Elisabet

November 2019 ....
en summering

I början av november får jag den här bilden av Eva i Tyresö.
Se, där går hennes älskade farfar Axel som bär på ett ok (alla korsords två-rutorsord!) och där är en liten Eva med rosett i håret och en docka i famnen. Sååå mycket gott som Eva har berättat om denne hennes farfar! Och jag tänker ibland på hur det skulle ha varit om man själv fått uppleva sina farföräldrar och inte minst sin morfar.

Det har blivit färre iskalla bad än vanligt det här året, men här är i alla fall ett av dem och då tillsammans med friherrinnan och Shejken.

I november stundar Brexit-val i Storbritannien och i P1 lämnar SR:s utrikeskorrespondent Daniel Alling en tre minuter och arton sekunder kort rapport från staden Workington. Denne herr Alling är prästson från Halland och jag tycker att han har såå intressanta reportage och han är dessutom flitig deltagare i Europapodden.

I november blir Harry sjuk. Äter inte. Orkar ingenting.
Det blir till att besöka Hallands djursjukhus i Slöinge där han får dropp och som genom ett trollslag blir han pigg och kry.

Uppiggningshälsning kommer från Lill-Karin i Tyresö.

Några dagar innan jag ska opereras kommer äldsta dottern på överraskningsbesök.
Med sig har hon Charlie och tänk, det blir inte minsta lilla knorr mellan honom och Harry!
Stor lycka.

Kanske är vi som läser på min blogg tämligen till åren komna, ty vi är många som uppsöker sjukhus eller olika väntrum det här året. En av oss är Monet som har fångat tavlan i väntrummet där hon just då sitter. Jag förmodar att det är på Norrtälje sjukhus. Så vilsamt foto!

Tidigt på morgonen den 13:e november är det min tur; då är jag på plats på Halmstad lasarett.
Det är då jag ska operera mitt bröst och få veta vad som egentligen gömmer sig där inne.
Jag har opererats flera gånger, men aldrig i hela mitt liv blivit så fint och respektfullt bemött, ja, som den här gången. På egen begäran slipper jag allt vad morfin heter och mår som en prinsessa precis hela tiden! Så mycket vänlighet!! Det här är utsikten från salen vid åtta, halv nio på morgonen.

Samma eftermiddag, när pv hämtar mig från sjukhuset, ringer jag till friherrinnan och får en ren chock: det visar sig att Shejken har dött samma dag! Stor sorg förstås, men friherrinnan är ändå samlad och säger att hon på något vis har varit inställd på att så här kan det bli .., Shejken var ju ingen ungdom direkt. Bilden har några år på nacken. Nu är dom båda hundarna saligen hädangångna.

Någon dag efter operationen sätter jag mig vid datorn och skickar ett postens vykort (med det här motivet) till den fullkomligt underbara personalen på sjukhuset! Det är till den unge läkaren som bedövade så bra och förklarade och visade .., det är till anestesisköterskan som var som en ängel .., och det är också till kunden som visade sig arbeta på operation och hälsade så glatt när jag kom in i rummet som flööödade av ljus .,och det är - inte att förglömma - till den äldsta läkaren Olga (från Ryssland ursprungligen) som bistod vid bedövningen .., ja, allesammans får dom ett från hjärtat varmt tack! Fortfarande blir jag alldeles lycklig inombords när jag tänker på den sjukhusvistelsen. Och jag kände mig så  s t a r k!

Och i november besöker vi Skåne och där är en liten kille i sin morfars famn.
Så underbart roligt det är med eftersläntrare ..., detta att få barnbarn när dom två andra är tjugotvå och tjugo år gamla!

Någon vecka efter operationen kommer ett brev med posten.
Jag sprättar upp kuvertet redan nere vid postlådan och på väg uppför backen läser jag och känner mig  t o t a l t  tom invärtes. Det är som när sista slurpen i badvattnet rinner ut och allt jag upplever är en oändlig trötthet. Jag borde ju hoppa och jubla, men nej. Det är bara tomt.
Nu vet jag: det är som om jag hade legat i tvättmaskinen och under en längre tid centrifugerats på högsta varvtalet och så - tjopp - öppnas luckan helt plötsligt och man flyger ut på golvet.
Precis så.

När den värsta tomheten lagt sig lite, kokar jag potatis, - och linssoppa.

Och via Bokbörsen beställer jag en bok om konstnären Sven Ljungberg (från Ljungby).
Blir glad.
Sakta förbyts tomheten i tacksamhet och glädje.
Det blir vardag igen.

Någon av de sista dagarna i november, ja, då får Hilda och Patrik tillträde till det hus dom har köpt. Det ligger ganska centralt i Halmstad och från sängkammarfönstret skymtar havet.
Ett nytt liv - en ny tillvaro - tar sin början för dem.
Och det får bli novemberfönstret.
Ja, så var november månad 2019.