Elisabet

Lördagmorgon ....

Å, det tycks bli ännu en sån här fin dag!
Vaknar som alltid (när vi är lediga) före pv .., duschar, tvättar håret .., går ner och gör i ordning kaffe .., och Falu Rågrut med bredbar leverpastej och smörgåsgurka. Lycka.

Sen ut en sväng på tomten.
Upptäcker att sigge tillbringat natten i uterummet där dörrarna stått helt öppna och han verkar ha haft det skönt - ett eget rum, ja, men det var ju inte illa -!

Vi sitter och småpratar en stund .., han tycker om att bli kliad på huvudet, men nåde om jag pillar honom lite på magen, nej, det är förbjudet område! Fina Sigge som varit med i tio år nu. Han har aldrig varit sjuk (vad vi vet) och har - allt eftersom han blivit äldre - börjat tycka om det här med social samvaro. Men ännu har han aldrig hoppat upp i någons knä, så där utav sig själv.
Nåja, det behöver man inte göra heller.
Alla är vi olika.

Tar mig en titt in i växthuset.
Vi är sannerligen inga perfekta odlare. I fjol hade vi drivor med tomater (och ansåg oss vara lika usla odlare även då), men det får bli som det blir. Och vackert är det ju! Gröna paprikor får vi i alla fall och det är skott från friherrinnan! Och pelargonian stortrivs på sin upphöjda plats längst inne!

Älskar blåregnets stam!!

Och i år har den  verkligt brett ut sig och satt fart!
Jo, jag vet att frukterna är giftiga, men ännu har där inte varit några "frukter" och när den dagen kommer så får vi väl se hur vi löser det. Titta, så fint bladverk!

Blåregn är för mig Ystad och innergården hos det som en gång var Z-Hanssons möbler och Engelska Bokcaféet. Det var min första sommar som ensamseglare och det var musik på caféets innergård och  på själva gården - helt täckt av kullersten - där var en nedsänkning, som en stor grop .., och vi fick veta att där ställde man förr i världen hästarna när dom skulle göras i ordning, så behövdes ingen pall eller annat att ta sig upp på. Finurligt!

I slutet av april 2005 skrev jag följande på Malåsidan:
Engelska Bokcaféet är mitt smultronställe i Ystad. Det är som himlen; ja, det kan knappast, enligt mitt sätt att se det, vara bättre där? 
De första åren i stan, huserade Alina Högasten just här och drev själva café-delen, jämte biblioteket där medlemmar får låna hem böcker på engelska eller bara sitta och läsa eller bläddra, medan man dricker kaffe. 
Alina hade ett livsöde värt en film: utsmugglad just i tid för att klara sig från nazisterna .., kom till England .., åkte till Italien, på tåget träffade hon Hans Högasten .., gifte sig med denne mycket äldre man från Ystad och tillsammans var dom så driftiga; hade Z-möbler, konstgalleri och så detta då. Alina dog i cancer för flera år sedan; tänk, hon gick precis som mamma, lite framåtlutad och med full fart.  

Just så var det.