onsdag 9 oktober 2019

Onsdag i oktober ....


Tänk, vad hösten kan bjuda på när det gäller fina dagar!
Tretton grader varmt på morgonen och varmare blir det inte, men det räcker. Går på långa promenader med harry .., träffar en liten tik - labrapoodle - och det leks en stund nere vid havet, men inte alltför länge. Harry har ett sår på svansen som av och till blommar upp och nu är det det senare som gäller och han är rädd att andra hundar ska komma nära, trots att han inte reagerar det minsta när vi klämmer på såret. Vi fick rådet att skölja med Klorhexidinlösning två gånger per dag och så skärm runt huvudet, ja, vi börjar så. Blir det inte bra får vi söka oss till Slöinge.


Tar mig an tvättstugan efter promenaderna. Å, så ljuvligt att ha det gjort!
Hänger ut tvätt .., viker ihop annat som torkat i solen.
Lakan .,. fleecefiltar, en handduk.
I uterummet sover Sigge.
Gosar en stund med honom, säger att han är en fin katt.


Går ner till postlådan och hämtar upp posten.
Redan svar från Region Halland?
Oj, det gick snabbt, det var ju bara en vecka sedan jag var där!

Sprättar upp kuvertet och blir stående och läser raderna tyst för mig själv.
Och en gång till.
Jaha.
Ja, det behöver ju inte betyda nånting .., det vet man ju hur många som får såna här kallelser och sen visar det sig vara ... ingenting.
Tänker jag.
Åker sen och handlar.


Vid frukten träffar jag en rar kund som fått reda på att jag - några månader efter att jag gick i pension - tappade det mesta av glädjen och nu säger hon att hon minsann har tänkt så mycket på mig (men den där känslan gick ju över sen) och nu vill hon tipsa om allt roligt man kan ägna sig åt om man går med i SPF som är en opolitisk organisation för pensionärer.
Jo, den känner jag till, liksom PRO.

"Elisabet, tänk på saken ..., jag kände också så där i början , men du vet, vi spelar kort; canasta, bland annat - vi har kurser ., åker på resor .., lagar mat tillsammans, ja, det finns hur mycket som helst att göra!" säger hon.

Och jag får den lilla broschyren och stoppar den i min jackficka .., tänker att det är förstås av omsorg hon gör allt detta. Hon är helt enkelt bara så vänlig. 

Vid charkdisken upptäcker jag systrarna Siri och Alma.
Alma berättar att hon även heter Elisabet.
Tre namn vardera har Siri och hennes syster.

Häromdagen träffade jag Liv.
Fattas nu bara Tuva och Meja så har jag lärt mig namnen på dem alla .., dom som brukar hälsa så glatt. Ååå, dessa underbara småttingar! (Eller nu HAR jag lärt mig vem som är vem). August, Bella, och Filippa kan jag sedan förut.

Vid kassan upptäcker jag att jag har glömt plånboken hemma.
Oj! 
Anar varför.
Ber Emma att parkera kvittot, så kommer vi in efter badet.


Kör sen raka spåret till hamnen och där väntar pv som cyklat från jobbet.
Medan jag tar ett hastigt dopp i ett isande kallt vatten, står han på bryggan och väntar med handduk. Det är verkligen iskallt, men det spelar ju ingen roll .., det är bara så  l j u v l i g t!
En segelbåt kommer in i hamnen. En av männen hojtar: "Du är mig en friskus du!"
I mitt huvud surrar det av endorfiner.
Pv håller om och kramar.


Väl hemkommen visar jag pv det fina brevet jag fått av Lill-Karin, barnbarn till Eva i Tyresö.
Egentligen är brevet till Harry, men jag blir lika glad jag.


Sex härliga köttben har han fått också .., alla i olika färger!
Ringer några timmar senare till denna rara åttaåriga tös - Lill-Karin, alltså - och vi bestämmer att vi ska bli BREVVÄNNER och hon berättar att varje tisdag sover hon över hos Eva och hennes halvlånge make - hos mormor och morfar alltså - och det är väl nästan det bästa Karin vet .., tänk, så tryggt!
Jag berättar att jag aldrig - inte en endaste gång - har träffat vare sig min morfar, farfar eller farmor och det tycker Karin är underligt.

Ungefär så har den här dagen varit.
Angående mammografibrevet så känns det ändå lugnt.
Jag tror inte att jag har cancer.
Och skulle det nu vara så, så är ju vare sig den första eller sista som drabbas.
Då får jag ta det då.

7 kommentarer:

  1. Precis! Är inte särskilt mycket man kan göra ändå; bäst att försöka oroa sig så lite som möjligt!

    SvaraRadera
  2. Fortsatt lugn och tillförsikt önskar jag dig!

    SvaraRadera
  3. Barbro D, Ulrika, Rexxie och Annannan: nej, det lönar sig ju inte att oroa sig. Idag efter bion, smorde jag in brösten med en rätt lös kräm och försökte känna ..., det var lite pirrigt. För några år sedan drömde jag ofta att jag hade cancer i mitt vänstra bröst, men det är länge sedan nu. Nåja, det är bara att vänta och se. Tack för snälla ord!

    SvaraRadera
  4. Ofta tänker jag mig kommentera, men se det fungerar av någon anledning inte från min mobil (inte på någon blogger-blogg så det är inte bara hos dig). Så roligt med en brevvän! Mindre roligt med det andra brevet förstås, men skönt att den nya tiden är så snart. Jag håller såklart med om att det inte är något att oroa sig för i förväg, men hade högst troligt varit urdålig på att låta bli.

    Alma, det hette min pappas mormor och det hade jag hetat om min pappa fått bestämma... Och det hade förmodligen vår Hugo hetat om han varit en flicka :)

    SvaraRadera
  5. När jag fick mitt brev visste jag direkt att jag fått cancer. Tror man känner det på sig så din känsla är nog helt rätt.
    Ivarjefall hoppas jag verkligen det.

    SvaraRadera