onsdag 8 april 2020

En tisdag i bilder ...


Dagen kan gå under benämning: storröjning!
Nu var det kallvindan uppe till höger som fick sig en omgång.
Här står det som var Hildas kläder från tjugofem-trettio år tillbaka, plus en hel drös med de allra ljuvligaste barnböcker - dom flesta kände jag igen - och jag blev så varm i hjärtat!


Max-böckerna, till exempel.
Det enda var att jag hade svårt att läsa baby-språket, så där hittade jag på egna meningar.


Att tömma en krypvinda (pv:s benämning) är knepigt och då, om nån gång, är det  en klar fördel att inte vara så storvuxen! Det heter inte krypvinda för skojsskull. 
Så här såg det ut efteråt!


Flera rullar med gamla sjökort låg prydligt ihoprullade bland annat som sparats.


Det här var förstås lååååångt före min tid.
Så blir det ju när man träffas långt senare i livet.
En seglade och seglade och seglade. Bland annat i Kroatien.
En annan  åkte på bilsemestrar till södra Spanien och Frankrike och tog flyget till Australien och Argentina och ett otal gånger till Grekland.
Helt olika liv.


Och en pluggade i Lund och Uppsala, körde buss och blev lärare.
En fick barn tidigt och började arbeta som kassörska, utbildade sig till vårdbiträde, men fortsatte den fantastiska karriären bakom kassan.
En blev pappa vid trettiotre års ålder - då kom dottern - och någon annan var tvåbarnsmamma vid tjugotvå års ålder och vid trettiotvå kom det tredje barnet.
En blev ensamseglare efter ett par års samvaro, en annan levde i ett äktenskap som varade i tjugosju år och själva förhållandet i trettiofyra.
En hade aldrig haft en egen hund, den andra hade alltid levt med hundar omkring sig.
Båda hade haft katter.


Ja, så kan det vara här i livet.


Och en röstade vänster och den andra höll sig mer i mitten.
En var engagerad i FNL-rörelsen (en liten FNL-knapp hittades igår bland allt smått och gott) och protesterade mot Chiles deltagande i Davis Cup i Båstad - året var 1975 - och den andra hade en man som arbetade som polis just där.
Så helt olika liv!


Men så slogs dom där två samman och den som - tidigare i sitt liv - knappt satt sin fot på en segelbåt, har nu överlevt seglatser till Bohuslän och ner till Ystad.
Den andra övertalade (det gick lätt) till bilsemestrar (senast till Holland) och resor till Skottland, Irland och ett par gånger till London. Och till Grekland.
Nej, den evige seglaren har inte varit svårövertalad.
Det tackar jag för, även om det inte - rent miljömässigt - varit så himla smart.


Ja, så där kan man sitta och fundera över hur tillvaron kan förändra sig.
Nu är det alltså onsdag .., i skrivande stund lyssnar jag till den - i mina ögon - så sympatiska Anders Tegnell och det sägs att Danmark ska lätta på sina corona-restriktioner och allt är annorlunda den här våren.

Imorgon Skärtorsdag.
Inget besök från Stockholm vankas .., ja, om inte grannarna från Täby dyker upp?

Å andra sidan brukar vår tillvaro; frånsett friherrinnan och Sonja, vara rätt så stillsam.
Ni kan förresten stryka orden "rätt så".

En r i k t i g t  fin onsdag tillönskas den som eventuellt tittar in här!

4 kommentarer:

  1. Så kul (och befriande)!

    Vi älskar att röja, slänga och lämna bort.
    Överhuvudtaget gillar vi att genomföra olika projekt tillsammans.
    Bra teamwork helt enkelt.

    (inte alls som när jag växte upp...då såg jag motsatsen)

    Solskenskramar ♥
    Barbro/walkaboutsweden

    SvaraRadera
  2. Men alltså ... Varför etablerade du inte ett muséum?
    😉

    SvaraRadera
  3. Jag har för mig att du också gillar Fredrik Gertten? Här talar han om sin nya film och hur man kan se den. https://sverigesradio.se/artikel/7449136

    SvaraRadera
  4. Barbro: nej, här är det inget bra teamwork när det är röjning; det är mer som lite av ångest för den ene och enbart glädje för den andra ,-)
    Det är varje gång ..., ja, en prövning.

    Bert Bodin: ja, möjligheten har ju onekligen funnits! Men inte utrymmet.

    annannan: Så är det! Tack för tipset!

    SvaraRadera