Elisabet

"Se upp för damerna!"

I lördags, precis till Alla Hjärtans Dag, kom ett filmtips från Monet. Så här skriver hon:

"Kanske känner du igen dig från ensamseglarlivet? Om du inte sett den, gör det. En underbar liten film. På franska dessutom.
Monica"

Först av allt: filmen var helt ljuvlig!! Det är en schweizisk dokumentär och den finns på Kunskapskanalen, tillgänglig till och med nyårsafton nästa år. 

Programförklaringen lyder som följer: 
"De är singlar, änkor eller frånskilda. Fem kvinnor över 60 år som har ett liv bakom sig, men också ett nytt framför sig. En fyller sin tid med aktiviteter, en övervinner sina rädslor, en annan återhämtar sig från förlusten av sin man, andra hittar näring i naturen. Och kärlek? De tror fortfarande på det, naturligtvis. Det är aldrig för sent att drömma."

Om jag kände igen mig?
Nej, egentligen inte. Dels var jag tio år yngre när jag seglade iväg på det där okända havet och det kanske spelade in lite .., och särskilt efter brytningen med helsingborgaren och när jag sen fått tillbaka pElle - katten - då stortrivdes jag med mitt liv i lilla lägenheten. 
Då bestämde jag mig för att sluta leta. Jag kände mig så stark och trodde inte att livet nödvändigtvis skulle bli så mycket bättre med en man vid min sida.

Att befinna sig på en dejtingsida, det var (är nog ännu) som att bli utsatt för ständig bedömning. 
Frågor som "vad har du för storlek på bysten?" (till en av männen skrev jag att mitt bystmått förvandlats till ett längdmått" och han tackade snabbt för sig ...) och "kan vi inte träffas på hotell och ...?" eller önskemål om sexchatt (nätack) var hur vanligt som helst och till slut fick jag nästan avsmak för dessa män och valde då att hoppa av sidan.

Men där fanns rara och fina herrar också. 
En av dem var den där pensionatsvärden.

Ja, man får väl helt enkelt använda sunt förnuft och inte ha för stora förhoppningar. Dessutom är jag ju inte särskilt romantiskt lagd och drog dom på för mycket, då tappade åtminstone jag sugen. 
Humor och självdistans stod i alla fall för mig, högt i kurs. 
Sen hade många män den egenskapen att dom ansåg sig vara Guds gåva till mänskligheten. Det var liksom ingen hejd på deras goda egenskaper.

Och filmen?
Ja, den är sååå bra. Och lite sorgligt ömsint. Där är kvinnan som vill klara av höga höjder och utsätter sig för just detta - enbart för att en man som hon fann attraktiv - tyckte om att åka skidor (förmodligen utförsåkning) och man ser hur hon kämpar och kämpar. 

Bilden: Karine Sudan. Filmklippare och manusförfattare.

Men rent ut bedrövligt av Kunskapskanalen att inte skriva ut vem som gjort filmen!! 
Att Joseph Arredy stod för fotot .., att Karine Sudan hade klippt dokumentären .., att Nicolas Rabaeus skapat originalmusiken .., det fick vi veta, men inte så mycket mera. 

Stort tack Monet för tipset! Den filmen gjorde min kväll!