Jag undrar var jag då befunnit mig, rent siffermässigt, just nu?
Femton års bloggande allt som allt.
Till en början ett enda litet pytteinlägg bara .., knappt att man vågade trycka på publiceraknappen. Ett av dom första inläggen handlade om naturen söder om Helsingborg; några "backar" som jag inte kommer ihåg namnet på nu.
Nu kom jag på det: Hilleshögs dalar!
Nåväl.
Det var tankeflykt det och det är jag bra på, faktiskt är det en av mina allra bästa grenar.
(Och ja, det är inte så att jag inte begriper att en rubrik ska locka läsare, men det känns som att bjuda på godis för att få kompisar, då hade det varit enklare med siffror bara).
Gårdagen innehöll inte många sensationer.
En resa till Varberg - fem mil norrut - och ändå så annorlunda.
Varberg är bara så vackert.
Och när jag hade parkerat bilen och gick längs Eskilsgatan, hörde jag kyrkklockeklang.
U n d e r b a r t!
Senare på dagen tog jag Harry på promenad och när jag passerade Ecke och Britts gula stuga, sprang Harry iväg som salig .., han hade upptäckt Ecke!
Eftersom deras ene son låter bygga om lillstugan, är det mest kaos ute på gården och det här blir andra sommaren som Ecke och Britt knappt kan vara där dom trivs som bäst.
Och nej, det är inte sonens fel, det är byggfirmans och den firman ska jag i alla fall aldrig i livet anlita.
Och Harry lullade på runt benen på Ecke och så in mot köksingången - jaha ja - han kände förstås att Britt var med och hon kom ut, gåendes rakt mot mig och jag såg att hon hade kram i sikte, så jag hojtade att nää Britt, det är nog ingen bra idé.
Så stod vi där och surrade en bra stund och Ecke ville bjuda på kaffe ..."Britt, visst bjuder vi kaffe ..?" sa han och till slut satt vi där vid husknuten (bilden är gammal) och jag noterade att Ecke tappat i vikt.
"Ja, nu är det illa .., nu ser jag knappt nånting och jag har gått ner sju kilo och har liksom inga muskler kvar .., du förstår, hade jag inte haft Britt, hade jag befunnit mig på ett boende", sa han, denne tidigare så kraftulle ystadpåg som nu är i mitten av de nittio.
Men hjärnan är fullständigt intakt.
Medan Britt fixade kaffe, gick jag upp till oss och hämtade fikabröd och så satt vi där kanske någon timme och Harry kurade i skuggan och vi pratade om allt som hänt den senaste tiden - det kändes som en evighet sedan vi träffades -!
Senare på kvällen,vid sextiden, blev det middag i Skallkrokens hamn.
En nyklippt Sonja anslöt från Harplinge och så satt vi i vindskyddet tillsammans och kalasade på pastasalladen med kycklingfilé i bitar, en massa sallad, pesto, soltorkade tomater, färsk sparris och så bröd förstås och det kändes så bra.
Någon mast har ännu inte - som synes - (båten längst till höger är pv:s) kommit på plats.
Kanske idag. Och som synes är hans båt den enda som ligger med aktern mot bryggan; det är för att det ska bli enklare för Harry (och mig) att komma ombord.
Harry, ja.
Han känner sig numera så hemma i hamnen och han lullar på och hälsar på andra båtägare eller sitter och tittar på hundar som går på andra sidan hamnen eller som här på bilden, bara ligger och tar igen sig. Så trygg han är numera!
Lille, fine Harry.
Nio år fyllda och har "gamlats" sååå mycket på sistone.
Ja, inte klokt vad tiden går. Jag minns också mitt första osäkra blogginlägg som hakke var den första att hitta, du kom dit ganska snart efter. 2005 började jag, mitt i sommaren, jag var totalt uttråkad eftersom Per var sjuk och vi inte kom iväg någonstans och jag knappt vågade lämna honom mer än en kort stund. En alldeles hemsk sommar. Tur att det är så mycket bättre nu.
SvaraRaderaI dag tänker jag ännu mer på hur fort tiden går, det är precis 50 år sedan Per och jag träffades.
Men nu ska vi packa ihop oss och sticka iväg till stugan och premiärövernatta (om det inte blir svinkallt framåt natten...)
Bloggblad: ja, jag tror att jag började i september .., jag var i Helsingborg och jag tror att han var på jobbet och jag var ensam i lägenheten. Satt l ä n g e och väntade innan jag vågade klicka iväg inlägget. Du och Ulrika och jag tror även Rexxie, kom med i början. Man undrar ju hur vi hittade varandra?
SvaraRaderaJag började 2005, och det har nu blivit 11246 inlägg. Det finns uppgift om det på inläggssidan.
SvaraRaderaMen du har väl bytt blogg en gång, så för dig stämmer det väl inte.
Bert Bodin: nej, jag raderade min första blogg - det var nog lite förhastat - men det får gå ändå. Då började vi alltså samma år.
SvaraRadera