Resumé över en torsdag ...
Ja, så blev det, att nästan hela den här dagen har gått åt till båten. Nu gällde det att få masten på plats. För den som kanske inte känner till det, så vilar masten i ett mastskjul tillsammans med alla andra master och nu var det nästan bara vår som inte kommit på plats. Idag skulle det ske.
(Vid den nedre pilen stod jag och vevade och vevade och vevade. Den övre pilen visar bara själva masten).
Masten är mycket högre och väldigt mycket tyngre än den på den gamla båten, så det var ett åbäke att få den på plats. Först lyfts den (jag vevade ...) så den ligger horisontellt i luften, sen vevar någon - det var jag - så att den långsamt, långsamt tippas upp (då det var svårt att få den rätt, fick jag ideligen nya order: "Höj, sänk mera, inte så mycket, höj igen .., försiktigt!") och så stod då pv och en annan båtägare vid namn Lennart och försökte rikta den på plats. Det tog nog två timmar allt som allt, ty det bara strulade och Lennarts sambo eller fru Pernilla, hon höll i tampen så båten inte skulle svänga ut .., och ibland började masten luta oroväckande åt ena (havet) eller andra (mitt håll) hållet och jag var totalt mentalt slut på efteråt.
Det var nog även Pernilla.
När båten började röra sig för mycket, ropade Lennart att hon skulle säkra den med tampen i fören, men hon var ungefär lika duktig på knopar som jag själv och jag såg hur frustrerad hon blev. Å, vilka underbara människor!
När det äntligen var klart .. ,ville jag bara gråta av lättnad!
Vilken anspänning detta var.
Väl på vår båtplats, så skulle seglen på - stagen (linorna som löper från masten och neråt) hade pv redan fäst på därför avsedda ställen (han hade en ritning på hur det såg ut när dom tog ner dem, men den hittade han inte ..., tur att han har gjort detta förut, om än inte på den här båten!)
Förstår ni vilket kaos-virrvarr av staglinor .., det är ju som att sätta upp en väv i en vävstol och jag skulle jag aldrig i mitt liv fixa detta!
Det är ju tur att man känner sig själv och framför allt att pv känner sin sambo.
Förutom detta att masten ska dråsa i havet eller än värre - i backen - så är min största rädsla att harry ska missa när han hoppar ombord eller av båten och ramla i havet.
Man k a n verkligen göra sig illa, det är ju ganska trångt mellan båtarna och stegar och annat är i vägen.
Alltså vänder jag mig bort var gång det är dags för antingen det ena eller det andra, men det gick hur bra som helst och nu har pv lovat att göra nån slags landgång - typ, ungefär som man har i hönshus med tvärgående ribbor - så blir det åtskilligt enklare för Harry. Själv krånglar jag mig på även om det sannerligen inte är den graciösa varianten.
På båten intill oss (bilden) huserar ett par i fyrtioårsåldern och dom köpte sin jättefina båt i fjol, lade nytt teakdäck (dyrt, dyrt, dyrt) och är inte särskilt vana seglare. I tre år inalles har dom testat detta.
Båten heter Alina och där fick dom med hela familjens initialer, egna och bonusbarnens.
Ytterligare ett snäpp bort satt ett par i åttioårsåldern och nästan alltid när vi är i hamnen, är även dom där. Den mannen hade fått ett hjärtstopp härom året (inte på båten dock) och blivit räddad av två ungdomar som gjorde HLR på honom och tack vare detta (han minns absolut noll och intet av det hela!) så kom han till liv igen.
Jag frågade om det inte kändes oroligt att ge sig ut till havs, när man varit med om nåt sånt? "Inte alls! Man m å s t e ju våga leva!" sa mannen som en gång varit militär.
Och looog.
Jaha, på det viset.
Nu är vi hemma och är totalt möra, såväl fysiskt (pv) som jag själv (mentalt och fysiskt). Harry har däckat och är väl halvt medvetslös.
På den mindre båten, som var betydligt knepigare att gå på längs sidan, rörde Harry sig obehindrat .., men konstigt nog är det som att det är svårare för honom nu. Ja, han är ju äldre också. Och rodret, (svansen) är ju nästan helt borta.
Så här låg han i alla fall och sov en stor del av tiden.
Älskade, älskade Harry!
På väg hem såg det ut så här.
Såååå vackert!
Nu ska jag gå i säng och titta på play .., jag har svårt att välja .. , Falsk identitet eller Normala människor.
(Har sedan vi kom hem satt en deg på jäsning över natten .., det ska bli baguetter till frukosten, samt vattnat i växthuset och i rabatterna och diskat undan.
Det har varit rejält varmt idag och lär ska bli fint även i morgon).
Hej Elisabeth så vansinnigt roligt att läsa din blogg, blir så uppmuntrad av att läsa dina vardaglig inlägg. Du är så duktig att uttrycka vad du känner och upplever. Blev också varm i hjärtat av foto på syster Ann-Gred. Tack än en gång.
SvaraRaderaHej Elisabeth så vansinnigt roligt att läsa din blogg, blir så uppmuntrad av att läsa dina vardaglig inlägg. Du är så duktig att uttrycka vad du känner och upplever. Blev också varm i hjärtat av foto på syster Ann-Gred. Tack än en gång.
SvaraRadera