Elisabet

Olika liv ...

Bilden togs idag.
Man kan tro att jag står på eller vid ett berg, men det är egentligen bara en vanlig sten.
Jag står på marken intill och tänker att det kanske är så här pv känner det just ikväll.

Just nu lever vi lite olika liv, pv och jag själv.
Jag går här hemma och filurar, går på långa promenader med Harry, fotograferar mycket, skriver mejl och pratar med min syster i Skåne som har en livs levande råtta i huset och han som kom sist av barnen ringer på väg till eller ifrån nånting och så tittar jag på Morgonstudion och har tända ljus och tänker att senare ikväll blir det såväl Europapodd som USA-podd.
Det är en tillvaro som är mer än underbar, även om jag ibland känner en viss tristess.

Pv stiger upp klockan fem om morgnarna.
En timme senare ger han sig av på cykel .., det är 25 km kanske till jobbet och mörkret är kompakt.
Dagarna är fyllda av lektioner, han tjänstgör nittio procent på fyra dagar.
Ibland, på helgerna, rättar han prov. Naturkunskap och matte.
Då sitter han här vid bordet; rättade prov läggs i en hög för sig och ibland går han ifrån och gör annat .., kollar sporten på datorn eller går och eldar eller vad som helst.

När det är onsdagkväll och det har varit ett långt möte efter det ordinarie arbetets slut, är han rejält trött när han väl kommer hem. Vi äter middag som jag har lagat (känner mig lite som en hemmafru, en inte helt oangenäm känsla) och hamnar sedan i soffan Ektorp tillsammans med Harry.
Vi tittar på ett ömsint program om den nyligen bortgångna Marie Fredriksson och alldeles tysta är vi .., jag googlar lite och ser att hon är mamma till två barn. Vilken kamp hon har utkämpat.
Pv är trött. Säger att han nog måste gå och lägga sig.
Sen pratar vi lite om nästa höst, hur det då kan bli, för han har redan lovat att arbeta lika mycket under vårterminen. Kanske slutar han helt då, han blir ju sextiofem den första september.
I morgon är sista arbetspasset för den här veckan, för hans del.

Själv ska jag hoppa in extra på jobbet och bjuda kunder på glögg och pepparkakor på fredag; ja, efter att eleverna i byskolan har lussat i affären. På lördag tänker vi åka söderut till Skåne och hämta pläden och kanske titta in hos lillkillen, han med åtta tänder och som idag har träffat en hund - en hund - som hela tiden ville bekanta sig med den där lille krabaten.
På söndagkväll eller eftermiddag kommer friherrinnan och hennes väninna från Västmanland hit på middag.

Idag när vi hade gått johanssonrundan, harry och jag, passerade jag Fabrikör Johanssons enorma hus och för första gången upptäcker jag att någon faktiskt  b o r   i huset. Jo, det har vi vetat, men det har inte synts. Inte så här. Och om man tittar på bilden ser inte huset speciellt stort ut, men det ÄR det; det är jättestort! Vid infarten är där elektriska grindar och där är rejält med larmanordningar.

Från början var jag så upprörd över det här bygget som inte alls - inte det minsta - stämmer in med övrig bebyggelse i närheten. Nu har jag vant mig. Och jag är glad att man inte gjorde nån superelegant trädgård med snörräta rader, nej, hela framsidan är lite vildvuxen och sommartid vimlar det av fjärilar bland ljung och kryddväxter!
Och taket är ett bra landmärke för människor ute till havs.

Så var det idag.
Punkt.