På Facebook ....
... har jag blivit "utmanad" att under sju dagar lägga ut en bild per dag av omslaget till någon bok man verkligen tycker är nånting utöver det vanliga. En bok man älskar, står det. Man får inte skriva någon kommentar om boken och det kan ju vem som helst som läser h ä r begripa, att då blir det svårt för mig. Kanske är tanken att man ska väcka nyfikenhet för det icke-beskrivna-boktipset?
Problemet för mig (problem och problem ...) är att jag aldrig - eller sällan - har kvar själva omslaget. Eftersom jag alltid ligger och läser (om jag inte sitter på ett tåg) halkar omslaget ofta ner .., kasar liksom och då tar jag av det och sen är det borta.
Dagens Elisabet-tips, det är i alla fall den här underbara boken och nu tänker jag berätta varför.
Boken handlar marsvinet Herr Muffin som får ont i magen och blir svårt sjuk.
V ä l d i g t svårt sjuk.
Och så tänker han på sitt liv .., så där hur bra han har haft det.
Han tänker på sin fru Victoria som inte längre är i livet och han önskar att han hade varit mjuk och inte tjock (vem tänker inte på det!) och tänk, om han hade kunnat klättra uppför ett träd!
Sånt.
Och precis som när vi bloggvänner har berättat om det som gjort oss glada och tacksamma, så tänker Herr Muffin likadant. Hur många gurkor han ätit i sitt liv och allt gott gräs och post som han har fått! Ja, men det är ju precis så jag tänker! Alla goda mackor och goda middagar man bjudits på och alla brev som kommit och gjort hjärtat glatt!
Den här boken - som jag köpte när Anders var liten - kom jag verkligen att ÄLSKA.
Så ömsint den är! Och så fin text och så mjuka bilder och man förstår verkligen hur ledsamt det är för Herr Muffin. Av boktiteln förstår man ju hur det kommer att sluta och jag som tycker att det är intressant att läsa dödsannonser, ja, jag är helnöjd när jag kommer till sista sidan.
Och titta på Herr Muffin där han ligger i sängen .., titta hur genialiskt Anna-Clara Tidholm har fångat den där tröttheten!
Jaa .., sen vankas begravning och Herr Muffin görs i ordning och läggs i en liten kartong med "mjuk och vacker i mossa i botten".
Och begravning förstås.
För kanske tjugo år sedan gav jag den här boken till en liten kille på fyra, fem år kanske - jag minns inte riktigt hur gammal han var - och föräldrarna blev i det närmast chockade. Ja, men hur kunde jag? En sån hemsk bok!!! En bok om döden!
Det blev liksom helt fel.
Så olika kan man se det.
Och fortfarande ä l s k a r jag den här boken!
Tack Anna-Clara Tidholm för dina ljuvliga bilder och tack Ulf Nilsson för texten!
Och nu har jag tagit igen det här med att man inte får kommentera boken - jag gör det här i stället -.
Så himla viktigt att kunna prata om döden. Den finns ju där även om man inte pratar om den.
SvaraRaderaHedgrenskan
Hedgrenskan: ja, det tycker jag med. Det är ju det enda vi verkligen vet att vi ska vara med om.
SvaraRadera