lördag 21 september 2019

Det är åtta kilometer ....


... härifrån och till Haverdal och det är ju totalt vansinne att köra två mil per dag enbart för att vandra längs den där breda, härliga, hårdpackade stranden, när vi har de allra ljuvligaste vyer här, i Stenjö.
Men nog har jag god lust.
Det tycks som om havet är närmare och större, ja, som om hela världen är närmare i Haverdal.
Såväl i Steninge som här hos oss, är det mer av en vik .., det är helt enkelt inte på samma sätt.


Efter besöket hos grannen som ligger nyligen opererad på Halmstad sjukhus (en blindtarm som brast, bland annat) åkte vi förbi affären och därefter till vännerna från Tyresö, som nu är nere i sitt sommarhus. Det är inte till alla människor man kan svänga förbi så där i förbifarten.
Friherrinnan förstås och Sonja och alla pv:s syskon och min före detta man och hans fru och såklart barnen, men inte för övrigt.
Ändå ringer jag och frågar om dom möjligen vill ha lite gott eftermiddagsfika - det håller vi - om dom bjuder på kaffe?
Jodå.
Inga problem.


Kaffet är klart när vi kommer och vi slår oss ned ute på altanen och Eva tar fram mobilen och visar oss dagens skörd av 1 st Karl-Johan-svamp och så lite mera av Stolt Fjällskivling.
Om det är nånting jag förknippar med denna östgötska som har blivit så tunn och liten, så är det att hon älskar att plocka svamp.

Och medan vi pratar om glödlamporna som bytts ut på gångbanan (på lyktstolparna) och DN:s korsord och lite annat, ringer barnbarnet Lill-Karin som är åtta år och för sin morfar (den halvlånge) berättar hon om ett bad i elvagradigt vatten och jag tänker att han låter så snäll när han pratar med henne och att jag önskar att jag en gång i livet hade hört min morfars röst, eller haft en sån morfar, men Erhard Westerlund dog ju så ung, vid trettio års ålder.



Efter kaffet och pratat går vi ned till stranden - det tar kanske två minuter - och Harry (som har sovit mellan mig och pv på trädgårdssoffan) gör oss sällskap.
Det blir en två kilometer lång eller kort promenad längs havet - enkel väg - och vi möter andra som är ute och njuter av den här ljuvliga sensommardagen och några har hundar i koppel och i sanden finns mängder av avtryck från hästskor och det är på det hela taget en vidunderlig dag i slutet av september.
Några var ute med sina hundar.


Vid Skintans mynning vänder vi och slår oss ned på en gammal trästock.


Och bäcken eller ån - välj själv - gör en tvär gir söderut och så ut i havet.
Harry förundras och dricker lite vatten.


Och den halvlånge hittar ett ägg från en rocka eller en haj och jag minns första gången jag själv såg en sån här sak med hårt skal - jag fattade absolut ingenting -, tills pv förklarade. 
Om man googlar på hajägg, så får man veta mera.


Å, som jag älskar dom här små gröna växterna vars namn jag glömt!
Nej, heter den inte strandarv?
Böjer man sig ner så ser det ut som en liten skog ..., ja, jag blir alltid så glad när jag ser dem.

På tillbakavägen hamnar jag på efterkälken, mest för att några kunder från affären hejar och vill surraa lite (tänk, att det inte bara är jag själv!) och en av dem - en man född 1941 som kom stavgående i världens fart - börjar surra lite och jag får veta att han har nya knäleder, nya höftleder (hade bytt ut ena höften två gånger), samt ny fotled.
"Det är bara huvet kvar Bettan ...", säger han leende.

Nu är det sen kväll och pv har tittat på tv-serien "Shetland" och vi har löst DN:s lördagskorsord, men det tog lite tid .., det var aningen knepigt, tycker jag. Åååå, så skönt när det är överstökat och åå, så roligt när vi håller på!

Over and out.


5 kommentarer:

  1. Saltarv heter de där växterna.

    SvaraRadera
  2. Vilket superhäftigt ägg!!

    Stranden i Haverdal tyckte jag också mycket om, av samma anledning.

    SvaraRadera
  3. Ulrika: du förstår vad jag undrade första gången pv kom hem med ett sån! Det är en ägg-kapsel, har jag förstått nu. Och ja, jag håller med dig om stranden i H-dal.

    SvaraRadera
  4. Jag såg bilden på facebook och var förstås tvungen att googla. Trodde, fram till igår, att alla hajar födde levande ungar.

    SvaraRadera