fredag 1 november 2019

Allhelgona ....

Och jag vet aldrig om det är idag eller i morgon som man ska tända ljus på kyrkogården.
Om man nu har någon att tända för.

Pappas och mina systrars mamma grav, den finns nog kvar hemma, men det är många år sedan någon av oss var hemma. Det är mer än sjuttio år sedan Gunna dog och fyrtiotre år sedan pappa gick bort och gravstenen finns kvar bland alla andra gamla gravstenar, men jag minns att texten var nästan utnött när vi senast var där.

En gång i tiden var där en sarg av sten, så där så man kunde ha blommor där innanför, men eftersom graven låg bland andra gamla gravar, gjordes det om, det blev gräsmatta ända fram till gravstenen och det kändes skönt, nu, när vi ändå bodde så långt ifrån.
Medan grannarna levde, tant Margareta och Ann-Britt och ibland Kerstin Granwall, hände det att dom satte en blomma på graven (pappas och Gunnas, alltså) när dom ändå hade "vägarna förbi", men nu är alla borta. Knappt en enda granne från förr finns kvar.

Nå, jag kände aldrig att jag träffade pappa på kyrkogården.
Inte mamma heller - hennes aska sattes ner någonstans i minneslunden i Ystad -, man fick inte veta var. Då .., tyckte jag att det kändes rätt, det tycker jag inte nu. Jag hade önskat att där funnits en SÄRSKILD plats, då hade jag kunna be mina barns pappa att tända ett ljus för henne.
Men å andra sidan .., dom som man älskat, dom har man väl liksom inom sig?
Som minnen.
Och nån slags känsla av närvaro, i alla fall ibland.

Idag har jag räfsat löv och tömt blomkrukor och blomlådor.
Funderar på att leta fram ljusslingan till plommonträdet, mest för att det då blir lite ljusare ute.

Senare ikväll - klockan sex - blir det kalkonmiddag hos friherrinnan och hennes lillasyster, min namne. I morgon och på söndag jobb. Kanske på onsdag också.

5 kommentarer:

  1. Jag har ju mina föräldrars gravplats i Piteå krångligt då jag sällan är där.Jag tycker för min del att det är krångligt,dyrt.För vem planteras blommor etc? Svärmor ligger i minneslund i Uppsala så fint man får en känsla ,av en sorts närvaro man är där.Jag vill själv spridas i minneslund för böket med anhörigas grav är inte kul med gravrätt etc.Särskilt om släkten är spridd i olika länder etc.Jag tänder mpnga ljus i Domkyrkan eller minneslunden för de mina det känns bra in❤️

    SvaraRadera
  2. På söndag är Alla själars dag, så det är väl egentligen då man ska tända ljus men många tänder idag eller imorgon. Vi har Öppen kyrka på våra kyrkogårdar fr-lö då vi bjuder på kaffe och en pratstund om nån vill det. Det blir många fina möten. Jag ska vara med i år också, även om jag inte jobbar längre. Mina anhörigas gravar är långt härifrån, men jag brukar söka upp nån gammal grav där ingen kommer till och sätta mina ljus där. Så kan man ju göra om det inte finns nån minneslund. Känns även bra att få ”lysa upp” en okänd grav. ellem

    SvaraRadera
  3. Babsan: ja, det låter fint och att du har hittat ett sätt som passar dig/er. Själv vill jag såklart hamna i havet.

    ellem: så minns jag att jag gjorde när vi bodde i Malå; när vi (jag) ändå tände ljuset på pappas grav, så gjorde man likadant på några av dom som fanns intill och som såg helt orörda ut.

    SvaraRadera
  4. Jag tänker att det är inte var man tänder ett ljus utan att man gör det. Vi brukar tända ett ljus om vi är på besök i någon kyrka på någon resa. Tända ett litet ljus bland en massa andra känns fint.

    SvaraRadera
  5. Turtlan: ja, just så! Ibland tänder jag inte ens ett ljus .., för tända ljus har vi överallt här hemma. Men jag tänker på den som inte längre finns.

    SvaraRadera