Elisabet

Onsdagkväll i juli ...

Det är inte klokt så trött jag har varit.
Som om .., ja, som om all anspänning inför och under seglatsen tog ut sin rätt precis när vi kom hem. Ändå tyckte jag att det var så vansinnigt roligt. Och hur stark kände jag mig inte! Inutistark. Som Pippi Långstrump.
Jag vågade köra bilen längs bryggan, på den där smala, smala grusstumpen till väg, den som jag aldrig vågade mig på tidigare.
Men nu.
Inga problem.

Och sen, när den förstfödda med man varit här och tackade för sig, då pyste ännu mera kraft ut. Då var det locket på. Eller kanske  a v.

Igår körde vi till Malmö för att hämta den dubbelsäng som Maja ville bli av med (från hennes tid som ensamseglare) och solen flödade och vi möttes i dörren av en lillkille som sovit middag och var lite yrvaken, men som glatt kom i ens famn.
Så mycket glädje.
Så mycket kärlek.
Och så många pussar harry fick!

På eftermiddagen kom sonen med förslaget att vi kanske kunde ta en promenad i Möllan och det bestämdes att Majas föräldrar också skulle ansluta.
En enda gång har jag strosat omkring på Möllevången, men det är åratal sedan - nästan som i ett annat liv -.
Nu följdes vi åt.

Vi beundrade alla vackra tegelfasader (påminner om Ystad, men lite ruffigare) .., Mazettifabriken ..., (såg som en film inom mig när människor vallfärdade till sitt arbete där .., kanske på cykel ..?) och vi passerade den ena restaurangen efter den tredje med mat från alla världens hörn och pv slank in på första bästa frisering och blev stiligt klippt av en man som kunde hantera en klippmaskin (ögonbryn och mustasch/skägg ansades av bara farten!) och jag satt på en stol och tittade på.
Massor av hårtussar på golvet.
Två pojkar från Sjöbo hade tagit bussen för att låta klippa sig just där.
Den ene rakade av sitt tjocka hår - rakt av bara - inte ett hårstrå kvar -!

Och mera strosande.
Jag tittade in hos en skräddare som just var i färd med att sy in ett par byxor - han måttade med krita - och lillkillen sträckte armarna mot sin farmor som är jag och jag blev så innerligt glad .., tänk, att han ville .., och så pekade jag på allt möjligt och omöjligt och sa "titta, där en fågel!" eller "titta där Elliot, där är en hund!"

Middag?
Claes och Monica skulle äta hemma, Maja var inte hungrig och vi andra valde take-away; pv tog thaimat och sonen och jag själv var sin rätt från en persisk restaurang. Lamm för oss båda.

Senare på kvällen, vid åtta, halv nio, blev det ett kvällsdopp på Ribban.
Sonen hade med sig sin drönare och filmade när jag gick ut till andra stegparet .., på bilden går jag alltså på bryggan ovanför sanden .., och vattnet var ljummet och när han sedan anslöt, var vi dom enda som badade.
Vattnet var ljummet och det var otroligt långgrunt.
Det kändes som om bryggan var evighetslång, ja, som om den nuddade vid Köpenhamn.

Tittade man norrut från bryggan sett, var detta vyn.
Så vackert.
Och så otroligt härligt att ha så nära till havet .,. tio minuters promenad från där dom bor.

Och så här.
Anders är den av barnen som delar min glädje i att bada i havet.
För någon dag sedan hade han varit i så länge med minstingen, så han - den lille - nästan hackade tänder (men vem gjorde inte det hemma i Malå; man var illblå om läpparna!), men oj, så roligt det hade varit för dem båda.
Även lillkillen tycks bli ett riktigt vattendjur.

Ja, kära vänner, nu har jag alltså haft paus i ett par dagar. 
Kan man tänka sig. 

Sommarpratarna.., har ni lyssnat till dem?
Hittills har specialistsjuksköterskan varit min favorit, men även Stefan de Mistura (den forne diplomaten .., honom lyssnade vi till ute på havet) och Klara Zimmergren (mycket igenkänning när det gäller skilsmässor).
Jag har missat massor - eller börjat lyssna och tappat intresset -.
Men dom här tre fick mig på kroken rejält.

Tack för vänliga ord också - men - och det är viktigt, det var inte för att gå med håven jag tog liten paus. Jag var helt enkelt döslut och har krångel med kristallsjuka, men det är ju inget farligt, så ni behöver och får inte ömka mig ,-)
Sånt - yrsel - går över.

Ps. Pratade med Sonja idag, som opererades igår. Ryggmärgsbedövning och allt hade gått så bra och personalen var sååååå rara, sa hon. Lilla rara Sonja .Hon lät så torr i munnen, knappt att hon kunde prata (all medicin förstås) och hade varit uppe och gått med gåstol och hjälp från personalen. Å, så jag hade önskat att vi fått hälsa på henne! Ds.