Elisabet

Lördag ....

Vaknar som alltid alldeles för tidigt (det finns ju egentligen ingen anledning att vakna eller stiga upp så tidigt, ja, om man nu inte vill ta tillvara på livet på det sättet) och eftersom ljuset flödar in i sängkammaren (använder aldrig rullgardiner eller drar för gardinerna, älskar att följa med dagsljuset!) så tar jag harry och går på morgonpromenad.

Genar över Ecke och Britts tomt (ja, jag får) och går in via grinden där Nelly en gång fastnade mellan spjälorna, vilket får mig att smajla bara vid tanken på hur hon stod där och tycktes så förvånad över sin belägenhet.

Om ni bara kunde ana vilken fågelserenad det var här vid bäcken!
Och längst uppe i en björk, nere vid vår infart/uppfart, där satt en köttbullelik liten pippi och sjöng för glatta livet. Å, du lilla älskade Gärdsmyg .., så jag tycker om dig!

Muren mellan Eckes tomt och ja .., är det reservatet, tro?

Gammalt tegel ligger tämligen prydligt uppsamlat av byggjobbarna.

Mot husväggen .., en av cyklarna med reparationslåda vid pakethållaren.

Sist av allt sonens bidrag till temat "Huvudlös".
En mormor med ett älskat litet barnbarn som spretar med stortån.

"Men det var det värsta vilket krokigt pekfinger jag har!" utbrast hon som är mormor farmor.

Nej, vackra händer har jag sannerligen inte begåvats med, men det får man leva med.
Det kanske inte är underligt att jag är så fascinerad av andra människors händer? 

Så kan det vara.