Elisabet

Kväller ....

Vilken härlig dag det här blev!
Först jobb från tio till fyra och med arbetskamrater som man bara älskar rakt av!! Johanna - lugn och trygg och världens snällaste - och Philip, lika rar och go han (vill bli filmproducent, hoppas att han fixar det), ja, vi kamperade tillsammans till halv tre, då tackade dom två för sig (hade varit på plats sedan halv åtta, då tillsammans med Jocke) och sen klockan två, då kom två andra raringar, nämligen Hilda och Cornelia Andersson. Ni kanske tror att jag överdriver? Sååå himla trevliga kan väl inte alla vara som man arbetar med? Jo. Just så fina är dom.

Direkt efter jobbet åkte jag hem och släppte ut Harry, sen iväg till Halmstad, hittade den enda lediga p-platsen vid Slottet och kom prick en timme för tidigt till konserten, men det var meningen. Nu fick jag bra plats vid en stor tegelkolonn eller vad man ska kalla det och Sonja kom långt innan konserten skulle börja, så det var bra. Vi satt intill varandra och det blev fullsatt som vanligt.



Nej, jag filmar inte när dom sjunger .., men den här sången var en av dem. Och pv stilig i svart kostym och tjusig i håret. Som avslutning förstås Otto Olssons "Advent" och då brakade som alltid applåderna loss och jag hörde flera säga "men ååååå, vad dom sjunger bra!"

Pv och Sonja körde hem i Sonjas bil och så sammanstrålade vi i Harplinge, där denna alltid så vänliga Sonja tackade för sig och vi svängde förbi affären och köpte en julstjärna och lite mjölk och sen hemåt. Och jag känner mig så glad. Det här att träffa alla möjliga kunder och så kollegorna, det betyder så mycket! Det är som om livet vänt åter! Eller glädjen.