Elisabet

Fortfarande dag 18 ....
Och söndag.

Så blev vi alltså kvar ännu en dag i Malmö och tack och lov för det, då fick man träffa sonen med familj! Vi blev nämligen bjudna  på fläskpannkaka, vilket väl får anses vara hans paradgren, lägg därtill hjortronsylt och kall mjölk, ack, vilken lycka! Kring matbordet satt även Majas rara föräldrar och det blev en sån härlig kväll, med så mycket glädje!

Minstingen fick av sin farmor lära sig hur Strandskatan ser ut och låter .., jominsann, det ska nog ordna sig det där och han som är morfar kröp omkring på alla fyra (ett knorrande högerknä till trots) och låtsades jaga den lille .., ja, jag var så varm i hjärtat över all kärlek som singlade omkring i rummet.

Det här med familjeliv och närhet till barn och barnbarn, har jag (vi) aldrig varit bortskämda med. Hemma i Malå blir det för dom allra flesta ungdomar gymnasiestudier i Lycksele - nio mil bort - och då blir det till att bo på elevhem eller hyra rum/lägenhet och komma hem på helgerna.

När studenten är avklarad försvinner dom flesta - oftast flickorna - söderut, eller flyttar kanske till Umeå för studier på universitetet. .
Båda våra döttrar återvände till Stockholm (den ena efter en sejour i Malmö och Ystad, plus studier i Umeå) och sonen bor ju här i Malmö.
Så kallad vardagskontakt har aldrig någonsin varit en realitet.
Antingen har det varit nittio mil till dem, eller som nu .., kring femtiofem mil och till Malmö är det sexton mil.
Att då ...., två kvällar på raken få äta middag tillsammans, det känns som en enda stor present!

För övrigt?

Tappade idag min favoritpenna alla kategorier!

Den hade använts till att sätta samman semesterdagarna i någorlunda ordning och reda och som jag har letat! Nej, den är borta!

Nu mot sängen!
Tack till er som rättar när jag skriver fel datum eller när annat blir fel. Om inte annat blir man glad att se att även den som aldrig annars kommenterar, ja,  faktiskt vandrar omkring här bland bokstäverna!