Torsdag .....
Ömsom sol, ömson molnigt.
Det är en helt vanlig och inte det minsta spännande dag, men ändå .., så skön.
Lugn morgon.
Tända ljus.
Harry intill mig.
Den där vanliga promenaden.
Vid korsningen till kustvägen, möter jag en man som är kund i affären.
Han är en idog sportare och ibland åker han rullskidor med väldig fart, ibland springer han och idag kom han på cykel. Eller: han stod och pillrade med nåt när vi möttes.
Vi hejade som vanligt och så sa han "oj, vad du är solbränd och fin!"
Inget mer.
Sen cyklade han vidare.
Sju ord - inte mera - och jag var glad hela vägen hem!
Sju ord.
Tänk, vad ord betyder.
Och tänk vad dom betyder på så många plan.
Fel ord .., kan bli till sånt man aldrig glömmer.
Det mesta är nu på upphällningen.
Renfana och rölleka har tappat mycket av sin färg.
Här och där syns små sällskap av blåklockor.
På andra sidan vägen ser jag en skördetröska.
Vad gör vi?
Inte mycket.
Jag läser ut boken av Håkan Nesser (Styckmörderskan från Lilla Burma) och tänker att den är si-så-där .., lite väl krystat slut och nej, ingen höjdare. Tittar lite förstrött på Morgonstudion där en ung reporter ska göra ett inslag om surströmmingspremiären, men det blir bara fel och jag tycker synd om dom inbjudna gästerna som blir till statister och verkligen inte hinner visa hur man äter surströmming och den unga reportern tycks omåttligt nervös och man får nästan ont i magen.
Inleder Projekt rensa frysarna från sånt som är för gammalt, eller egentligen inleddes det härom dagen, men jag fortsätter alltså idag och säkerligen alla dagar intill tidens ände.
Upptäcker björnbärssylt från 2004 och den får vara kvar.
Om ni visste hur många oxelhäckar det finns här i Halland!
Pv har en .., den är gammal och skruttig och ska tas bort när det som ska bli ett vardagsrum blir klart - kanske kring 2026 - och nästan överallt längs kustvägen till Haverdal, är det oxelhäckar längs tomtgränsen mot vägen.
Här är årsskott. Så vacker ljus färg!
Alldeles nyss när jag satt här och skrev med fönstret öppet, hörde jag bekanta ljud.
När jag ställde mig vid fönstret och tittade ut, såg jag hela familjen - eller kanske släkten - Nötväcka, vilka glatt pickade i sig solrosfrön som jag petat ner från ekorrmataren.
När jag för några dagar sedan öppnade luckan till själva behållaren, upptäckte jag otroliga mängder med tvestjärtar bland alla frön och jag pillrade ut alltsammans och ställde luckan på vid gavel, men tvestjärtarna ilade tillbaka uppför ekens stam - jag trodde knappt mina ögon vilken fart dom hade - och kanske hade dom byggt bo där eller hade ett litet hem för små tvestjärsbarn och allt var nu raserat!
Nå, roligt att se nötväckorna igen. Sju stycken räknade jag till.
Så var det.
Är det inte bättre om du plockar fram björnbärssylten och äter upp den?
SvaraRaderaRexxie: ja, men den får ju vara kvar förstås! Och god är den säkert!
SvaraRaderaRexxie: ja, nu förstår jag .., jodå, men det har tillkommit ny sylt och marmelad under årens lopp och pv har nog inte sorterat så bra :)
SvaraRaderaHur kan det komma sig att man aldrig hör talas om att tvestjärtar, fästingar och mördarsniglar är utrotningshotade? Det hade varit en riktigt god nyhet.
SvaraRadera