Bert i Luleå berättar ....
Fikarast har vi haft på alla mina arbetsplatser. I min bransch jobbade man ju i lag, och hade en del gemensamma kunder. Det var väldigt värdefullt att ta en fika med halva truppen två gånger per dag, för att bli uppdaterad. Det gällde förstås inte, om det var exceptionella händelser i omvärlden, som ställde till det.
Jag har jobbat som chef i omgångar och då uppmanade jag medarbetarna att ta rast. Man har ju rätt till fem minuter per arbetad timme, så man kunde ta 20 minuter på för- och eftermiddagen. På mitt senaste jobb gjorde jag samma sak, som personalansvarig och kunde förankra det hos VD. Kollegerna mådde bättre, efter fikat. Jobbet blev förmodligen lättare, för så småningom flöt det på automatiskt enligt den rutinen.
Fikaraster är inte att leka med. :-)
Hej svejs!
Bert
Elisabet skriver: Bert, i din uppväxt, hur var det med kaffepauser hemma då?
Om du med min uppväxt menar fikapauser hemma, så förekom de med tidtabellsenlig (bättre än SJ:s) precision. Elvakaffe kl 11 och eftermiddagsfika halv tre. Sedan blev det emellanåt en fikastund vid 16-tiden också, då min morbror Jean, som var byggnadssnickare tittade förbi. Han slutade sitt jobb rätt tidigt på dagarna. Men då fick han mest uppvärmt kokkaffe. Det skämtades rätt ofta om det.
SvaraRadera- Nähä, inget nykokt inte.
Jag har ju tidigare beskrivit ingående hur jag haft det under mina yrkesår och under uppväxten. Bara under korta perioder har jag varit med om schemalagda kaffepauser (och naturligtvis säkert lagligt åstadkomna sådana fast jag har aldrig varit medveten om det). Jag har ofta arbetat i projektteam men vi har då haft renodlade arbetsmöten då var och kan har tagit med sig en kopp kaffe in i konferensrum eller möteslokal. Vid kundbesök tillägg av en kanelbulle.
SvaraRaderaJag har varit anställd av amerikanska och svenska privata företag och som jag beskrev det - det är en helt annan företagskultur där lunch har varit umgängessättet och privat samvaro mellan arbetskamrater efter jobbet varit det som gällt. På jobbet har jobbet gällt, inte pauser. Inga värderingar i det, det är olika sätt att arbeta helt enkelt.
I min familj har det aldrig funnits kaffepauser. Fika sa man aldrig. Kaffe kunde man bjuda gäster på, till vardags drack mina föräldrar kaffe på morgonen och efter middagen för sig själva i vardagsrummet, pappa med cigarrett eller pipa och dagstidningen och ibland ett litet glas whisky eller conjac, mamma kunde ibland göra honom sällskap men det var deras stund att koppla av efter jobb och hemmafrutillvaron. Vi barn fick hålla oss tysta och undan. När sedan tv gjorde sitt intåg dracks kaffet till nyheterna men vi barn ansågs alltid för unga för att inta den drycken.
Hos oss dricks inte kaffe. Mannen en kopp till frukost, sen inte mer. Kaffe efter maten på restaurang eller när vi har gäster. Alltid bryggt, antingen Zoegas sen skånetiden eller Arvid Nordquist eftersom jag arbetat där. Kokkaffe har jag druckit nån gång i livet och gör aldriga om det:-)
Bert Bodin: å, kokkaffe! Det hade vi ju alltid hemma och även den första tiden i Sthlm. Nu tycker jag att brygg är mycket godare :)
SvaraRaderaJa det är ju en konst att få till gott kokkaffe.
RaderaBert Bodin: ja, jag vet .., hur man skulle det koka upp lite först .., jo, det var ju en hel vetenskap. Och pappa som hade sotig skogspanna som hölls över elden och själva det malda kaffet i en läderpåse och hur han kupade handen och måttade. Många fina minnen det.
SvaraRaderaMinns inte så mycket om kaffevanor i min barndom, mer än att det ibland dracks förmiddagskaffe vid 10-11 tiden. Hos farmor och farfar dracks ”afta-kaffe” vid halv fyra-fyratiden. ellem
SvaraRadera