Då tar vi sikte på Ystad och börjar med polisstationen.
Där, i receptionen bland passökande skåningar, lämnar vi en flaska champagne till receptionisten, ja, den är avsedd för mina barns pappa som då gör sin näst sista dag som polis. Rent omöjlig är han att få tag på, men jag skriver en hälsning från "gamm-frun" med sambo och så lovar den vänliga kvinnan att vidarebefordra presenten.
Vad gör vi mer?
Jo, vi åker till Saltsjöbadens hotell och parkerar bilen .., sen tar vi ett fullkomligt underbart dopp i havet och jag ligger kvar en bra stund och tänker att bättre än så här blir det inte. Det är som om havet kring Ystad är ett alldeles särskilt hav - så kan det ju inte vara - men känslan är just den.
Och där är ingen tång som snärjer sig runt benen och sanden är vitare än hemma i Halland och vattnet ibland turkosfärgat.
Sen kör vi vidare.
På väg längs Fridhemsgatan ropar jag högt: "Stanna!! Där är ju Jonas Nilsson!!"
Och jag formligen f l y g e r ut ur bilen och det mest fantastiska är att denne Jonas, tidigare kund i lilla kvartersbutiken, han känner igen mig på direkten och ropar "men Bettan, är det du!" och det blir ett riktigt kramkalas där på trottoaren.
Om denne Jonas har jag berättat om flera gånger, men det finns kanske nån som inte vet vad det handlar om. Jo, så här är det.
När jag flyttade till Ystad och fick arbete som kassörska på Fridhems Livs, då hade jag arbetat i butik i säkert tjugo år, men det där att börja ett nytt arbete är ju alltid lite pirrigt. Det spelade ingen roll att jag kände mig trygg i min yrkesroll, det var ändå mycket som var annorlunda.
Liksom många andra som arbetade på Samhall, handlade Jonas i affären.
Han var - från sekund ett - så oerhört vänlig mot mig!
Alltid glad, alltid omtänksam.
När jag efter sjutton år i Ystad flyttade hit till Stensjö, letade jag reda på Jonas adress och skickade ett kort till honom och berättade vad all denna hans vänlighet hade betytt för mig. Och nu, det här helt oväntade mötet på trottoaren!! Ja, det var verkligen så roligt!
Jag fick veta att han fortfarande arbetar på Samhall (med grejer som finns i badrummen, sa han) och han såg glad ut, precis som han alltid gjorde tidigare och jag fick en puss på kinden och pv satt i bilen och looog.
Jaså, du vill ha en liten ostbit Tara, men det får bli i smyg, så inte Rigmor ser det ..:, säger Birgitta. |
Så sa vi hej och tack till Ystad för den här gången och körde till Västerstad 7105, där min äldsta syster bor och där min australiensyster tillbringat nästan fem veckor, precis som i fjol.
Nu skulle Birgitta återvända till Adelaide i morgon torsdag, så vi tänkte att då svänger vi förbi och säger hejdå. Ett par timmar var det tänkt.
M e n .., det visade sig ha blivit ett missförstånd, så när systrarna och systerdottern fick höra att vi skulle åka hemåt senare på dagen, blev det ett ramaskri. Va? Vi skulle ju såklart övernatta och middag och allt var förberett och sängarna iordningställda och ....!
Och jag tänkte på Ulrika och Rickard som skulle övernatta på landet, nån mil från oss hemmavid och vi skulle äta middag på Göstas samma kväll!! Huuuu, vilket elände!
Det blev en aning (lätt underdrift) spänd stämning ett tag och jag - som verkligen inte tycker om konflikter - (många tycker nog att jag är konflikträdd, ja, om man med det menar att man gärna undviker bråk, så då är jag det, men jag har också tagit konflikter när jag verkligen varit upprörd) -
ja, jag gick iväg och viskringde till Ulrika och förklarade och hon var en ÄNGEL och det beslöts att vi i stället skulle träffas dagen därpå - igår alltså - och så skulle dom äta middag här hos oss, då skulle vi ju vara hemma. Ååå, sicken lättnad!
Nåväl, efter suveränt god mat (lax på bädd av salt och en massa röror och annat) och lite gott vin, så lättade stämningen och vi hade så trevligt! Mina båda systrar är i mångt och mycket kompletta motsatser, ja, det är vi väl alla tre egentligen. Birgitta fyller sjuttiofem år i november och det hade firats i förväg med middag på nåt slott i Skåne. Hon är vad min mamma skulle ha beskrivit som "en glad skit". Rolig. Har alltid haft ett häftigt temperament, men är så himla snäll.
Tara - dalmatinern - är i vanliga fall en väluppfostrad hund som absolut inte tigger vid bordet.
Men ..., Birgitta brukar ge henne en liten ostskiva när det är frukost och det här vet förstås den prickiga, så när B nu återvände efter ett års bortavaro och den första morgonen satte sig vid frukostbordet, då visste inte Tara till sig av glädje och satt sedan vid B:s sida. Jo, jo.
Dessutom delade dom säng.
"Jag som inte ens lät Sophia ligga i sängen när hon levde!" sa Birgitta
Sophia var en liten hund, blandning mellan cocker och pudel och hade nog rymts betydligt bättre i sängen än en tämligen storväxt dalmatiner.
Min rödvitrandinga (numera mest blå) syster i Skåne, har en enorm tomt och efter åren där har hon och systerdottern (som bor på övervåningen, en egen lägenhet) gjort så fint på gården.
Det är som flera rum och ibland känns det som en liten djungel.
Här och där upptäcker jag större och mindre sällskap av blomster av alla de slag.
Dom här gula som finns på bilden längst upp i inlägget (och nu här, så slipper ni skrolla) är säkert två meter höga och kallas för nånting roligt .., typ kom och kyss mig över häcken eller nåt sånt.
Dom står i en stor grupp vid staketet och försöker verkligen ta sig över!
Ulrika i vacker klänning från Tant Grön. Rickard och hon är så lika varandra, dom kunde vara syskon. |
Och så igåreftermiddag så dök då Ulrika och Rickard upp.
(Tänk er skägg på Ulrika, så hade dom varit tvillingar!)
Relativt nyförlovade och till synes väldigt lyckliga tillsammans.
Förälskade, kan man nog säga.
Den som läst här under många år vet att Ulrika var nog den första bloggaren jag mötte på riktigt och det har hänt såå mycket i våra liv under dom här fjorton åren.
Och precis som för Tommy som idag börjar sitt nya pensionärsliv, så blir det ett annat slags liv även för Ulrika. En gård har köpts på landet utanför Laxå .., där finns drömmar om alpackor, stickkurser, kanske uthyrning av stugor .., ja, allt möjligt sånt. Och höns!
Under besöket hann vi bada i havet .., vi pratade om mediciner, sjukvård, hönsen och alpackorna förstås, uppväxter, alkohol, syskon, hundar och katter, boende, barn, ja, ungefär så.
Pv visade sig vara en skicklig grillmästare och vid halvniotiden tackade herrskapet för sig och begav sig söderut, till landet Skåne. Lycka till med allt Ulrika och Rickard och tack som kom förbi! säger jag.
Nu ska här dammsugas och pv ska ge sig av till segelbåten och försöka reparera staget till masten.
Solen strålar!
Ajöken, sa fröken.
Alltså ... Var bor du egentligen?
SvaraRaderaHär får vi veta att du bor i Stensjö. Hade för mig att du sagt Ugglarp tidigare. Eller Steninge, eller Haverdal, eller ....
Å nu blev jag plötsligt rörd. ♥
SvaraRaderaVet inte varför - kanske över "all denna glädje".
Tänker på Ulrika, livet, kärleken...
Bert Bodin: vi bor i Stensjö, men postadressen är Ugglarp och dit är det väl fem kilometer kanske. Jag arbetar i Haverdal :)
SvaraRaderaWalkaboutsweden: <3
Jag bor i Luleå. Och postadressen är Luleå och sedan 1999 jobade jag i Luleå.
RaderaDet verkar enklare. 😉
Jaha, googles bildsökning föreslog att det var någon blomma ur ögonblomssläktet, t.ex. flicköga, men det känns lite som att google har fel den här gången.
SvaraRaderaJag tror blomman är en Rudbeckia laciniata. Höstrudbeckia. Kan nog bli bortåt 2 m hög.
SvaraRaderaJa! Bert kan man lita på! Rudbeckia laciniata var. hortensia ser det ut att vara! Kallas för bland annat gullboll, guldboll och dassblomma, men jag hittar inget "kyss i häcken"-liknande...
SvaraRaderaKan ju i och för sig vara något dialektalt som ingen annan hört någon gång... :-)
Men du vet, Rexxie.
Radera"Rudbeckia ..." kanske låter så uttalat på skånska.
Bert Bodin och Rexxie: jag tror att det kanske var en dansk väninna som hade berättat det här om kyss mig över häcken! Det låter ju aningen mer romantiskt än Rudbeckia ,-)
SvaraRaderaBert och Rexxie: när jag nu gick över till google.dk, då ser jag att det är en helt annan blomma som avses, i alla fall just på den sidan. Nu får jag nog berätta för min systerdotter .., kanske hade hon fel, men jag förstår att hon tyckte att det var ett passande namn.
SvaraRaderahttps://www.google.dk/search?q=kys+mig+over+h%C3%A6kken+blomst&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwjG-Ia41PDjAhUwxKYKHRseBHkQ_AUIECgB&biw=1920&bih=920
Ser att ni också kommit på vad det var .., en slags Rudbeckia. Tack för engagemanget!
SvaraRaderaHaha, alltså kommentarerna!
SvaraRaderaFullt ös med trevligheter, vilket härligt inlägg. Du är helt fenomenal på att skildra livet!
Och nuuu är vi hemma i Rönninge igen. Trötta men glaaaada. Vilka underbara dagar vi har haft!! Det blev en extra natt på Öland, det går ju nästan inte att lämna Öland alls, jag ÄLSKAR det så!
SvaraRaderaBesöket hos er har vi pratat mycket om, det var så himla trevligt och åååh vad det var ljuvligt att bada i havet! Och tänk att nu har vi äntligen badat tillsammans, tänk så många gånger jag suttit på stranden medan du badat. :-)