Elisabet

Måndag ..., annandag påsk.

Den inleds med solsken, men allt eftersom timmarna går, blir det allt mer mulet.
Och vinden tilltar.

När jag i morse kom ner i köket och ställde mig för att ladda kaffebryggaren, gjorde jag som vanligt ., tittade ut över tomten. Jag höll på att svimma!
På den övre delen, den där det alltid är mycket mossa, där såg det ut så här!
Att pv - som tidigare varit ute med Harry och passerat detta på bara några få meters avstånd - inte sett det hela, förvånade mig storligen.

Min första tanke var förstås vildsvin, men så, när jag tittat närmare på tassavtrycken, tyckte jag inte att det såg ut som klövar, mer som en tass. Och själva hålen är strutformade; som om någon satt ett munstycke till en sprits och tryckt ner i mossan. Precis så. Och jag tänkte att vildsvin väl ändå har trynen?

Grävlingar har vi gott om här i Stensjö; kanske för att här finns gott om bergskrevor och hålor.
Härom året hade vi en enveten grävling som prompt tänkt sig att flytta in under vår altan, men den lyckades harry irritera bort. Å, jag tyckte så synd om den, även om jag inte kände mig vidare trakterad av en hel grävlingfamilj i vår absoluta närhet.

Tidigare hade då två döda grävlingar blivit överkörda ute på kustvägen, alldeles vid infarten till Ejdervägen och jag tänkte att kanske var det familjemedlemmar till den som nu ville bo hos oss och jag såg för min inre syn hur den nu var helt utan släkt och sökte sig till nånting tryggt, men inte ens där fick man vara .., en man som kallades pv stod där med en lång träpinne och försökte få den att krypa ut från altanen och Harry morrade. H u r  skulle det kännas för en liten grävling?
Så  u t s t ö t t.

Den som läst här i många år, känner nog till Kerstin i Dalarna.
Igår blev jag intervjuad av hennes systerdotter Sara som läser till personalvetare (tyckte jag mig minnas att det var) på universitetet och nu skulle skriva om människor som trivts med sitt arbete - ett yrke utan akademisk utbildning -.
Kerstin tipsade om mig och jag svarade "ja!"

Ååå, vilket trivsamt samtal det blev! (tyckte alltså jag)!
Det var frågor som handlade om yrkesstolthet ., om man kände att man fick uppskattning av chefer och arbetskamrater och - i mitt fall - även från kunder .., det handlade också om vad man inte ansåg var så bra med jobbet och vice versa .., arbetstider, svårt att få heltidstjänster för den som vill ha det, att det är tungt och slitigt och att man ibland - av kunder - blir behandlad som vore man dum i huvudet. Det gäller särskilt när vi får in ungdomar som ska börja sommarjobba hos oss.
Och jag berättade om att jag ibland önskat att dessa drivna ungdomar, ja, att det på deras namnskyltar skulle stå "Lina, snart färdig läkare", "Hampus, pluggar medicin", "Kalle, går på läkarutbildningen", "Madde och Malin: snart färdiga sjuksköterskor", "Felicia: lärare, Petra: lärare, Annie: meteorolog", ja, ni förstår.

Nu har jag snart arbetat i femtio år i butik och jag har stormtrivts från sekund ett, frånsett ett kaotiskt år på Nilahallen i Malå. Att jag haft bildningskomplex, ja, det berättade jag också, men även att det helt och hållet har försvunnit.

Och en av frågorna gällde hur det kom sig att man blivit kvar i sitt yrke?
Ja, det var ju enkelt att svara på: om man tycker sig ha hamnat rätt och aldrig känner olust att åka till jobbet och kanske inte har några karriärambitioner .., inte bryr sig i yrkets status, eller helt enkelt känner just yrkesstolthet, då blir det ju roligt.

Tack Sara!
Du var en rar intervjumadame!

För övrigt?
Åååå, så mycket piggare jag känner mig idag!
Igår sov jag nästan hela dagen, hela natten och vaknade till en ny värld, så kändes det.

Ska senare idag lyssna till den här podden, avsnitt 80, en intervju med Johan Giesecke.
Mellan varven tänker jag också slänga ett öga på detta ... ., sannerligen långsamhets-tv och inget för den rastlöse. Jag har sällan tålamod att sitta och stirra på det här i timmar, men om jag till exempel låg på sjukhus, kunde det ju vara rätt trevligt att få lite naturkänsla i salen.

Nu lite försenat elvakaffe.
Pv har i någon timmes tid - minst - försökt montera en kontakt till halltrappan, så där så vi får belysning där (det har funnits en tidigare) och jag kan säga att har han aldrig tidigare fått tvätta tungan, så lär han få göra det ikväll. Det har osat hett och mellan varven har strömmen gått.
Och fulorden har varit många.

Ajöken!