Elisabet

En onsdag ...

Besöket hos tandhygienisten gick geschwindt! Inga hål (halleluja) men det vanliga förstås .., så det blir ett besök för att ta bort lite tandsten, men för övrigt var det lugnt.
Tandhygienisten visade sig komma från Iran och hennes namn betyder turkos .., och i trettio år hade hon varit här i landet och hon var så omåttligt vänlig och rar.
Hennes röst var mild ..., det var nästan som om hon viskade.
(Tänk, att vissa röster är så berörande! En som har en sån röst är den här mannen. Jag hajar alltid till när jag hör honom i tv .., och blir verkligen  b e r ö r d. )

I väntrummet satt en kvinna som visade sig vara från trakten av Ånge i Jämtland och ännu mera visade det sig att vi hade gemensamma bekanta; nämligen Egon och Eva-Britt Ebbeståhl vilka flyttade till Laholm från Malå och dom bodde på Ringvägen - precis som jag själv - och så blev det prat om detta att världen är så liten.

I två, tre år hade hon och maken varit hallänningar, men liiite svårt var det att få vänner, tyckte dom.
Tidigare hade hon arbetat som förskollärare, men nu - som pensionärer - är det ju inte lika enkelt att hitta nya vänner. Ja, dom hade gått med i sällskapet "Norrlänningarna" och jag tänkte att det är ungefär som när människor emigrerar och hittar landsmän och glädjen över detta.

Jag sa att för egen del var ju butiksjobbet rena drömmen, ja,  när det gäller att träffa människor. Sen .., arbetar man i butik och pratar med kunder hela dagarna, så är man kanske inte i så stort behov av så mycket mer mänsklig stimulans när man kommer hem och så samma sak var det i hennes yrke, eller det som en gång  v a r   hennes värv. Hon var helt enkelt trött och slut på och det var hög ljudnivå på förskolorna och nej, det var som bäst att bara  v a r a. Men nu .., nu var det ju liksom annorlunda.

Hann bara sätta mig i bilen, så plingade det i mobilen.
Det var Elin som undrade om jag hade lust att ta hennes eftermiddagspass nästa lördag?
"Det är ju OB hela tiden ...", skrev hon som avslutning och jag loooog.
Dubbel timpenning, alltså.
Jo, jo, hon vet hur en slipsten ska dras.
Jag tackade ja, vilket innebär att nu blir det ovanligt mycket jobb.
Lördag och söndag i helgen, samt tisdag, onsdag och lördag nästa vecka.
Måtte jag bli piggare, jag känner mig fortfarande risig och har idag hostat så hemskt.

Bilderna är från tidigare idag när jag var ute med Harry.
Aj, aj .., björnbären kommer inte att hinna mogna, inte nere i hästhagen i alla fall.

Den här krabaten hängde nästan upp och ner på en kvist och jag stannade till och grunnade på om den möjligen hade fastnat? Var det du Bert som på instagram skrev att det var en gräslarv? Ja, kanske. Och nu ser jag .., det var en gräsulv. Tack Bert!
Nu ska jag slänga mig på soffan .., ta en Alvedon eller två och hoppas att den där känslan av att må halvrisigt, att den tackar för sig.

Ajöken, sa fröken.