Elisabet

Nån slags sammanfattning av en dag ...

Ja, det rullar på.
Trettonde maj .., vips, är vi inne i juni.
Hade tre mejl i inkorgen när jag satte mig vid datorn i morse.
Ett var från vännen I i Dalarna, hon som är en bra bit över nittio och änka sedan flera år tillbaka. .
Så här skriver hon, t.ex.

"På kvällen, då min hjärna inte orkar så mycket, läser jag ett par sidor dagbok i "Ensamheten värst". Det är för mig inte svårt att sätta mig in i hennes (Siris) situation. Din vän Teglund har hållit några ”Tankar för dagen”, som jag nog hört tidigare, men dem hör jag nu i repris på paddan. 
Han levererar mycket tänkvärt, den mannen.
Tidigare har jag väl ”hållit i gång” så mycket jag orkat med gymnastik, föreläsningar av olika slag, kultursoppor ( soppa + teater), konserter m.m.. Då och då har jag åkt ut till Rankhyttan. Där hade Hans jakt, och dit åkte vi och plockade bär och svamp. Trots det kändes det ensamt efter Hans, i synnerhet mornar och kvällar redan före corona. Ensamheten var värst redan då. 
Men nu!!! 
Totalt isolerad. 
Som gamling får jag inte ens åka och handla min mat.

Och min syster, 74 år i november, skriver så här:
Mulet och jättekallt här i dag, bara 13C, så jag fick ta på mig en jacka när jag åkte upp till affären för att handla. Även inne i affären var det jättekallt, så där så jag frös om händerna. Här hemma har jag på värmen för fullt och skall snart fixa lunch och sätta mig i soffan och läsa.

I går eftermiddag var min gräsklippare Rob här och  klippte gräsmattorna och gjorde allmänt fint överallt. Jag är såå glad att jag har honom och denna årstid är det inte mycket för mig att göra utomhus annat än kratta upp löv förstås. Annat är det på våren, då är det ju jämt något att göra."

Det tredje mejlet var från pv och när jag läste det blev jag rent förskräckt. 

Så här löd det: 

"I morse gick det för snabbt på slutet. Glömde ryggsäck, Ipad, telefon och cykelhjälm. Men till jobbet tog jag mig helskinnad.

Du får gärna ta bort Ipad och tfn från sängen, du brukar ju varna för brandfara. Hade ju tänkt köpa vin idag men det får vara till i morgon i stället, vill inte cykla med vinflaskor i plastpåse från bolaget.

Minns inte om jag öppnade solfångarna.

Ja du Marie-Louise, det var nog allt.

Puss."

Jag blev på gränsen till orolig. 

Att han kan glömma plånboken hemma, det händer .., men detta .., att åka iväg utan ryggsäck och cykelhjälm, det har aldrig tidigare hänt! 

Nåväl, han kom hem glad i hågen (vi åt middag i hamnen, jag hade stekt makrill och hade med mig hela rubbet) och nej då, inte hade jag behövt vara orolig .., "vad då, att han skulle ha slagit i huvudet när han ramlade i vattnet ..., nej, nej!" sa han. 

Att han kallar mig Marie-Louise beror förstås på att han ironiserar över sitt dåliga minne. Jag kallar honom för Kurt.

Det är inte bara pv man kan oroa sig för .., den som läser här vet ju vad min största rädsla handlar om: att bli som mamma. 

Med ojämna mellanrum gör jag därför klocktestet. 

Alla rätt, visar pv .., som rättade och gör tummen upp. 

Stor lycka. 

Tänk, den dagen när man inte förstår hur det hela ska gå till. 

Den dagen kommer säkert. 

Jag hoppas att den dröjer.

Nu mot sängen! 

Pv har redan gått i säng .., jag har satt in värmefläkten i växthuset och hört råbocken råma borta vid lagården .. det är becksvart ute och allt känns bra.