Elisabet

Kväller dag 20 ....

Mölle hamn.
Tisdagkväll.

Nej, till Torekov kom vi inte, men väl till Mölle. Vi hade drömsegling de första tre timmarna - bäst på hela resan! - men därefter dök mörka moln upp i väster och så kom regnet! Då valde vi att gå in i Vikens hamn (norr om Helsingborg) och vi lyckades hitta en ledig plats och tilläggningen gick bra.
Strax efteråt kom ett danskt par med sin segelbåt och pv sprang ut för att hjälpa dem lägga till, ja, det var mer som strömhopp med båtar som ville ta skydd!

Danskarna var från Rungsted norr om Köpenhamn och det tog en stund innan jag fick ihop det. Ja, just ja, där var vi (Tommy och jag) för säkert tjugo år sedan och besökte Karen Blixens hem! Oj, så intressant det var!

Bilden: Fru dansk får benäget bistånd av en smålänning.
Hur länge blev vi i Viken? Kanske tre timmar? Pv fixade en slang som släppt ut diesel i ”kölsvinet” ( en slags låda  - pv gapskrattar åt min beskrivning, men det ser ut så! - ) och därmed även i havet, men sen han öst upp detta (sex liter!) och ändrat läge på slangen fungerade det bra! Halleluja! (Det blir många fula ord när man har båt, men även stunder av tacksägelse!) Och själv stekte jag hamburgare och gjorde en stor sallad och sen iväg.
Ja, Harry rastades förstås.

Hit till Mölle tog det två timmar och hela tiden var havet så ..., ja, så annorlunda!
Vattnet såg nästan ut som silke! Dessutom vindstilla, så vi fick gå för motor hela tiden.
När man passerat Helsingborg får man ofta se tumlare som tycks leka för sig själva i vattnet! Tumlaren tillhör valsläktet, men ser ut som en delfin. Sååå läckert att se dem och att dom ännu finns kvar! Många fastnar nämligen i fiskegarn och drunknar!

Bilden; Den stora husbåten och vår lilla intill.
Pv hade förvarnat mig att det kunde vara svårt att få plats - Mölle är populärt - och kanske skulle vi tvingas ligga i bredd med andra båtar. Hjälp! Såklart var alla platser upptagna och vi var precis på
väg att lämna Mölle och ta sikte på Torekov, då en kvinna med så varmt leende vinkade från en jättestor segelbåt ..., ” Ja, men här kan ni ligga intill oss!” sa hon, men på danska.

Å, hon såg så rar ut och pv snirklade sig in och kvinnan och mannen ombord (visade sig vara hennes far, hon är kanske i 40-årsåldern) hjälpte till med tamparna som kopplades ihop med pappans husbåt.

Bilden: Mannen från Svarte.
Bara en stund senare kom ytterligare en segelbåt som var i samma sits (inget ledigt), och mannen ombord frågade om det var okej att ligga intill oss? Såklart att det var okej!
Och så hoppade pv ut och hjälpte dem att lägga till, så nu är vi tre båtar som är ihopkopplade. Det blir förstås surr såna gånger och efter en stunds småprat sa mannen att han och sönerna var från Svarte utanför Ystad! Kul!  

Husbåtsmannen berättade innan om nånting han aldrig glömt. Han hade kommit till en hamn där det inte fanns en enda ledig plats, så han fick lägga sig jämte en fiskebåt, vilken låg närmast kajen. Senare under kvällen kom ytterligare TIO andra båtar och kopplade ihop sig .., alltså var dom då tolv båtar i bredd! Tänk, när nummer tolv ville besöka servicehuset!! 

I alka fall (”och emedan”, som min mamma brukade säga), så på natten skulle ju fiskaren ge sig ut till havs och då kan man ju räkna ut vad som hände ..., då fick nummer två bli numner ett  

vid kajen och hela raden av båtar fick vackert följa efter! 

Viket sjåande! 

Det är det jag har sagt/skrivit om tidigare: seglare (jag själv undantagen) måste ju rimligen vara himla sociala och icke-besvärsrädda människor! 

Bilden: sånt här tycker jag om!
Kvinnan som rensar sina nät och håller i en krabba?
Statyn finns här på kajen och jag tycker så mycket om den!

Bilden: Och kattungar som kivas om fisken ....

Det här blir förmodligen sista kvällen ombord på båten på mycket länge och det är på gränsen att det känns ledsamt. S o m jag har trivts med det här livet! Så roligt vi har haft! (Och så osams vi blev en kväll när vi spelade nåt sällskapsspel och hur stressigt kan det inte bli när det är dags att lägga till!) Här blir livet så enkelt.
Lite är det som i affären; man har människor omkring sig, det blir lite småprat, men man är ändå för sig själv.

Nu ska jag borsta tänderna och på rekommendation från äldsta dottern lyssna till dagens sommarpratare. Ajöken, sa fröken!