Och så ...
... blev det tre timmars jobb, från fem till åtta.
Jättetrevligt!
Glada, goa arbetskamrater .., Emma som tog jättekön med postärenden och jag själv kassan (men nu kan jag det här med Schenker och DHL och hur det fungerar, det är faktiskt enklare än Postnord) och rara kunder och, ja, det var kul.
Kom hem till pv och en glad Harry.
Nåja, pv var också glad.
Tittade på Aktuellt som ikväll handlade väldigt mycket om pojkgäng som rånar andra ungdomar.
Förnedrar, hotar, misshandlar och ibland urinerar i offrets mun.
Efteråt kände jag sån ilska och frustration så jag nästan skrek rakt ut i köket!!
Jag blir helt enkelt deprimerad.
H u r ska samhället - vi människor - få nån ordning på detta?
Var börjar vi?
Tack hedgrenskan för pratutbytet om det här ikväll, om än med bokstäver.
Det är ju så att vi de senaste 40 åren, minst, fått en glidning i referensramarna vad gäller våld. Gissa vad det beror på!
SvaraRaderaBert Bodin: det tror jag säkert spelar in .., men inte enbart. Det är ju inga fyrtioåringar direkt som gör sånt här. Men jag är bergsäker på att det spelar in. Självklart. Och jag skulle säga dom senaste .., 25 åren, inte 40.
SvaraRadera