Samma fönster varje lucia .., år efter år!
Jag älskar det.
Det var då, i ensamseglarlivet när jag bodde i lilla ettan och Emma hade sovit över hos mormor.
Själv hade jag just handlat färska frallor till frukost och kanske en milanokaka - salig i åminnelse - (den ser annorlunda ut numera) och där stod Emma och tog emot när jag var på väg in.
Och ett tänt ljus! Hur vågade jag ...?
Jättefin bild! Jag kan känna glädjen i att se sitt barnbarn står där och le och man har en påse med godsaker i handen. Lycka!
SvaraRaderaEvas blogg: p r e c i s så var det!
SvaraRadera