Elisabet

Och så kommer ett sms från vännen Eva ....

Så här står det .., det är skickat idag klockan 9:28.

"Ambulans. Till akuten, SÖS-akuten! Klockan17 igår. 

Jag fick kramp och blev medvetslös hos Maja, bara fem minuter. Svettades och blev snurrig! 

Akuten! Där var hundratals människor i korridorerna, helt otroligt!! 

Tysta snälla patienter!!

Ingen plats för alla bårar. 

Doktorn sa att jag skulle röntgas och sova på medicinavdelningen, men där fanns ingen plats. 

Sov i korridoren på båren som var uppfälld. Ont i armen, låg illa. Alvedon. Annan säng .., särk .., körs in i ett hörn i korridoren. 

Morgon klockan åtta vaknar jag sista vändan och några snälla medpatienter säger att jag ska be att få frukost. Jag gör det, väntar en halvtimme och får mackor och kaffe. U kommer med öronbatteriet och tandborste och hårborste. 

Härligt! 

Så har jag det!"

Vilken beskrivning av hur allt kan förändras inom loppet av några minuter och även en beskrivning av hur sjukvården fungerar eller inte och om allt det man har hört berättas om så många gånger tidigare; om överbeläggning och personal som försöker göra sitt allra bästa. 

Och Eva mitt i allt detta .., hon som är en sån iakttagerska och har ett så gott hjärta. 

Hoppas att det ordnar sig nu, säger jag. 

Eva har i många, många år haft besvär med sina lungor och man har liksom aldrig fått kläm på vad det egentligen handlar om. Nu håller vi tummarna! Och eftersom jag vet att Eva brukar läsa här, så säger jag: stor och varm kram till dig!