måndag 2 mars 2020

Ny vecka, ny giv ....


Och man vaknar till en fin morgon!
På promenaden med harry vid halv sju, kvittrar fåglarna som vore dom nästan rusiga av glädje!
Kan det ha varit rödhaken som sjöng så vackert ...?

Igår på harryrundan, tog jag det som pv kallar för Margret-Inger-rundan.
Det kan vara Inger-Margret-rundan också, beroende åt vilket håll man går :)

Den rundan löper bakom vårt hus (jag har fortfarande sååå svårt att skriva "vårt hus", men det blir ju ännu fånigare att skriva bakom "pv:s hus") och när nästan hela rundan är klar, då kan man vika av från vägen och gå längs en liten stig. Där brukar skolbarnen som bor i Stora Hus gena på väg hem från plugget.

Pilarna visar lite mera exakt vad som är vad.
Den blå pilen är fabrikör Johanssons jättehus med koppartak.
Den gula är Britt och Eckes lillstuga som nu byggs ut med en tredjedel.
Vid den gröna pilen bor ett par i trettiofemårsåldern kanske och dom bygger nåt otroligt .., först huset, därefter en stor spaavdelning samt pool och dom har en tomt som är sååå genomtänkt, med flera "rum" i trädgården!
Vid rosa pilen skymtar man det vi brukar för Polska Ambassaden, men alla männen som tidigare bodde där (och arbetade på ägarens slakteri) är nu försvunna, kanske har dom återvänt till hemlandet och huset, som är stort och rymligt, står nu tomt.
Längst till höger med rött tegeltak, ja, där inne sitter jag och skriver just nu och t.v. så är det förstås grannens hus med två tillhörande friggebodar och en garagelänga.


Går man lite söderut .., några hundra meter max, stupar åsen eller det lilla berget brant ner.
Jag vågade inte gå längst ut, ifall att det skulle vara halt, för ramlar man är det väl för evigt godnatt.


Mera?
Körde in till stan igåreftermiddag och tittade på den här filmen, som såå många pratat såå gott om.
Jo, den var bra, särskilt den andra hälften .., i den första halvan tyckte jag att karaktärerna var så svartvita och nej, det kändes bara fånigt. Intill mig satt andra människor och gapskrattade åt pruttar och ... ja, jag tänkte att det är väl mig det är fel på, jag är väl i total avsaknad av humor?

Andra hälften däremot, där tyckte jag att det mesta föll på plats.
Rolf Lassgård visade sig vara suverän i sin rolltolkning, liksom Nour El-Refai (sååå bra!) och inte minst Lassgårds prästkollega, spelad av Ralph Carlsson. Bra tyckte jag också att Kajsa Ernst var (hade rollen som chefredaktör).


Kom hem vid åttatiden och skänkte en vänlighetens tanke till pv som - innan han gav sig iväg till Sälen - hade fyllt vedkorgen till bristningsgränsen! Satte genast igång med en brasa.


Pv, ja.
Det visade sig bli ett slitsamt Vasalopp utan några spår att åka i och från att ifjol ha åkt in på lite mer än sju timmar, blev det två timmar långsammare i år .Oj, så trött och sliten han lät när jag efter bion fick fatt i honom! Nåja, jag är ändå så imponerad av alla åkares pannben och jag förstår mer än väl glädjen i att klara uppsatta mål! Idag på förmiddagen ska medaljer och diplom hämtas ut och då är nog tröttheten som bortblåst. (I sju mil hade han dessutom åkt utan truga!)


I vanliga fall är det pv som tar kvällsrundan med harry, då jag helt enkelt har så urdåligt mörkerseende och här finns bara ett gatlyse som hjälper i mörkret.
Tog med mig ficklampan, men gick inte ända ner mot havet .., tog en bild mot himlen och detta blev resultatet. Undrar vad just vad detta är?

Nu är det måndag.
Ikväll filmdags igen .. "Porträtt av en kvinna i brand", två timmar lång ., det blir mastigt med min knuta i skuldran som pinvärker när jag sitter länge. Ja, ja. Vi får se.

Fint väder är det i alla fall.

7 kommentarer:


  1. Det ska bli så spännande att läsa vad du tycker om "Porträtt av en kvinna i brand"!
    Stella i Italien

    SvaraRadera
  2. Stella i Italien: men jag missar den! Ska nämligen hämta pv vid bussen med all hans utrustning!

    SvaraRadera

  3. Åh så synd! Men en Vasaloppsåkare går definitivt före en film!
    Stella

    SvaraRadera
  4. Stella: du har alltså sett filmen? Eller läst boken? Vad tyckte du?

    SvaraRadera
  5. Ja, jag har sett filmen. En estetisk njutning, underbart foto, interiörer och färger, intressant musik/ljud, strålande skådespelare... men den lämnade mig oberörd.Den kändes alltför artificiell, kyligt intellektuell (har svårt att hitta rätt uttryck).

    SvaraRadera
  6. Lyckades inte skriva färdigt. Medan jag såg filmen satt jag och väntade på att dras in i historien och blev besviken när det inte skedde. Men jag skulle ändå säga: se den! Den är så speciell att den är värd att ses. Stella i Italien

    SvaraRadera
  7. Stella i Italien: TACK som delade med dig!! ❤️ Hoppas att du/ni klarar er från Coronaviruset! Du får mer än gärna berätta hur det är/påverkar där du bor!

    SvaraRadera