Det är minsann fler än en av er som kommenterar som ibland skriver och då för sitt liv inte kan förstå hur någon människa - helt frivilligt - kan utsätta sig för detta att åka skidor i nio mil.
Själv tycker jag att det är hur logiskt som helst.
Tänk, vilken glädje det måste vara att först träna och därefter känna att "jo, jag ska fixa det här!" och så gör man det verkligen!
Ja, jag är så imponerad av den sisu och järnvilja som många av skidåkarna besitter.
Men det här gäller ju inte enbart vasaloppsmänniskorna.
Lika imponerad är jag av alla andra som ger sig sjutton på att klara nånting och verkligen gör det .., kanske studerar hårt och länge trots att det tar emot .., eller människor som gör sånt som dom egentligen inte har mod till, men ändå fixar det!
Sånt.
Jag tillhör inte den sorten.
Det modigaste jag har gjort var nog att välja att hissa segel och ge mig ut på okänt hav ., att lämna ett hus för en liten lägenhet på 31 kvm och många år senare, att våga säga upp mig från ett fast arbete och flytta till en smålänning i Halland.
Hur som haver .., till er som nu funderat om det är så klokt det här att valla skidorna och ge sig iväg från Sälen till Mora, här kommer en länk till er.
Och tack till min systerdotter Rita .., det var hon som skickade den till mig!
// Bilderna visar AP och pv när dom klarat Nattvasan och nu är dom på väg till After Ski, ja, vi andra var också med. Vilken glädje!
Jag tycker att du har vågat när du flyttade till det gula huset och lämnade en stad som du älskade.
SvaraRaderaJag skulle aldrig kunna åka vasaloppet men satt och funderade över vad jag har vågat i mitt liv. Att börja föreläsa var ett stort steg att ta, minns första gången jag stod på en scen och pratade för över 100 människor, det var pirrigt men det gick. Efter det klivet var jag sällan nervös inför mina framträdanden. Numera skulle jag nog tycka det var jobbigt.
Evas blogg: jo, mod är inte alltid att åka skidor i nio mil .,-)
SvaraRaderaMan kan vara stark på olika sätt. Vad föreläste du om?