Elisabet

Då och nu .., mest då. 

Igår berättade jag om den här boken "Från fattigvård till sjukvård i Malå - en tidsresa i vårdens utveckling", som kom med posten. Å, vilken härlig läsning det blev!

I början av 60-talet sov jag ofta över hos mamma på sjukstugan; det var när hon hade nattpass och då låg i personalrummet på övervåningen. Det var i det rummet det doftade Lux tvål och där fanns en bakelittelefon och när den ringde, då visste man att mamma skulle försvinna i den långa korridoren och skynda sig ner till vad-det-nu-var; antingen akutintaget eller så hade något hänt på avdelningen.

Alltså blev Malå sjukstuga nästan som ett litet reserv-hem för mig.
Alla biträdena och sköterskorna var så snälla .., det var en komplett kvinnovärld, förutom läkarna som åtminstone då i början alltid var män.

Om alla dom här människorna berättas det i boken.
Det är minnen som biträden, sköterskor och läkare skrivit ned och författarna har förstås intervjuat dom som ännu är i livet.

På bilden här ovanför syns från vänster Aina Theolin, Ulla Wagne och Ann-Britt Sandström.
Aina var en redig barnmorska som ingen satte sig på (född i fjällvärlden) och när jag väntade Maria, då var det Aina som hade koll på graviditeten. När jag arbetade på Nilahallen i Malå, brukade Aina komma och köpa punschflaskor, såna här små chokladflaskor med sockrad insida. Å, dom tyckte hon om!

Ulla Wagne i mitten, hon var läkare och det var hon som åkte ut till Bolivia för att hälsa på mamma och det var hon som ringde mig och sa - i försiktiga ordalag - att hon trodde att mamma drabbats av Alzheimers sjukdom. Om denna Ulla finns mycket att läsa om i boken och jag tänker att det är ju otroligt så många omtänksamma människor det ändå finns! Hon var definitivt en av dem.
Och att en läkare - med mycket "makt" - är omtänksam och empatisk, är ju verkligt betydelsefullt.

Längst till höger sitter Ann-Britt, vår granne på Ringvägen och hon arbetade som vårdbiträde.
Ingen människa i världen bakade väl goda bullar än Ann-Britt och hon var en ängel som granne!
Oerhört trädgårdsintresserad och engagerad i det kulturella i Malå .., säkert drömde hon om ett annat liv än att arbeta på sjukstugan, det är jag övertygad om. Hos Ann-Britt och Gustav firade vi ibland jul ihop, eller nyårsaftnar och sommartid ropade vi ofta till varandra: "Hallå! Vill ni ha kaffe vid husknuten ..!?" Det ville som oftast.

Maud Lindberg var barnmorska, tillika distriktsköterska och den som följde med i bårtaxin till Skellefteå (12 mil enkel väg) när Anders kom till världen. Det var Mauds barn som från badrumsskåpet tog hennes pessar och generöst delade ut till närmsta grannarna, till allmänt jubel ,-)
Ja, har man en mamma som är barnmorska, så vet man vad som gäller.

Här ovanför berättar Maud om hur tillvaron på sjukstugan kunde te sig.
Jag läste och looooog.
Vilka underbara, starka kvinnor som arbetade på sjukstugan!

(När jag 1993 flyttade till Skåne pågick då - eller flera år senare - en upprörd debatt om detta att gravida som bodde i Trelleborg skulle tvingas åka antingen till Ystad till Malmö för att föda. Jag höll på att gå i taket! Tre mil hit eller dit! Skulle det vara nånting att förfäras över ..:?)