig det hela .., vilken färg som skulle dominera - om någon alls - hur färgerna på fåtöljerna skulle sättas samman och varför det blev just dom färgerna. Jo, jag tyckte det blev fint. Pelaren och färgen på golvet närmast dörrarna i mitten .., och hur det tas upp av dom röda fåtöljerna.
Inte ombonat, men kanske rationellt.
Praktiskt.

En färgstark tavla satt intill fönstret och är det någonstans man kanske ska ha starka färger, är det väl i väntrummet där många kan vara halvblinda. Försökte hitta namnet på konstnären, men upptäckte bara signaturen.

I ett inlägg på instagram berättade jag om den gamle farbrorn som kom till väntrummet, sittandes i sin rullstol, vilken drogs av hans dotter. Mannen sa nästan genast att han behövde komma till toaletten, flera gånger sa han det, men dottern svarade att "nej, du får göra i blöjan, jag klarar inte av dig ensam!"

Två av kommentarerna som svarade på inlägget, vittnade om svårigheten att öht få hjälp av personalen (inte bara på ögon) när det gäller såna saker, för ensam klarar man det inte och det förstår jag ju att då blir det knepigt.
Vad jag däremot reagerade på var att dottern sa det så högt; så där så vi alla kunde följa med i pratet. Mannen såg så skamsen ut .., han satt med nedböjt huvud och pratade själv lågmält, medan kvinnan hade normal samtalston.
Hon hade ju kunnat vända på rullstolen och dra den bara bakom hörnet, så nära var det till avskildhet. Och för henne är kanske det här fullkomligt naturligt och det som händer varje dag; inget att hymla om .,. men nog skulle det i alla fall för  m i g  ha känts bättre om jag slapp kissa eller bajsa inför publik, må så vara i en blöja.

Det var igår det.
Idag stod montering av det nya sittbrunnskapellet på schemat.
Eller egentligen montering av fästena till själva kapellet.
Efter att ha varit där själv ett par timmar, ringde pv och undrade om jag kunde tänka mig att hjälpa honom vid själva mätandet där skruvarna/fästena för kapellet skulle vara?
Så han hämtade mig och jag vinglade mig ner till sittbrunnen och langade skruvar och muttrar och tänkte att det blir ju bra det här, när man är i hamn och det kanske regnar.
Som ett extra litet rum blir det ju.

Utrymmet som pv står på, är kanske 15 cm.
Ni kan ju tänka er hur smidig man då måste vara när han ska böja sig ner och borra upp hålet och sedan få dit skruv och mutter, på praktiskt taget ingen plats alls!

"Kan du ge mig två skruvar och muttrar ...?" hördes det nu och då och så kom handen in genom kapellet. Det gällde att  i n t e  tappa dem; för extraskruvar fanns inte.

Ett smärre mirakel var det ju - om man frågar mig - att herr pv inte druttade i havet!!
S o m  han fick ligga på knä och försöka hålla sig på plats!

Idag var det rejält lågt vattenstånd och hopplöst för mig att ta mig ombord!
Det syns inte märkvärdigt, men trappstegen till trots (som liksom sitter långt inne) vågade jag inte och nådde heller inte med benen över och så sitter ju rullfocken i vägen dessutom.
Pv släppte lite på linorna och så fick båten komma aningen närmare och till slut vågade jag språnget.
Att komma av båten, var inga problem.

Inte långt från pv:s båt ligger den här som är betydligt större.
Den har en peke (den där lilla "bryggan" i fören) som ska göra det lättare att komma ombord, men även här var det ju långt från bryggan. Ja, det där ska jag säga er, att det är inte så enkelt som man kanske tror. Om man nu tror det.

Kom hem.
Medan pv ägnade sig åt att fixa dom nya cykelskorna (som sitter fast i pedalerna) och lite annat, tog jag mig an lördagens DN-korsord. (Fick köpa ett icke-sålt ex idag i affären). Det var nog det lättaste krysset på länge, länge och det syns på bilden, då där nästan inte är några överstrykningar. Men nu upptäcker jag att jag har missat ett ord längst ner ser .., ja, då får jag kolla upp det. Kan det bli kaxe, kanske?
Långordet fixade jag själv; härligt!

I morse vräkte regnet ner och jag upptäckte en duva som låg på marken och intill stod den här krabaten, som jag först tog för en kråkunge. När jag så öppnade fönstret lite för att se hur det var fatt med den tilltufsade fågeln, flög den och duvan intill iväg. Jaha, det var alltså en duvunge!
Skärpan är uschlig, men jag fick zooma in så mycket och det var mörkt ute av alla moln och eken som dessutom tar mycket ljus.

Nu är det snart natt.
Norge har förlorat mot Frankrike i fotboll (damer) och jag har på Bokbörsen köpt en härlig bok med titeln "Över Stockholms vatten" som handlar om huvudstadens broar. Satt och tittade i den i ögonmottagningens väntrum och föll pladask!

Ajöken, sa fröken!